av Bia Lacombe, Socialist Alternative i Seattle (ISA:s sympatisörer USA) // Artikel i Offensiv
Helgen innan påsk strejkade fackligt anslutna anställda på Starbucks butik i Marysville i delstaten Washington. Deras tre dagar långa strejk handlade bland annat om en lön det går att leva på och som är indexreglerad (uppjusterad i takt med inflationen), utökad bemanning, gratis sjukvård och ett omedelbart slut på Starbucks antifackliga agerande.
Baristorna hade precis börjat ansluta sig till facket när de inledde sin strejk den 8 april. När strejken avslutades den 10 april hade över två tredjedelar av butikens 22 anställda gått med i facket. Kommunfullmäktigeledamoten Kshama Sawant, tillsammans med andra medlemmar från Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer i USA) och Democratic Socialists of America, gav de strejkande fullt stöd och aktiv solidaritet.
Med hjälp av strejkvaktskedjor, sånger och konkreta krav vann de strejkande stort stöd från allmänheten och visade den makt som anställda får i kollektiv kamp.
De strejkande vittnade om kronisk underbemanning och att de ibland har tvingats jobba mer än tio timmar i sträck utan lagstadgad rast samt att butiken drabbats av två råttangrepp inom loppet av ett år på grund att de inte kunde slutföra rengöringen, trots ständig övertid.
De berättade också att Starbucks chefer hade använt hot och repressalier för att hindra dem från att gå med i facket samt att genomsnittslönen i butiken var så låg som 15 dollar i timmen, vilket innebär att många av de anställda befinner sig långt under fattigdomsgränsen.
– Det finns pengar för att ge Starbucks avgående vd Kevin Johnson en 40-procentig löneförhöjning, men baristorna kan inte betala hyran. Var är vår löneförhöjning? frågar en anställd.
Dagen innan strejken hade två baristor tvingats att på egen hand under sex timmar sköta all verksamhet i butiken. Efter det sa de anställda att nu är det nog.
– Vi stängde butiken, såg till att den var fin och snygg, och gick ut, berättar Katelyn McCoy, en av strejkens organisatörerna och barista på butiken.
De gjorde plakat, formulerade en kravlista och kom tillbaka nästa dag för att stänga butiken. Liksom många av deras kolleger på Starbucks runt om i landet är de flesta av de anställda i den här butiken unga. För första gången i sina liv, men troligen inte den sista, lämnade de jobbet för att kämpa för rätten att bilda en fackförening och för bättre liv för sig själva och sina arbetskamrater.
Eftersom strejken startade så snabbt var det få personer utanför butiken som till en början kände till den. Det var därför avgörande att de strejkande tog kontakt med fackligt anslutna Starbucksarbetare i närliggande Seattle, som i sin tur satte dem i kontakt med Socialist Alternatives kommunfullmäktigeledamot Kshama Sawant som har gett fullt stöd till Starbucks- och Amazonanställdas kamp för rätten att organisera sig.
Efter att ha blivit kontaktad åkte Kshama Sawant tillsammans med tre andra omedelbart upp till Marysville för att på plats ge stöd till strejken så länge den varade.
Under de två första dagarna av strejken försökte ledningen krossa den genom att hålla Drive-Thrus öppet, men det stoppades till sist av strejkvaktskedjorna som fick bilarna att vända om. Chefer från andra Starbucksbutiker skickades också in för att hålla butiken öppen, men för varje dag ökade antalet strejkande baristas. Den tredje dagen hade de vunnit över många av sina medarbetare, och ledningen hade ingen kvar som kunde driva butiken, så den stängdes.
Den modiga strejken bland Starbucksarbetarna i Marysville utgör en fortsättning på den kamp som drivits på andra butiker runt om i landet, och som en del i den kampen organiseras en demonstration i Seattle den 23 april under parollen ”Fight Starbucks Union Busting” (ungefär: Stoppa Starbucks antifackliga hållning).
Arbetare över hela USA börjar dra slutsatsen att det enda sättet att verkligen slå tillbaka mot massiva företag som ägs av miljardärer och mångmiljonärer är att trappa upp, organisera strejker och mobilisera så många arbetare som möjligt kring konkreta krav på arbetsplatsen.
– Jag tror definitivt att det behövs en nationell strejkdag där vi visar Howard Schultz (Starbucks chef och storägare) att vi menar allvar. Vi vill ha en lön som går att leva på och vi vill bli rättvist behandlade, säger Katelyn McCoy, och hennes kollega Lincoln Wheeler håller med:
– Vi behöver en landsomfattande strejk som helt stänger Starbucks.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.