Ut med de ryska trupperna – nej till imperialism & Natomilitarism

Kriget i Ukraina har nu gått in på sin tredje månad och efter att den ryska invasionen har misslyckats med det som var Putinregimens första mål med kriget – att erövra huvudstaden Kiev, upprätta en marionettregering och dela Ukraina – har krigsinsatserna koncentrerats till östra Ukraina (Donbass), som är säte för en stor del av landets tunga industri och som står för nära en fjärdedel av Ukrainas jordbruksproduktion. Men även andra delar av Ukraina fortsätter att attackeras.

Kriget riskerar att bli både långvarigt och allt mer blodigt när Putinregimen nu trappar upp för att om möjligt nå en avgörande framgång på slagfältet som kan presenteras som en ”seger” på hemmaplan.
Den ryska invasionen håller på att lägga städer i ruiner och i spåret på krigets barbari riskerar flera städer att bli ett nytt Mariupol. Mer än 12 miljoner av landets invånare (drygt en fjärdedel av befolkningen) har tvingats fly sina hem.
De ryska trupperna måste omedelbart dras bort från Ukraina. Men inte för ersättas av Natos och Västländernas dominans och vapenmakt. Kriget i Ukraina är en följd av flera år av imperialistiska maktstrider och rivalitet som har kantats av en ny militär kapplöpning.

Cyniskt använder USA-imperialismen och dess allierade kriget som en chockdoktrin för att snabbt driva igenom den största ökningen av militärutgifterna i modern tid, stärka Nato och avskaffa de begränsningar som funnits av vapenexporten. De ökade militärutgifterna betyder nya nedskärningar i välfärden och pålagor.
Bakom Västimperialismens agerande står nakna maktintressen och strävan efter att stärka sin makt och prestige på världsarenan – inte viljan att hjälpa eller stå upp för demokratiska värderingar.
Det är upp till Ryssland arbetare och unga att fälla Putin. Västs sanktioner, som har gjort Ryssland till historiens mest sanktionerade land, får inte Putinregimen på fall eller hejdar dess krig, men ger härskarklicken i Moskva en ursäkt för att skärpa förtrycket och skylla krisen på ”utlandet”.

Det hårdnade förtrycket i Ryssland och repressionen har tillfälligt lyckats slå ner det motstånd mot kriget som manifesterades i många modiga demonstrationer, vilka gav ett hopp som kommer att tändas igen när motståndet och missnöjet har fått ny kraft. Putinregimen är försvagad och kriget kan bli inledningen till dess dödskamp.
Zelenskyjregeringens vägran att kapitulera för de ryska kraven har mött ett starkt stöd långt utanför landets gränser. Men bara för några månader sedan, innan kriget, demonstrerade facken i Ukraina mot regeringens kapitalistiska och västvänliga politik som bland annat har innehållit försämringar i arbetsrätten.
I sina försök att konsolidera sin egen maktställning har Zelenskyj inte varit främmande för att attackera media och oppositionella, och med kriget som förevändning har 11 oppositionspartier förbjudits, trots att alla de förbjudna partier som är mer än bara ett namn manar till motstånd mot invasionen.
”Det finns redan en oroväckande ökning av rapporter om husrannsakningar och arresteringar av oppositionella, vänsterbloggare och aktivister i Ukraina”, enligt al Jazeera den 21 mars.
De ukrainska massorna har självfallet rätt att försvara och beväpna sig. Det har också funnits inslag av ett folkförsvar organiserat underifrån, vid sidan av regeringen som länge har odlat illusionen om att en västorienterad politik kan bidra till välstånd och demokrati i Ukraina och som aldrig har försökt genomföra löftet om att bryta oligarkernas makt. Tvärtom.
De ukrainska massorna kan bara till sin egen organisering, kamp och solidaritet, inte till Zelenskyjregeringen eller Väst.

Genom fortsatt flyktingsolidaritet jämte blockader som hamnarbetarna genomför mot att lossa ryska fartyg och initiativ likt de hjälpkonvojer som metallarbetare i Tyskland och Belgien har organiserat till stöd för stålarbetare i Ukraina kan solidariteten byggas underifrån och vänskapsband knytas på klassmässig grund.
Rättvisepartiet Socialisterna deltar i bygget av denna arbetarsolidaritet och ger fullt stöd till hamnarbetarnas bojkott i Sverige. Vi har också protesterat mot hamnledningarnas försök att, med politikernas stöd, sabotera blockaden.
Krig och väpnade konflikter är en följd av kapitalismens och den härskande klassens jakt på profiter, marknader, maktsfärer och prestige.
Den livsnödvändiga kampen för fred och verklig militär nedrustning är en kamp för en socialistisk värld fri från våld, förtryck och förnedring.

Rättvisepartiet Socialisterna säger:
• Bygg krigsmotståndet – underifrån.
• Stoppa kriget – ut med de ryska trupperna. Nej till imperialism och Natomilitarism.
• Global arbetarblockad mot Putin och oligarkernas olja och gas.
• Ingen borgfred med regeringen – kamp mot chockdoktrin, Natopolitik och prisökningar.
• Rusta välfärden – inte militären.
• Bygg en global kamprörelse mot imperialismens plundring, militarism och krig – för en socialistisk värld i fred och frihet.