I slutet av juni genomfördes en marsch där uppemot 150 000 personer deltog, med krav på en gratis och bra utbildning för alla.
Demonstrationen i juni visade på rörelsens styrka, för att återuppta den efter att ha tagit till gatorna över 40 gånger under förra året. Under marschen utbröt våldsamheter mellan en del demonstranter och polis. Enligt myndigheter skadades 20 poliser, och 250 demonstranter greps. Gabriel Boric, ledare för studentfederationen på Universidad de Chile, ett av de större universiteten, beklagade våldet men tillade att ilskan kommer från bristen på dialog och svar från regeringen.
Tisdagen den 14 augusti ockuperades gymnasieskolor av hundratals gymnasieelever, som även blockerade trafiken i huvudstaden Santiago. Kravallutrustad polis ingrep och skickade iväg många elever, men minst sju gymnasieskolor var fortfarande ockuperade under kommande dag.
Santiagos borgmästare, Pablo Zalaquett, har hotat att dra in stipendier för elever och studenter som deltar under ockupationerna. Studentledarna träffade honom för ett samtal, men det slutade efter två timmar utan någon överenskommelse. Liknande dialoger har förts under ett år till och från, men det har aldrig lett till några resultat.
Torsdagen den 23 augusti hölls en ny demonstration med samma krav som tidigare, där runt 4 500 elever och studenter deltog. Även den demonstrationen slutade i våldsamma sammanstötningar. Polisen använde vattenkanoner och tårgas mot demonstranterna, och 113 personer greps. Av dem var 39 vuxna och hela 74 var minderåriga. Våldet mot just minderåriga har varit återkommande från polisens sida under många demonstrationer.
Det har bildats en grupp av frivilliga människorättsobservatörer som deltar på gatorna och inne på polisstationer, för att bevaka polisens handlingar gentemot demonstranter. De deltar inte i protesterna utan står utanför och betraktar händelserna, för att polisvåldet ska dokumenteras.
Gruppen blev verksam efter att många studenter blivit brutalt misshandlade av polis. Många har fått skallskador, brutna näsor och andningsproblem, och blivit nedtrampade av polishästar. Det kommer även fler och fler rapporter om sexuella trakasserier i häktet.
Regeringen har nyligen sagt att de planerar att höja skatterna med en miljard dollar som ska gå till utbildningen i form av stipendier och sänkt ränta för studielån, men utbildningsminister Harald Beyer säger att regeringen inte kommer att gå med på kraven på en gratis utbildning för alla.
Det faktum att regeringen är villig att genomföra dessa små reformer som de tidigare inte tänkte genomföra, visar på en rädsla för rörelsen. Det som krävs nu är att rörelsen fortsätter kämpa i samma utsträckning som de gjort under det senaste året. Motståndet måste fortsätta och trappas upp, med blockader av skolor, strejker och fler krav som inte bara innefattar en utbildningsreform utan även exempelvis höjda löner och pensioner, och ett förstatligande av kopparindustrin som bara det skulle räcka för att finansiera en gratis utbildning för alla. Rörelsen måste utvidgas för att innefatta alla i samhället som inte tjänar på nyliberalismen.
Louise Strömbäck