av Offensivs skribenter
Krig, klimatkris, nedmonterad välfärd och extrema klassklyftor är bara några få av alla kapitalismens följder som präglar världen och Sverige. I detta läge krävs det ett starkt vänsterparti som aktivt mobiliserar till motstånd, som lägger fram ett socialistiskt alternativ. Men tyvärr har Vänsterpartiet valt att fortsätta sin högerkurs i hopp om att sitta i en framtida regering med Socialdemokraterna, som också de fortsätter krascha högerut. Här ger Rättvisepartiet Socialisterna/Offensiv några exempel.
Var är ett socialistiskt nej till Nato?
Magdalena Andersson vägrar att yttra sig för eller mot Nato förrän den säkerhetspolitiska analysen är klar – vilket är den olycksbådande fredagen den 13:e. Två dagar senare kommer S-ledningen med sitt besked. Det är alltså bara två dagar av öppen debatt?
På SVT Agenda var det partiledardebatt i söndags. Där skulle moderatledaren Ulf Kristersson möta statsministern i duell. Som programledarna konstaterade blev det ingen duell eftersom de främst sa att de håller med varandra och att Sverige måste lotsas in i Nato gemensamt. Mycket märkligt – då Ulf ju pratade väldigt mycket för Nato och Magdalena har ju inte ännu ”tagit ställning”.
Med andra ord låg målet öppet för Nooshi Dadgostar och Märta Stenevi att smasha in nejsidans stora chans i den lilla lilla skärva av öppen debatt som det bjöds på innan Natoansökan är ett faktum. De fick bollen i alla fall.
Nooshi poängterade att Nato är en kärnvapenallians och att Vänsterpartiets nej är ett säkerhetspolitiskt ställningstagande eftersom det är osäkert för Sverige att gå med i Nato då vi kan bli en måltavla för länder som USA, Turkiet, Ungern, Albanien och Frankrike krigar emot.
Märta slog tillbaka Johan Pehrsons (L) fräcka angrepp om att V och MP vill vara neutrala. Hon menade att debatten borde handla om hur vi ska hjälpa Ukraina istället. Till exempel att omedelbart stoppa rysk import av olja, gas och uran.
Liberalernas nya partiledare försöker för övrigt bli populär som en stor högljudd mobbarkille med sina påhopp som att ”vänstern vet inte någonting. Prenumererar ni inte på någon tidning? Ensam är bara ensam – det är det ni vill vara”.
Redan nu behöver socialister staka ut vägen för ett motstånd genom massrörelser – som behöver byggas på skolor, arbetsplatser och i våra orter.
Det som saknades i Agenda är vad som är ”vi” i sammanhanget. För alla lågavlönade i Sverige eller fattiga i världen är inte ”vi” synonymt med den politiska eliten i Sverige eller ägare av Saabs aktier.
Varken Nooshi Dadgostar eller Märta Stenevi pratade till arbetare och ungdomar om den rörelse som måste byggas i rakt motsättning till etablissemangets och företagens intressen. Nu kommer eliten att kuppa in Sverige i Nato medan folk lite är i chock. Det kommer klarna senare.
Redan nu behöver socialister staka ut vägen för ett motstånd genom massrörelser – som behöver byggas på skolor, arbetsplatser och i våra orter. För militarism och krig är det mest avslöjande för det kapitalistiska systemet och med det följer antikapitalism och uppror. Det kan ske genom nazism som på 1930-talet – så det är extremt viktigt att ta lärdomar av historien på allvar.
För våra möjligheter till en framtid i fred och frihet ska ha en chans behöver upproren ta den socialistiska vägen – en väg för löntagarnas gemensamma ägande och styre av landet och resurserna. Det kommer inte av sig själv. För det behövs organisering och arbetarledare som är stolta över kampen som en kraft till förändring. Vänsterpartiet är inte där nu.
Elin Gauffin
Klimatkamp eller greenwashing?
När det politiska etablissemanget har engagerat sig i en ”greenwashing” av den svenska industrin som saknar motstycke är tyvärr Vänsterpartiet ingen tydlig motkraft. Alla kapitalistiska projekt benämns numera som ”gröna”, trots att de i många fall är helt ohållbara.
Där investeringar sker i klimatvänligare teknik är kapitalismen konkurrens och ”mer av allt” hinder för att potentialen utnyttjas fullt ut.
Ändå var Nooshi Dadgostars tal på 1 maj helt okritisk mot utvecklingen. ”Järnmalm, stål och elektriska lastbilar – allt frambringat och producerat förnybart. Det är fantastiska genombrott.” Inget om det skandalösa Gállokbeslutet, att den planerade ökning av stålproduktion, oavsett om det är ”fossilfritt”, är helt ohållbar eller att transporter i stor omfattning måste flyttas från lastbil till järnväg.
Som Offensiv skrev i ”Pågår det en ’grön industriboom’ i norr?”:
”När Nooshi Dagdostar besökte pappersbruket Södra Cell i Mönsterås berömde hon deras miljöarbete för att ’skapa ett helt slutet system’. Faktum är att pappersmassaindustrin är bland de största klimatbovarna, både genom stora koldioxidutsläpp och genom att trävaror går till kortlivade produkter istället för att binda kol i till exempel byggnader av trä.
Vänsterpartiets talesperson i landsbygdsfrågor, Birger Lahti, har lika okritiskt försvarat Kaunis Iron i Pajala, som uppenbart bryter mot sitt redan svaga miljötillstånd för gruvan i Kaunisvaara.
Till saken hör att Kaunis Iron har gott om pengar för att rätta till bristerna som hotar miljön – 2020 gjorde bolaget en vinst på 483 miljoner kronor efter skatt, där var fjärde krona i inkomst var vinst!”
När regeringen skandalöst nog godkände en ny järnmalmsgruva i Gállok, vid Europas sista vildmark Laponia, var Vänsterpartiet visserligen emot, men de sa det med så små bokstäver att det knappt hördes.
Likaså har det varit tyst om V-kongressens beslut, mot ledningens vilja, att fasa ut kalhyggesbruket (som är en katastrof för den biologisk mångfalden och innebär stora koldioxidutsläpp). Tvärtom har Birger Lahti efteråt kritiserat beslutet.
Medan Fridays For Future går i antikapitalistisk riktning och hade rubriken ”People Not Profit” på sin senaste stora klimatstrejk, och gav sitt stöd till strejkande sophämtare vid COP26, anpassar sig V-ledningen högerut i klimat- och miljöfrågor, till industrin och för att kunna sitta i en S- och C-regering efter valet.Omställning med ny teknik ger möjligheter till minskade utsläpp, men det måste kombineras med offentligt ägande av naturresurser och storföretag för att möjliggöra en rättvis omställning med planering som maximerar potentialen av nya metoder och samtidigt hushåller med resurser och minimerar klimatpåverkan.
Det budskapet lyser med sin frånvaro hos V-ledningen, men måste vara det socialister ropar så högt vi kan – vi har inte tid att vänta.
Jonas Brännberg
(V)iker sig för militarismen
Alla organisationer testas i tider av kris och chockdoktrin (som kortfattat innebär att makthavarna använder sig av en befintlig eller påhittad kris för att snabbt piska upp en enkelspårig och rabiat hets/stämning för att driva igenom beslut man har velat göra länge). Vänsterpartiet har tyvärr vikt sig för den starka militärhetsen.
Socialism har fred och nej till krig som sina kanske starkaste ledstjärnor. Historiskt har det varit ett av arbetarrörelsens viktigaste krav: arbetare ska inte rikta vapen mot andra arbetare och dö i makthavarnas meningslösa krig.
Det innebär bland annat att resa krav och kämpa för nedrustning och omställning av vapenproduktion till civil produktion.
Men när Vänsterpartiet, tillsammans med alla andra riksdagspartier, slöt upp bakom borgfreden och beslutet om att två procent av BNP ska gå till ”försvaret” svek de dessa ledstjärnor.
Extra anmärkningsvärt blir deras beslut då denna upprustning av militären ska finansieras ”krona för krona”, vilket betyder att kostnaden kommer tas från andra utgiftsposter – som vård, skola, omsorg, barnomsorg, socialtjänst, med mera.
När Vänsterpartiet slöt upp bakom borgfreden och att två procent av BNP ska gå till ”försvaret” svek de socialismens ledstjärnor.
Men även om många inom Vänsterpartiet benämner sig själva som socialister är partiet långt ifrån socialistiskt. Nooshi Dadgostar och andra partitoppar vägrar att koppla problemen i samhället till det kapitalistiska systemet, som hennes 1 maj-tal bland annat visade.
Att hon i februari obekvämt vred på sig när hon blev utfrågad om partiprogrammets skrivelse ”införandet av socialismen kräver kapitalismens avskaffande” och ”på sikt bör bankväsendet i sin helhet förstatligas”, för att sedan förklara att ”vi har för närvarande inte ett partiprogram som gäller”; det är ”gammalt” och ”definitivt inte det som vi går på val på” säger väl det mesta.
Vänsterpartiets fortsatta högerglidning är inte så förvånande. När Offensiv 2020 gjorde en genomlysning över hur de har röstat i de 58 kommuner och två regioner de är med och styr i visade det sig att de har röstat för nedskärningar på skola eller äldreomsorg i 53 av de 58 kommunerna och i båda regionerna. De styr mestadels tillsammans med Socialdemokraterna, men i flera av fallen också tillsammans med KD, L och M!
Då blir steget inte långt till att också krascha in i högerpropagandans prat om att ”vi måste” ha mer till militären.
Vad Vänsterpartiet borde ha gjort är att omedelbart lanserat en gräsrotskampanj mot Nato och militarism; att uppmana och ta initiativ till demonstrationer, möten, insamlingar med mera för att bygga ett verkligt antikrigsmotstånd. Det hade lagt en grund för att ge socialistiska svar på kapitalismens katastrofpolitik.
Robert Bielecki
En förlegad kriminal- och narkotikapolitik
I partiledarutfrågningen av Svenska Dagbladet publicerad den 23 april vill Nooshi Dadgostar ”gå hårt åt” och ”använda alla medel” för att stoppa narkotikan. Hon ställer sig inte främmande till att höja straffen för just narkotikabrott. Motivet är att få ner antalet skjutningar.
I Dadgostars narrativ är det narkotikan som orsakat kriminaliteten och skjutningarna. Hon ser inte att skjutningarna är ett strukturellt problem och inte ett narkotikaproblem. Precis som hon tidigare har hävdat ansluter hon sig därmed till gamla socialdemokratiska traditioner, men inte de progressiva.
Dadgostar använder USA som ett exempel på hur dåligt det kan gå om man legaliserar narkotikan. Den bilden är rent falsk, USA har tvärtom gått i spetsen för ”the war on drugs”. De har fört ett vansinnigt och våldsamt korståg mot narkotikan och missbrukare i jakt på ett påstått drogfritt samhälle som har resulterat i en politik som sätter fattiga i fängelse och stänger ute människor från missbruksvård. Som chimär har omsorgen om tryggheten använts. Men egentligen har förföljelsen medvetet riktats mot fattiga och då i synnerhet afroamerikaner och latinos.
I Sverige har det i princip rått en konsensus bland de etablerade partierna kring en narkotikapolitik som följt USA i spåren. Detta har inte minskat narkotikahandeln, utan istället lett till en extremt hög andel överdoser. Det har även hindrat forskning och behandlingar på området, eftersom allt som inte innebär ”rena” medborgare förkastas som drogliberalism.
Alla som brukar narkotika är inte missbrukare eller beroende och all narkotika är inte beroendeframkallande. Det finns massor av anledningar till att människor brukar narkotika. Ångestdämpande. Smärtstillande. För att orka med jobb. För att orka med studier. För att hålla sig vaken. För att kunna somna. Narkotikan är bara ett symptom eller ett medel. För gängen en inkomst.
Det kommer inte ökade tullar, fler poliser eller skärpta straff att stoppa. Personer som ser sina vänner bli mördade eller varje dag riskerar att få en kula i huvudet kommer inte att bli avskräckta av ett längre straff.
Trygghet skapas inte med repression.
I en partiledardebatt i början av året var Dadgostars lösning att ”Man måste sluta dra linor på Stureplan”. I Dadgostars värld finns det bara en typ av ”knarkare”, och det är den partyknarkande överklassen. Det är inte främst överklassen som dör av överdoser. Narkotikaanvändningen är utspridd i hela samhället.
1 miljon svenskar har använt illegal narkotika. 1 miljon svenskar är inte missbrukare, men enligt det svenska rättssystemet och Dadgostar är de brottslingar. Trygghet skapas inte med repression. Nyrekryteringen till gängen bryts inte med högre straff.
Istället för den meningslösa jakten på narkotikan borde resurserna läggas på en likvärdig skola. En utbyggd psykiatri. Kortare arbetstider, med bibehållen lön. Reformerad kriminalvård. Löner och pensioner som går att leva på. Meningsfull fritid. Bra, billiga bostäder. Stöd till kvinnojourer och fler skyddade boenden.
Natalia Medina
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.