Uttalande från Socialistiskt Alternativ: ”8 mars: Global kvinnokamp mot krig & imperialism”

av Socialistiskt Alternativ // Uttalande i Offensiv

Årets internationella kvinnodag har en väldigt mörk inramning. Vi har en klimatkris att lösa. Vi har hundratusentals hungriga små magar att mätta. Men världens resurser går inte till klimatomställning eller till att rädda liv. De går istället till militarisering.
Militarisering betyder mer krig. Krig betyder död. Inte död som det oundvikliga slutet, utan död som i dödande. Krigen är det uträknade, det systematiska och det planerade dödandet. Dödandet av hopp, dödandet av humanitet, dödandet av barn.

”Kvinna, liv, frihet” var kampparollen på förra 8 mars som spreds från Iran och över hela världen 2022 när kvinnorna reste sig och drog av sig slöjan. Men nu omsluter sjalen återigen kroppar, små kroppar. I år står vi bestörta framför bilderna av de gråtande palestinska mammorna och papporna som håller sina dödade barn inlindade i lakan.
Då finns det bara en sak att göra – vi som kan kämpa måste kämpa. Vi måste kämpa mot ett kapitalistiskt system som dödar barn. Därför demonstrerar vi på den internationella kvinnodagen 8 mars och därför tar vi med oss alla vi känner och kan till demonstrationerna. Det finns också motstånd och protester dagligen över hela världen som tystas av media. På den internationella kvinnodagen kommer kvinnor, hbtq+-personer och alla arbetares krav på rättvisa att höras.
70 procent av dödsoffren i Gaza är kvinnor och barn. Bombningar av sjukhus har varit speciellt farligt för födande kvinnor och barn i kuvös. En annan vedervärdig aspekt av kriget är den israeliska arméns sexuella övergrepp mot palestinska kvinnor och flickor som FN rapporterar om. Ren svält breder nu ut sig i norra Gaza.

Krigen sker inte av ondska. Krigen sker inte av en slump. Krigen är en produkt av det ekonomiska och politiska systemet.
Västvärldens intressen i Gazakriget är glasklara. Vapenförsäljningen till Israel ökar, biståndet till palestinier dras in, flyktingar möts av en mur och den intervention som sker syftar inte till att rädda de 1,5 miljoner hungrande palestinierna, utan till att säkra världshandeln genom Röda havet. En världshandel som levererar produkter och råvaror från fattiga länder till rika länder.
Det är samma imperialistiska makter som i decennier har sett Israel med sina fördrivningar, rasistiska grundlag, apartheidsystem, ockupation, annekteringar, krig och blockader som ”demokratins försvarare” i regionen.
Den kapitalistiska ordningen innebar att ”lösa” en tragedi – nazismens judeutrotning – med en annan tragedi: 75 år av ockupation och apartheid. Men det är kapitalismen själv som skapar tragedierna, genom att sätta folkgrupper mot varandra. Den enda verkliga lösningen måste därför vara motsatsen till kapitalismen.

Militariseringen i sig leder till att fler och fler krig bryter ut. Redan 2022 dog 237 000 människor i krig i världen. Det var dubbelt så mycket som året innan. Under det tvååriga kriget i Tigrayregionen i Etiopien dog 600 000 människor och det skedde tusentals våldtäkter, då våldtäkt användes som vapen.
Nu hotar Etiopien återigen med krig – mot Somalia – för att stödja Somalilands krav på självständighet, i utbyte mot att få tillgång till en hamn för handel. Samtidigt varnar FN för att 3 miljoner människor är i fara att hamna i en ny svältkatastrof i Etiopien.
Det finns inget kapitalistiskt krig för frihet. 20 år av amerikanskt krig i Afghanistan ledde till talibanernas återkomst. Nu kan inte kvinnor ens gå utomhus eller gå till jobbet utan manligt sällskap.
Det har gått två år sedan Ryssland inledde invasionskriget mot Ukraina. Ryssland och Ukraina backas upp av olika imperialistiska poler, vilket har fått vapenproduktionen i världen att gå på högvarv. Siffrorna på antalet dödade människor i detta ställningskrig utan ljusning är dolt i mörker, men det är hundratusentals. Bara den senaste ryska erövringen av staden Avdijivka uppges ha kostat 23 000 soldater livet.
Världen ser ett nytt bottenrekord då antalet flyktingar 2023 nådde 115 miljoner. Under april till december tvingades 7,1 miljoner på flykt undan inbördeskriget i Sudan. Även i detta krig används systematiska våldtäkter som vapen.

Vi socialister kan ta hjälp av arbetarrörelsens tidigare erfarenheter för att förstå situationen. Revolutionsledaren och den ryska socialistiska feministen Alexandra Kollontaj skrev 1915, under brinnande världskrig, om de processer som har lett fram till katastrofen. Om hur varje kapitalist drivs av drogen att ständigt öka sin profit och det enda sättet är att svälja mer och mer:
”Kapital kräver att marknaden expanderar, kräver nya platser, länder, kolonier som det kan investera sina ackumulerade kapital i och från vilka tillverkarna och industriägarna kan få råvaror som metall, malm och bomull för att producera varor.”
Hon förklarade att kolonier och dominans av världsmarknaden är orsakerna till de tvister som blossar upp bland de stora moderna makterna. Hur stormakterna tävlar med varandra i att råna Kina, Persien, Turkiet, Afrikas länder och andra:
”Kapitalisterna ställer arbetarna i ett land mot arbetarna i ett annat land för att stärka deras grepp om arbetare över hela världen. Kapitalisterna för krig för att dela ut bytet och försvaga arbetarna genom splittring.”

Alexandra Kollontaj var en orubblig socialistisk feminist som menade att sexismen inom arbetarrörelsen själv måste utrotas om kampen ska ha en chans att vinna. Arbetarkvinnor organiserades. Det var ingen slump att den ryska revolutionen bröt ut just på den internationella kvinnodagen genom fabriksarbeterskornas spontana strejk. Parollen var just ”bröd och fred”.
När vi firar 8 mars firar vi också arbetar- och kvinnokampen i historien. Den ryska revolutionen som startades av arbetarkvinnorna gick vidare och ledde till arbetarklassens maktövertagande i oktober. Detta i sin tur ledde till det första fredsavtalet under första världskriget.
Stater i krig suger näringen till kriget ur sin egen befolkning. Ryssland brottas med ett sjunkande befolkningstal och inskränker nu aborträtten. Vilken stinkande tid vi lever i när USA, den dominerande staten i världen, har fråntagit kvinnor deras fundamentala rättighet att få bestämma över sina egna kroppar och ”utmanaren” Kina har förbjudit feminismen.

Nationalismens uppgång i världen i kombination med de gamla partiernas kris göder alla reaktionära trender. En sådan är ett oroande växande skikt unga män som ger uttryck för idén att ”jämlikhet mellan kvinnor och män har gått för långt”.
Den dystra uppställningen har i Storbritannien blivit att män i åldrarna 16 till 29 år är mer negativa till feminism än vad män över 60 år är. Liknande opinionsundersökningar finns i många andra länder. Det här måste bemötas.
Kvinnokampen får inte låta sig tystas eller gå med på de lögnaktiga vanföreställningarna som alltid har stämplats på kvinnor som säger ifrån mot förtryck, från häxprocessernas dagar tills idag.
Det är tydligt att när statens hårda kärna stärks och högern går framåt ökar antifeminismen. Kvinnoförtryckare som Andrew Tate (en influencer som just nu står åtalad för människohandel, våldtäkt och organiserad brottslighet) står för ett speciellt giftigt konstgödsel i plantskolan för de yngsta sexisterna. I spåren av den politiska reaktionen, ökad fattigdom och krig ökar sexuell exploatering och mäns våld mot kvinnor.

Men könsförtrycket är inte först och främst en ideologi. Det är djupt rotat i klassamhället – i exploateringen av arbetskraften, i familjens funktion i samhällsstrukturen och i det sexuella förtrycket.

Men könsförtrycket är inte först och främst en ideologi. Det är djupt rotat i klassamhället – i exploateringen av arbetskraften, i familjens funktion i samhällsstrukturen och i det sexuella förtrycket. Den socialistiska feminismen förstår att den revolution som krävs för att nå frihet måste gå till botten med de ekonomiska fundamenten och vända allt på ända. Bara genom gemensamt ägande kan en ekonomi som sätter välfärden främst skapas. Med Kollontajs ord:
”För att få ett slut på kriget måste alla fabriker, anläggningar och industriföretag avlägsnas från de kapitalistiska mästarna: marken måste tas från jordägarna, gruvorna från privatägarna, bankerna från kapitalisterna, och all denna rikedom måste bli gemensam egendom. För att få ett slut på kriget måste en ny och rättvisare socialistisk värld vinnas för folket, för arbetarklassen. När folket sköter sig själva och kontrollerar alla nationella rikedomar, själva förvaltar den nationella ekonomin och den nationella budgeten, själva ser till alla medborgares behov och krav, själva strävar efter att säkerställa välståndet och välståndet i sitt hemland och broderskapet mellan alla folk, då blir det inga fler krig.”

Världens militärutgifter gick upp med nio procent 2023 jämfört med året innan, till den högsta nivån någonsin: 2,2 biljoner dollar. Det är nästan tio gånger så mycket som det skulle krävas för att utrota hungern i världen, enligt FN. Både hunger och vapen lägger grunden till fler krig. Vi måste kämpa för att det som sätts i marken är utsäde, inte minor.
Palestina kan befrias som en del av kampen för att göra slut på imperialismen. Frihet är när folket själva äger och kontrollerar jorden och ekonomin. När samhället styrs demokratiskt underifrån och när grannarna är demokratiska socialistiska länder för samarbete om gränsdragning och utbyte, i syfte att skapa en varaktig fred.
Det är inte bara eländet som växer i världen. Det som också växer är motståndet. Miljontals människor runt om i världen har demonstrerat mot kriget mot Gaza. Inte en gång, utan varje vecka, särskilt i Mellanöstern. På Västbanken har palestinier haft generalstrejker. Arbetare i 11 indiska hamnar vägrar att lasta eller lossa vapen till Israel.
Det gör även arbetare på Airbus i Spanien och i hamnar i Italien. I Kanada stängde protester fyra vapenfabriker som exporterar till Israel. Den 7 december lyckades 1 000 arbetare blockera vapenfabriker i Bournemouth, Lancashire och Brighton i England. Fackförbund runt om i världen har krävt vapenvila. Studenter och vårdpersonal organiserar också protester för Palestina. De här massprotesterna har nu pressat stater att minska på sitt stöd för Israel.

Arbetarkampen är på uppgång på många håll i världen. Detta är hopp­ingivande, för det är just arbetarklassen med sin unika ställning i produktionen som – om den blir aktiv – kan ge sig på kapitalismen.
I Quebec, USA, England/Wales/Skottland, Nordirland, Finland och Australien är det fler strejker för högre löner och bättre arbetsvillkor än på årtionden.
För att ge några exempel: En artikel i den amerikanska tidningen Traveler har rubriken ”Ett år av rekordstrejker i besöksnäringen, arbetarkvinnor har tagit ledningen”. Strejker från köksor, diskare, receptionister med flera har drabbat hotell i hela landet. Quebec skakades av de största strejkerna i landets historia, och detta i den offentliga sektorn. Lärarnas strejk var obegränsad och sjuksköterskorna strejkade för första gången.
I början av november stängde textilarbetarna (till största delen kvinnor) i Bangladesh ner industrin i en veckas strejk som drabbade klädmärken som H&M, Zara, Walmart och Marks and Spencer, när de krävde en tredubbling av lönerna som ligger på 75 dollar i månaden. Istället för stöd möttes de av polisens våld.

Samtidigt fortsätter det senaste årtiondets våg av feministisk kamp såsom kvinnostrejken på Island, den baskiska generalstrejken på internationella dagen mot mäns våld mot kvinnor (den 25 november) och kampen mot sexismen i Frankrike och Italien.
Över hela världen kämpar framför allt kvinnor mot nedskärningar inom vården, som när 10 000 demonstrerade för att försvara akutmottagningen i Lidköping.
Tusentals kvinnor, män och hbtq+-personer demonstrerade över hela Latinamerika den 28 september för aborträtten. Generalstrejken mot Milei i Argentina får tryck av beslutsamheten i att försvara den nyvunna aborträtten och stärks av framgångarna i Mexiko och Colombia.
I Polen demonstrerade en miljon mot högern, och kravet på att riva upp det totala abortförbudet växer. Kvinna, liv, frihet-rörelsen i Iran finns kvar trots den brutala repressionen och får stöd av arbetarkampen inom bland annat stålindustrin.

Över hela världen behöver vi bredda protesterna. ”Var och ens fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling”, säger det kommunistiska manifestet. Med den inställningen behöver antirasismen och kvinnokampen kroka arm med arbetarkampen.
Med nationalismen och krigspropagandan följer en giftig rasism som måste besvaras. I januari demonstrerade 1,5 miljoner människor mot rasismen i Tyskland, vilket är en inspiration för antirasismen i hela Europa att komma på fötter igen. I den rörelse som behöver byggas krävs total solidarisk uppbackning även till hbtq+-personers rättigheter och att det specifika hat som högern öser över transpersoner möts av ett enat mångdubblat motstånd.
Så vi har en lång kamp framför oss. Allt vi gör idag har betydelse för kommande kamper och generationer. Kampen behöver organiseras demokratiskt och beväpnas med ett revolutionärt socialistiskt program mot förtrycket. Vi kommer inte stanna vid demonstrationerna på internationella kvinnodagen. Men vi börjar där. Länge leve 8 mars.

SOCIALISTISKT ALTERNATIV & OFFENSIV STÅR FÖR:
• Stoppa kriget mot Gaza. Stoppa ockupationen och blockaden. För ett fritt socialistiskt Palestina och ett socialistiskt Israel i ett socialistiskt Mellanöstern. Stöd till alla civila offer för terror och statsterror.
• För internationell kamp mot kriget – arbetarkvinnor i Ukraina och Ryssland till Sudan, Etiopien, Kina och USA, ja i hela världen går samman mot krig och imperialism. Skrota vapenindustrin. Flyktingars rätt till asyl.
• För fullständiga sexuella och reproduktiva rättigheter – tillräckliga resurser för sexualundervisning, preventivmedel och tillgång till fria och säkra aborter samt ekonomiska och sociala möjligheter för alla att kunna ge barn ett liv utan fattigdom.
• Omställning av ekonomin. Nej till privatiseringar. Kraftig upprustning av vård, skola och omsorg. Utbyggd välfärd ökar jämställdheten mellan könen.
• För ett slut på våld mot kvinnor och för ett slut på alla former av hbtq+-fobi inklusive transfobi – för en omedelbar ökning av offentliga utgifter mot våldet mot kvinnor, inklusive kvinnojourer. Vård och stöd för alla offer för sexuellt våld.
• Fackföreningar som tar kamp för att ge arbetare full kompensation för levnadskostnadskrisen. Avskaffa lönediskrimineringen mot kvinnor. För en lön att leva på, trygga bra arbeten åt alla människor och allas rätt till bra bostäder. Allas möjlighet till ett självständigt liv.
• Bygg en kämpande socialistisk feministisk rörelse som mobiliserar mot sexism, rasism och hbtq+-förtryck. Strejker och enad masskamp är arbetarklassens metoder.
• För ett avskaffande av sociala ojämlikheter – bara om vi alla äger ekonomin kan vi stoppa exploateringen! Förstatligande av stora förmögenheter – ekonomin ska styras under demokratisk kontroll av arbetarklassen.
• När vi kämpar för varje nyans av förbättring i dagens kapitalistiska värld är vi medvetna om att för att uppnå detta behöver vi störta kapitalismen!
• För en grön socialistisk planerad omställning för att stoppa klimatkrisen. Gemensamt ägande av jorden och skogen. Ekologiskt, kollektivt jordbruk. Allas rätt till rent vatten, näringsrik mat och sanitära rättigheter.
• För en socialistisk värld i fred och frihet där alla former av förtryck är avskaffade. Där samhället styrs demokratiskt underifrån med inriktningen på välfärd åt alla och i samklang med naturen.