USA: Sjuksköterskebristen förvärras – hur kan vi rädda vården?

av Ranson Thomas, Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer i USA) // Artikel i Offensiv

Sjuksköterskor och sjukhus över hela USA har pressats till bristningsgränsen under de senaste åren. Redan innan coronavirusets spridning var stressen och pressen på jobbet hög, och efter två år av pandemi är sjuksköterskekrisen akut.

Det är dock inte pandemin som är orsaken till sjuksköterskebristen och krisen inom hälso- och sjukvården. Bristen på sjuksköterskor har funnits sedan 1960-talet.
På 1990-talet ökade bristen när vårdföretagen i enlighet med den så kallade ”managed care”-modellen satte fokus på att minska kostnaderna för vård och sjukförsäkringar. I huvudsak belönade managed care de vårdföretag som lyckades hålla nere sina kostnader och därmed göra de största vinsterna, samtidigt som modellen bestraffade de som påstods spendera för mycket på behandlingar.
Denna vårdmodell ledde till nedskärningar av personal och tjänster, samtidigt som kostnaderna för hälso- och sjukvård samt sjukförsäkringar fortsatte att skena samt förblev för dyra för patienterna.

Personalnedskärningar har i sin tur bidragit till en rad andra problem som långa arbetsdagar och stor arbetsbelastning. Sjuksköterskor riskerar också i allt högre grad att utsättas för övergrepp från chefer och patienter. Den kapitalistiska, vinstdrivande sjukvårdsmodellen har orsakat den djupa kris som finns på alla nivåer inom USA:s sjukvård.
Vårdkoncerner, läkemedelsföretag, tillverkare av sjukvårdsutrustning med flera arbetar alla för att främst tjäna pengar, inklusive på personal och patienter. Och det är de mycket duktiga på: under pandemiåret 2020 gav HCA Healthcare, ett av de största privata vårdbolagen i USA, sin vd Sam Hazen nära 280 miljoner kronor i ersättning!
Samtidigt avskedade HCA sjuksköterskor och annan vårdpersonal samt bedrev kampanjer för att stoppa anställda från att bilda fackföreningar. De 30 miljoner dollar som vd:n fick är i slutändan pengar som patienter och deras familjer har betalat för att få vård och inte för att de skulle hamna i fickan på en girig direktör.

Sjuksköterskor har dock inte varit tysta under pandemin. I Massachusetts strejkade sjuksköterskorna vid St Vincent’s Hospital i Worcester i tio månader 2021 i en oemotsvarad kamp för högre löner och ökad bemanning innan de fick ett avtal.
Den 13 januari höll sjuksköterskefacket National Nurses United en aktionsdag med krav på ökad bemanning och mot den otrygga arbetssituationen. Nu har enskilda sjuksköterskor även startat en Facebookgrupp för att få till stånd en nationell sjuksköterskemarsch den 12 maj (internationella sjuksköterskedagen) mot våld och trakasserier mot sjuksköterskor, för rättvisa löner och för att sätta stopp för rasism på arbetsplatserna. På bara några veckor fick gruppen nästan 200,000 medlemmar.
Sjuksköterskemarschens inriktning är dock fortfarande både begränsad i fråga om krav och metoder. Gruppen uppger till exempel att den inte stödjer eller vill främja strejker och protester, vilket är just den form av kamp som behövs för att sjuksköterskor och andra vård­anställda ska kunna driva igenom sina krav.

För att sjuksköterskorna ska kunna vinna krävs krav som kan samla till kamp och en strategi för att vinna; krav på att avskaffa missförhållanden på arbetsplatsen och högre lön, men också för strejkrätt och framför allt en vård utan vinst.
Det enda sättet att förverkliga dessa krav på är genom massprotester och strejker som syftar till att få ett slut på vinstjakten i vården.