USA: Skådespelare och manusförfattare strejkar mot giriga filmbolag

av David Rhoades från Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer i USA) // artikel i Offensiv

– Det är bra för fan, klart vi ska strejka! Om vi inte strejkar kommer det bli förfärliga effekter, redan nu är de digitala möjligheterna att sampla människor förfärliga. Tech-giganterna vill anställa människor för en dag och sedan kunna använda dem i medier, i kända och okända universum, för all framtid. Det måste stoppas, sa Stellan Skarsgård till SVT Kulturnyheterna när skådespelarna i Hollywood gick ut i strejk i mitten av juli.

Den 13 juli anslöt sig skådespelarfacket SAG-AFTRA (med 160 000 medlemmar) till manusförfattarnas strejk som har pågått sedan den 2 maj. Det är första gången på 63 år som manusförfattare och skådespelare har gemensam strejk.

För manusförfattarna, som i snart tre månader stått strejkvakter i extrem värme, är det en välbehövlig förstärkning eftersom studiocheferna försöker svälta ut dem.

Manusförfattarna har under sin strejk fått olika former av stöd från andra fackföreningar och aktivister. Lärare från UTLA, transportarbetare i Teamsters, sjuksköterskor, hotellanställda och basketspelare från WNBA (USA:s högsta dambasketliga) är några av dem som har anslutit sig till WGA:s (manusförfattarnas fackförbund) strejkvaktskedjor.

Nu när skådespelarna också strejkar ges nya förutsättningar att helt stoppa film- och tv-produktioner.

När skådespelarna anslöt sig till strejken jublade man från strejkvaktskedjorna vid Netflix, Paramount, Warner Bros, Disney och andra större produktionsbolag, samtidigt som välkända skådespelare gjorde offentliga uttalanden mot bolagens girighet för rättvisa löner samt alla anställdas rätt till sjukvård. Skådespelare som marknadsförde stora studiofilmer lämnade filmpremiärer i samma ögonblick som strejken inleddes.

Med framtida projekt som inte längre är under utveckling och pågående projekt som lagts ned har manusförfattarnas strejk nu officiellt blivit film- och tv-strejken.

Skådespelarnas anslutning till manusförfattarnas strejk är det första verkliga bakslaget för arbetsgivarorganisationen Alliance of Motion Picture and Television Producers (AMPTP), en sammanslutning av 350 filmbolag och chefer som varje år drar in tiotals miljarder dollar från film- och tv-arbetare.

När skådespelarna anslöt sig till strejken jublade man från strejkvaktskedjorna

I slutet av juni verkade AMPTP ha övertaget. WGA hade framgångsrikt stoppat skrivandet av nya manus, men serier och filmer med färdigskrivna manus tuffade på.

Vidare hade Directors Guild of America (DGA, en organisation som representerar film- och tv-regissörer i USA:s filmindustri och utomlands) i juni skrivit under det avtal som man hade fått av AMPTP, vilket isolerade manusförfattarnas fackförbund och förvandlade DGA till en batong som arbetsgivarna kunde använda mot strejken.

Efter avtalet med DGA ansåg arbetsgivarna att man nu hade riktat dödsstöten mot manusförfattarnas kamp, och därför kunde fokus riktas mot att tvinga skådespelarfacket till att skriva under en dålig uppgörelse.

Inför arbetsgivaroffensiven vacklade skådespelarfackets ledning, och dess chefsförhandlare menade att det inte gick att komma längre. Fackets medlemmar ville däremot ta strid. ”Vi är beredda att strejka om det kommer till det. Och vi är oroade över att SAG-AFTRA:s ledning inte tycks vara beredd att göra samma uppoffringar som medlemmarna”, skrev över 2 000 av skådespelarfackets medlemmar i ett brev till ledningen.

Skådespelarfackets krav ligger i linje med vad manusförfattarna kräver: höjda minimilöner, sjukförsäkring för alla, en del av intäkterna från streamingtjänster och bättre skydd mot AI.

Vad händer härnäst? Den enade kampen har skapat en splittring bland arbetsgivarna, och vissa bolag som är med i AMPTP känner sig tvingade att få till stånd egna avtal med manusförfattarna och skådespelarna. Det är ett försök till att så splittring, vilket SAG- och WGA-medlemmar måste avvisa. En fortsatt enad kamp har möjlighet att tvinga hela AMPTP att backa och skriva under ett avtal som går facken till mötes.

Det kan heller inte uteslutas att arbetsgivarna väljer att avvakta i väntan på ett tillfälle att gå på offensiven.

Vad som dock står klart är att AMPTP:s plan att svälta ut WGA är mindre genomförbart med SAG vid strejkvaktskedjorna. AMPTP ville hindra SAG från att gå med i WGA:s strejk eftersom filmer och tv-program, särskilt de som produceras för streaming, kräver åratal av arbete innan de ger vinst.

Fackföreningarna har stängt av båda ändarna av produktionskedjan och därför kan studiorna se fram emot månader av stoppade projekt och stagnerande investeringar tills de återgår till arbetet. Kapitalismen, som mäter framgång i kvartalsvinster, ser detta som oacceptabelt.

Avgörande för kampens utgång är fortsatt enad strejk. Det är genom att de två fackförbunden agerar som en enhet som en styrkeposition uppnås som kan tvinga filmbolagen till att gå med på en uppgörelse som infriar de strejkandes krav.