USA: Kommer Biden att leverera?

av Rebecca Green, Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA) // Artikel i Offensiv

Demokraternas Joe Biden har installerats i Vita huset. Som ny president har han att konfrontera en svår ekonomisk kris och en fruktansvärt misskött pandemi. Det är mycket som står på spel under Bidens första 100 dagar.

Det är inte första gången som Joe Biden är i Vita huset [då som vice-president under Obamas tid vid makten] samtidigt som miljontals amerikaner har ställts inför arbetslöshet, vräkningar, utmätningar och hunger. Men den här gången är läget värre och denna gång låter han också annorlunda än tidigare.
Biden huvudprioritering är att genomföra ett stimulanspaket på 1,9 biljoner [1,900 miljarder] dollar, vilket är vida större än 2009 års Obama-Biden-stimulanspaket på 800 miljarder dollar för att rädda Wall Street.
Bidens första stimulanspaketplan innehåller jättelika summor för att hålla tillbaka och vaccinera mot covid-19, öppna stängda skolor och ge ökat stöd till enskilda samt extra stöd till arbetslösa, barnfamiljer och småföretag. I planen ingår även en höjning av den federala minimilönen till 15 dollar i timmen.
Biden säger att också att detta är bara början. I hans plan för en ”återuppbyggnad till det bättre” (”Build Back Better”) finns även framtida jobbsatsningar som ska betalas genom ökad beskattning av de rika.

I Vita huset startade han med en rivstart och rev upp flera av Trumps åtgärder. Biden har exempelvis:
• återanslutit USA till Parisavtalet och WHO (Världshälsoorganisationen);
• förlängt  förbudet mot vräkningar och utmätningar till sista mars;
• slopat Trumps inreseförbud för muslimer;
• stoppat bygget av Keystone XL oljeledning;
• upphävt Trumps familjesplittringspolitik och restriktioner för asylsökande;
• stärkt Deferred Action for Childhood Arrivals-programmet för unga immigranter [som kortfattat ger möjlighet för ”olagliga” immigranter att få arbetstillstånd i landet och därmed stanna kvar].
Han planerar också att lägga fram ett lagförslag i kongressen som skulle tillhandahålla en väg till medborgarskap för 11 miljoner papperslösa immigranter.

Biden attackerade under kampanjens gång under våren 2020 obarmhärtigt Bernie Sanders, som benämner sig som demokratisk socialist, med frågan ”hur ska du betala för det där?” Om han hade sagt något alls om detta stimulansförslag i samband med valet i höstas förra året hade han sannolikt vunnit en mycket större valseger. Så varför är hans löften helt plötsligt så stora? Hur mycket av dem kommer han att faktiskt hålla?
År 2021 är inte år 2009. Arbetslösheten i USA blev högre under covid-19-pandemins första tre månader än under den stora depressionens två år. Samtidigt som det talas om en återhämtning efter april visar en nyligen genomförd studie att 26,8 miljoner människor nu är arbetslösa, undersysselsatta eller har gett upp att söka efter jobb, vilket är långt mycket mer än vad de officiella siffrorna indikerar.
Samtidigt har hushållens skulder ökat snabbt och många familjer har inte längre något sparande. Tolv miljoner hyresgäster har nu i genomsnitt 5,850 dollar i hyres- och andra boendekostnadsskulder. 50 miljoner människor (och 17 miljoner barn) går hungriga. Nära 475,000 amerikaner har i skrivande stund dött av covid-19 och 27,6 miljoner har insjuknat.
I juni förra året uppgav 40 procent av de svarande i en CDC-undersökning (CDC, USA:s motsvarighet till Folkhälsomyndigheten) att de led av psykisk ohälsa och en nyligen utgiven rapport visade på en 24-procentig och 31-procentig ökning av psykisk ohälsorelaterade akutbesök sedan pandemins början för barn i 5-11- respektive 12-17-årsåldern.

Handelskammaren, figurer som Boston Federal Reserves ordförande Eric Rosengren och många ekonomer stödjer nu stora delar av Bidens plan. Det råder konsensus inom nyckelskikt av den härskande klassen om att stimulanåtgärderna var otillräckliga 2009. Även det stimulanspaket som klubbades igenom av kongressen år 2020, som i överväldigande hög grad gick till storföretagen, var långt större än det som genomfördes 2009. 
Men det har erkänts att stimulanscheckarna på 1,200 dollar och arbetslöshetsbonustillägget på 600 dollar spelade en nyckelroll i att förhindra en ännu mer förödande ekonomisk kollaps i våras ifjol. Även om Biden inte kommer att säga det är hans stimulansförslag ett medgivande av att den gamla nyliberala regelboken inte kommer att få ut oss ur den här röran.
Det finns också en viktig påtryckning från vänstern. USA-kapitalismen skakades förra året av det uppror som följde på mordet av George Floyd. Hans död satte igång den största proteströrelsen i USA:s historia, som i viss mån drog med sig arbetarrörelsen och tog upp kravet på avfinansiering av polisen. 
Denna explosiva rörelse gav de rika och mäktiga kalla kårar, däribland de demokratiska politiker som har hand om rasistiska, militariserade polisavdelningar runt om i landet. Det våldsamma undertryckandet av fredliga demonstrationer öppnade mångas ögon ifråga om polisens och statens verkliga lojaliteter.
Den härskande klassen och det politiska etablissemanget vet att det finns många frågor i USA som kan sätta igång stora rörelser, särskilt då unga människor inte längre är villiga att stå ut med samma gamla skräp. De måste som en del av att kunna återta kontrollen framstå som att de gör något.

Om så mycket kan satsas för att förhindra en finanskrasch, varför kan det inte satsas för att minska den skenande ojämlikheten?

Men kommer Biden att hålla sina löften? Det beror på vilka det gäller. Biden har redan bockat av en del saker från sin lista, inklusive att dra tillbaka av en handfull av Trumps attacker på immigranter och transpersoner, men att utmana förtrycket av hbtq+-personer och att reparera vårt trasiga immigrationssystem kommer krasst uttryckt att kräva långt mycket mer än att reparera en del av Trumps skadegörelse. 
Det brådskande behovet att av bemöta covid-19-krisen, av att utveckla en testnings och vaccinationsplan – vilket var ickeexisterande under Trump – innebär att de 400 miljarder dollar som ingår i det föreslagna stimulanspaketet för att kunna genomföra detta sannolikt kommer att klubbas igenom och genomföras. Löftet om checkar på 2,000 dollar som gavs under Georgiasenatens kampanjstart kommer att göra det svårt att backa undan ifrån stödet på 1,400 dollar per person i hans stimulansplan. 
Men en minimilön på 15 dollar i timmen? Ett jobbskaparprogram finansierat genom beskattning av de rika? Det kommer att möta långt mycket mer motstånd från Republikanerna och ett visst skikt av Demokraterna.

I slutänden är Joe Biden en storföretagsdemokrat som har ägnat sin karriär åt att attackera socialförsäkringar och gratis sjukvård för alla. Han är allierad med bankerna och kreditkortsindustrierna, stödjer imperialistiska krig och en politik som har  decimerat icke-vitas lokalsamhällen, attackerat kvinnor, hbtq+-personer, arbetare och de fattiga. 
Stödet han utlovar till de arbetande är stort, men hans verkliga lojaliteter är fortfarande grundmurade med storföretagsintressena, som han kommer att vägra bryta med när det blir fråga om mer handfasta strukturella förändringar.
Demokraterna som parti är sig likt. De har en lång historia av att ge löften som låter bra till arbetande människor precis innan de säljer ut sig storföretagen. 
I mars förra året anslöt de sig till Trump och Republikanerna för att få igenom CARES-lagförslaget på 2,2 biljoner [2,200 miljarder], som även om det toppade a-kasseersättningen med 600 dollar extra per vecka och tillhandahållandet av engångscheckar på 1,200 dollar mest var ett räddningspaket för storföretagen. 
Pengar avsedda för småföretag inom ramen för Paycheck Protection Program (ungefär Utbetalningscheckskyddsprogrammet) gick till stor del till mångmiljondollarkedjor som Shake Shack. Mer än hälften av pengarna gick till storföretag, av vilka många begärde 651 miljarder dollar i skattelättnader. Omkring 20 procent av pengarna gick till arbetare och deras familjer och mindre än 20 procent till att bekämpa pandemin.

Demokraterna i kongressen försäkrade oss om att mer robusta stödåtgärder skulle komma och beskyllde Republikanerna för att inte lyckas med att ta upp HEROES-lagförslaget i senaten [stödpaket på 3 biljoner dollar, 3,000 miljarder], men backade sedan ifrån alla sina ”röda gränslinjer” och accepterade ett djupt otillräckligt stödpaket på 900 miljarder dollar i december förra året.
När nu Demokraterna kontrollerar Vita huset och kongressens båda kamrar finns det inget republikanskt spöke att lägga skulden på. Det står redan klart att Republikanerna går emot Bidens stimulansplaner och att Demokraterna sannolikt inte kommer att kunna vinna över de tio republikaner som behövs i senaten till sin sida för att för att få igenom förslaget som det  är nu (utgiftslagförslag kräver 60 röster i senaten av 100 på grund av odemokratiska filibusterregler, som Demokraterna borde avskaffa).
Demokraterna kan emellertid använda en process kallad budgetbalansering, som tillåter dem att få igenom lagförslaget som det är med en enkel majoritet i representanthuset och senaten. Den taktiken har tidigare använts brett av Republikanerna. Ronald Reagan använde den processen sju gånger under sin tid som president för att sänka skatterna för de rika och minska anslagen till välfärdsprogram och matkuponger. Trump använde den allra senast för att med framgång 2017 få igenom skattesänkningar för sina miljardärskompisar.

Därför blir frågan: kommer Demokraterna att förhandla bort 15 dollar per timme-minimlönen, skära ner federala anslag och arbetslöshetsbonusersättningar i namn av den ”tvåpartsöverenskommelse” som landet så ”desperat behöver”, som Biden har sagt? Samarbete med ett parti som inkluderar över hundra kongressdelegater som vägrar att godkänna valresultatet, även efter de högerextremas attack på Kapitolium?
Förhandlingarna har börjat och redan nu har Demokraternas senator Joe Manchin från West Virginia sagt att 15 dollar i timmen i minimilön är för kostsamt. Med tanke på Demokraternas tidigare knäböjande inför miljardärerna och högern är det tydligt att även de åtgärder som Biden föreslår inte kan genomföras fullt ut utan masspåtryckningar.
Även om Bidens föreslagna stimulanspaket på 1,9 biljoner dollar genomförs till fullo ger det bara en tillfällig lindring av krisen.
Men samtidigt kommer vanliga människor att fråga sig: om så mycket kan satsas för att förhindra en krasch på Wall Street och finansmarknaderna, varför kan de inte satsa lika mycket för att minska den skenande ojämlikheten  samt för att rusta upp den underfinansierade vården och skolan?

Under pandemin har miljardärernas samlade förmögenheter ökat med 1,000 miljarder dollar. De superrika har bara blivit rikare, medans miljontals har tvingats skuldsätta sig än mer för att betala hyra och få mat på bordet.
Den samlande hyresskulden är nästan tre gånger större än de stöd till hyresgästerna som Bidens paket innehåller. En av fyra hyresgäster tvingas nu spendera halva sin inkomst på bostaden.
De hyresskulder som krisen orsakat måste avskrivas. Vidare krävs ett hyrestopp samt ett massivt program för att bygga billiga och klimatanpassade bostäder.
Det finns ett enormt behov av att rusta upp den offentliga skolan. En tredjedel av skolorna behöver exempelvis omedelbart ett nytt ventilationssystem. Beräkningar visar att enbart Kalifornien behöver satsa 25,6 miljarder dollar per år mer på skolan. De 170 miljarder dollar extra som Biden föreslår är visserligen ett välkommet bidrag, men det räcker inte för att kompensera de skador som flera år av nedskärningar åsamkat den offentliga skolan.
Detsamma gäller vården. Att snabbt vaccinera en majoritet av befolkningen måste bli början till en jättelik vårdsatsning. Aldrig mer ska vi tillbaka till det som har varit och en vård som drivs i vinstsyfte. År 2019 stod 26,1 miljoner människor utan sjukförsäkring och under pandemin har miljoner tidigare anställda förlorat sin sjukförsäkring.

Uppskattningsvis 18,2 miljoner med tillstånd som drastiskt ökar dödligheten i covid-19 (som astma, hjärtsjukdomar och diabetes) har inte sjukförsäkring. Detta inkluderar oproportionerligt många icke-vita, ursprungsbefolkning och lågavlönade.
Låg bemanning, nedstängda sjukhus och sjukhusledningar som jagar vinster har inneburit ett ständigt hot mot de vårdanställdas liv och dödat smittade som förnekats adekvat vård. Många av de som smittats av covid-19 riskerar att bli kroniska sjuka. Lägg till den psykiska ohälsoepidemin och det är uppenbart att även om vi når flockimmunitet kommer USA efter pandemin att vara ett land med försämrad psykisk och fysisk hälsa.
Enligt valundersökningarna önskade 72 procent av väljarna att vården skulle drivas i offentlig regi. Vi behöver Medicare for All (offentlig, gratis och tillgänglig sjukvård för alla).
Biden har anslutit USA till Parisavtalet och gjort klart att oljeledningen Keystone XL inte ska byggas, men inte sagt något om oljeledningen Dakota Access Pipeline och andra planerade oljeledningar.
Samtal med andra regeringar och Parisavtalet, vars åtagande samma regeringar struntar i, hejdar inte den snabbt förvärrade klimat- och miljökrisen. Istället krävs en plan för att snabbt ställa om till 100 procent förnybar energi, vilket kräver ett förstatligande av dagens energijättar, satsning på kollektivtrafik och järnväg, höghastighetståg och en Green New Deal för tiotals miljoner nya gröna jobb samt omställning av jord- och skogsbruk och mycket mer. Bidens förslag är helt otillräckliga.

Behovet av varaktiga, genomgripande förändringar är akut och det går inte att vänta på att Biden ska genomföra de förändringar som krävs. Det krävs kamp och organisering för att nå förbättringar. Det var så vi lyckade börja vinna 15 dollar i timmen i minimilön och det var masskampen som exempelvis fick till stånd en minskning av flera städers polisbudgetar.
Det var genom strejk som skolpersonalen vann högre löner och höjda skolbudgetar, och det var genom kamp som anställda började få adekvat skyddsutrustning under pandemin.
Framtiden kommer att formas i kampen på arbetsplatser, bostadsområden, universitet och skolor. Det är hög tid att vi organiserar oss och bygger ett parti för arbetare och fattiga.