Den 24 september 2021 är det dags för klimatrörelsen att göra en comeback på gatorna runt om i världen under parollen #UprootTheSystem. Pandemin har tryckt tillbaka klimatkampen men senaste tidens väderkatastrofer visar att kampen behövs mer än någonsin.
Fridays for future beskriver på deras hemsida att klimatkrisen är tätt sammanknuten med socioekonomiska kriser och att klimatrörelsen därför måste sträva efter att vara intersektionell. Socioekonomiska kriser såsom rasism, sexism, funkofobi, klassförtryck o s v riskerar inte bara att förstärkas av klimatkrisen, de är helt enkelt ett resultat av ett och samma system. Begreppet MAPA (Most Affected People and Areas) används för att beskriva de områden som drabbats allra hårdast av klimatkrisen. Dessa områden visar sig ofta vara en del av the global south samtidigt som de områden som står för majoriteten av alla utsläpp och miljöförstöringar oftast är en del av the global north.
Fridays for future utvecklar vidare att denna orättvisa är ett resultat av the global norths historia av imperialism och girig exploatering. Men imperialismen och exploateringen har inte uppstått ur det tomma intet. För att rycka upp rötterna av systemet måste vi vara uppriktiga med vilket system det är vi talar om. Kapitalismens ekonomiska system innebär enligt sin grundliga definition en oändlig jakt på vinst. Detta ger i sig upphov till en fortsatt expansion av marknaden, fortsatt exploatering av jordens resurser liksom exploateringen av arbetskraft, både i Syd och i Nord. När jakten på vinst går före sociala och ekologiska intressen räcker det inte med att hoppas på förändring. Storföretagen som står för 70 procent av alla utsläpp kommer aldrig självmant övergå i en klimatomställning.
Med IPCC:s senaste rapport blir vi ännu en gång påminda om att läget är akut. Vi rör oss mot en 3-gradig förändring som är långt ifrån Parisavtalets gräns på 2 grader. Samtidigt kan vi inte heller hoppas på att samma politiker som försvarar det ekonomiska systemet som orsakat krisen också ska erbjuda oss en lösning. Erfarenheterna av tomma löften och bristen på effektivt agerande har visat att endast en rörelse underifrån kan göra verklig skillnad. Klimatkrisen påverkar oss alla och det är därför nödvändigt att kampen involverar alla. Detta inkluderar ett deltagande från studenter, arbetare och fackföreningar. Efter en paus i samband med pandemin blir 24 september ett viktigt startdatum för kampen. Tillsammans måste vi förebygga en upprepning av sveken efter Parisavtalet. Vi måste fortsätta organisera oss, bygga ut strejkerna till arbetsplatserna och fortsätta bygga upp en press underifrån inför klimattoppmötet i november. ■
Maria Badri
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.