Upptrappat nytt kallt krig

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Samtidigt som coronaviruset sprider sig snabbt trappas det nya kalla kriget mellan USA och Kina upp. För två veckor sedan menade Trump att smittan, som har sitt ursprung i Kina, var att likna med en krigsförklaring mot USA.

”Detta är den värsta attacken som drabbat oss. Det är värre än Pearl Harbor (1941, som fick USA att gå in i andra världskriget), värre än terrorattacken den 11 september (2001)”, sa Trump och aviserade en rad nya åtgärder mot Kina som oundvikligt kommer att besvaras med motåtgärder från den styrande klicken i Peking.
”Vad som nu följer är en global kapplöpning om vem, på ruinerna av den gamla, som ska forma den nya världsordningen. Det är en strid som har blivit oåterkallelig, och det  oavsett vem som styr Vita huset”, kommenterade den amerikanska tidskriften Newsweek den 18 maj.
Konflikten USA-Kina ökar spänningarna i alla delar av världen och i en allt snabbare takt tvingas länder, regeringar och storbolag att välja sida. Därmed ”globaliseras” det nya kalla kriget, vilket förstärker världsekonomins deglobalisering.
Trumpadministrationen har efter en intensiv global kampanj, kantad av hot, utpressning och löften, lyckats samla ett stort antal regeringar, bland dem den svenska, som stödjer USA:s krav på att WHO:s krishantering och förhållande till Kina ska granskas. Men bakom USA:s krav och hot om att dra in allt ekonomiskt stöd till WHO, som Trump reser för att själv inte granskas, finns också att Kina ska hållas ansvarigt för smittan och betala skadestånd.

Pandemin utlöste en epokgörande kris, men orsakade inte ensamt krisen. Den globala ekonomin var redan innan coronaviruset i en stagnationsfas och världshandeln hade slutat växa, delvis som en följd av handelskriget USA-Kina. Coronavirusets spridning blev dock ett tvärstopp för världsekonomin; globala produktions- och leverans­kedjor slogs sönder. 
Inom några veckor skulle hela den sysselsättningsökning som ägt rum under den tio år långa uppgång som följde efter finanskrisen 2008-2009 vara utraderad (i slutet av april hade lika många jobb försvunnit i USA som skapats sedan november 2009). Världen kastades ner i ekonomisk depression som på 1930-talet, men till skillnad från då är dagens kris global.
Enligt den amerikanska centralbankschefen Jerome Powell kan USA:s ekonomi krympa med upp till 30 procent under andra kvartalet i år och arbetslösheten stiga till 25 procent, vilket är en lika hög arbetslöshet som under depressionens värsta år 1933.
USA:s ekonomiska ras och alla misslyckanden i att bekämpa virusets spridning i USA fördjupar den inhemska politiska krisen och bidrar till en ytterligare försvagning av den amerikanska imperialismens ställning på världsarenan. Detta jämte det stundande presidentvalet har gett Trumpadministrationen en större dos av desperation och revanschism, som resulterar i att nya fronter i striden mot Kina öppnas. 
En ny front är exempelvis ”att USA förhindrar datachiptillverkare att leverera komponenter till det kinesiska telekombolaget Huawei. Det tvingar tillverkare av datachip att välja sida i handelskriget” (radions Ekot den 19 maj). En annan är att med löften om ännu större stöd locka fler amerikanska bolag i Kina att ta hem produktionen till USA. 

Ökad nationalism genomsyrar inte bara Trumpadministrationen och den kinesiska diktaturens politik, utan alla regeringar förenas i en allt mer nationalistisk politik för att skydda det egna landets kapitalism. Det innebär ännu fler handelsrestriktioner, på allt från skyddsutrustning till mat. I en tid när världen ropar efter samordning och fördelning i enlighet med behov bygger kapitalismen och regeringarna nya murar, stängsel och hinder, som blir till groteska monument över systemets misslyckande.
Krisen kräver ett internationalistiskt svar, vilket endast kan ges av arbetarklassens och de fattiga massornas kamp och organisering över nationsgränserna – för en socialistisk värld och en demokratisk planerad ekonomi för behov och i samklang med naturen.