USA har bäddat för talibanerna

av Mattias Bernhardsson // Artikel i Offensiv

Talibanerna fortsätter ta kontroll över allt fler städer i Afghanistan. Efter hårda strider med regeringsstyrkor intogs provinshuvudstäderna Taloqan, Kunduz och Sar-e-Pul under söndagen. Många befarar att det bara är en tidsfråga innan huvudstaden Kabul står i stridernas centrum och att Ashraf Ghanis korrupta regering faller.

På ett par månader har talibanerna gått från att kontrollera cirka tio procent till en majoritet av Afghanistans distrikt. Politiska experter och medier framhåller USA och Nato-länders militära tillbakadragande som direkt orsak. Men verkligheten är inte så enkel. Redan 2019 uppskattade Svenska Afghanistankommittén att talibanerna hade närvaro i nästan hela landet, även i norra Afghanistan där talibanerna historiskt sett haft svårt att få fäste.
”De [talibanerna] har spelat på missnöjet med regeringen i Kabul och har fått in folk från andra etniska grupper, som uzbeker och tadzjiker”, förklarar Afghanistan­kännaren Anders Fänge i SvD.

När USA invaderade 2001 kom ockupationsmakten med drönarattacker på civila istället för vatten, el, sjukvård och arbete. Och de USA-stödda regeringarna har varit genomkorrumperade och baserade på krigsherrar lojala endast till eliten inom de egna folkgrupperna.
Mellan 2002 och 2013 gick 69 procent av det amerikanska utrikesdepartementets samtliga utbetalningar till Afghanistan till det privata säkerhetsföretaget DynCorp, vilka av Forbes Magazine utnämnts till ”en av de stora vinnarna på krigen i Irak och Afghanistan”.
Det är i detta perspektiv – krigsprofiter och korruption – som den eskalerande humanitära krisen i Afghanistan ska ses:
• 60 barn per tusen födda dör före sin femårsdag, ofta för att de saknar näring, rent vatten och tillgång till grundläggande hälsovård.
• FN uppskattar att andelen som i Afghanistan lever under den nationella fattigdomsgränsen – motsvarande 26,6 USD (231 kronor) per person och månad – ökade under 2020 från 54,5 procent till hela 72 procent av befolkningen.

Med kapitalism kommer korruption.

En av ockupationens och dess lydregeringars huvudmål – i ord under 20 års tid – har varit att ersätta opiumproduktionen som upptar den största delen av landets odlingsbara yta med matproduktion. Det blev tvärtom. Trots att odlandet av opium nästan upphörde helt som ett resultat av förbudet år 2000 kom opiumodlingarna att öka drastiskt igen under ockupationen; redan ett år efter invasionen var produktionen uppe i nästan samma nivå som innan förbudet. ”Sedan dess har volymerna ökat stadigt varje år, med bara några få undantag”, skriver Svenska Afghanistankommittén.
Med kapitalism kommer korruption. Många högt uppsatta inom regeringen är direkt inblandade och profiterar på opiumet. Samtidigt har de hundratusentals fattiga jordbruksfamiljer som helt eller delvis är beroende av opiumodling för att försörja sig inte erbjudits några som helst incitament för att kunna överleva på att odla mat.
Varken kriget eller ockupationen har handlat om att befria Afghanistans folk från förtryck och fattigdom. En av de få framsteg som ändå funnits efter 20 års frånvaro av talibanstyre är att sju miljoner barn varav 40 procent flickor går i skolan (främst tack vare ideellla organisationer, inte regeringar). Men när USA slöt sitt Doha-avtal med talibanerna i februari, var USA:s militära tillbakadragande inte ens i ord villkorat några som helst skydd för vare sig flickskolor eller andra utsatta grupper – bara att talibanerna inte ska husera andra terrorgrupper eller tillåta terrorangrepp att ske mot USA samt dess allierade. 

USA:s tillbakadragande öppnar ett maktvakuum: Iran, Ryssland, Kina med flera söker nu uppgörelser med talibanerna. Samtidigt innebär de allt skarpare interimperialistiska motsättningarna att situationen i regionen blir än mer spänd.
USA döpte sin invasion av Afghanistan år 2001 till ”Operation bestående frihet”. Men med geopolitiska, imperialistiska och kapitalistiska intressen snarare än humanitära och demokratiska var utgången på förhand given, vilket Rättvisepartiet Socialisterna såväl som hela den globala antikrigsrörelsen varnade om redan för 20 år sen. Demokrati kan inte bombas fram; ett reaktionärt kvinnoförtryckande styre kan inte ersättas med ett annat; och det Afghanistans folk behöver kommer inte uppnås på basis av kapitalism och dess korruption.
I Kabul och Herat har tusentals människor tagit till gatorna i protestmarscher mot talibanerna. Samtidigt rapporteras om regeringsstyrkor i demoralisering och flykt. Bara folkets egen organisering och beväpning kan slå tillbaka talibanerna nu. Allt stöd till Afghanistans egna arbetare, fattiga, kvinnor och unga i kampen för social, demokratisk, nationell och religiös frigörelse.