V-politiker hånade fackliga företrädare – krävs på avgång

av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv

Efter ett digitalt möte i Kalix kommun trodde ordförande i socialnämnden och en ledamot att de hade lämnat mötet, men de hade bara slagit av kameran. Med ljudet fortfarande på hånades de fackliga företrädarna i Vision och Kommunal. Nu skriver flera fackförbund gemensamt att det är en enorm förtroendekris, och Kommunals ordförande kräver att nämndordföranden avgår.

Ordförande i socialnämnden Katarina Burman (V) är den som nu ställs mot väggen efter att ha uttalat sig kränkande mot fackliga företrädare. Enligt NSD:s intervjuer med de fackliga företrädare som varit med på mötet kallades Visions huvudskyddsombud, tillika ordförande, ”tupp” och hans kvinnliga kollegor i facket kallades för ”hönor som följer efter”. Kommunal kallades för ”det värsta fackförbundet i Kalix” och att ”de bara gnäller och gnäller”.
Mötet som detta utspelade sig på var ett möte som facken krävt då socialnämnden beslutat om granskningar i verksamheten. Men beslutet hade förbigått medbestämmandelagen (MBL) och arbetsmiljölagen (AML) som kräver att fack och skyddsombud har rätt till delaktighet. 
Under mötet deltog sex fackliga företrädare tillsammans med nämndens ordförande samt en ledamot från nämnden.

En gemensam skrivelse har nu kommit från fem fackförbund: Vision, Kommunal, Vårdförbundet, Sveriges Arbetsterapeuter och Fysioterapeuterna. Facken säger att socialnämndens ordförande förbrukat allt förtroende. 
Därtill har facken gjort en anmälan till kommundirektören samt socialchefen angående arbetsmiljöaspekten i frågan och de vill bland annat ha svar på hur förtroendet ska kunna repareras.
Kommunal vill att socialnämndens ordförande avgår och säger att fortsatt samarbete blir omöjligt. Vision kräver ingen avgång, men menar att det inte finns något förtroende för nämndens ordförande längre. Visions ordförande och huvudskyddsombud Benny Rönnqvist, som blev kallad för tupp, kallar det för antifackligt beteende.

Visions huvudskyddsombud kallades ”tupp” och hans kvinnliga kollegor i facket för ”hönor som följer efter”. 

Måttet verkar rågat för facken, då hånen och kränkningarna nu framträder som toppen på ett isberg. Vårdförbundet lyfter fram att det inte bara var bemötandet, utan ett systematiskt motarbetande. MBL-förhandlingar som har uteblivit och en inställning från arbetsgivarsidan (kommunen) att skynda igenom förhandlingar och att inte lyssna på arbetstagarnas intressen.
Fallet i Kalix är ett av många som visar på vikten av facklig solidaritet, inte bara bland de fack som är verksamma inom samma område utan även solidaritet från andra fack. Speciellt i en tid då arbetsgivarna blir allt mer aggressiva och samtidigt får uppbackning av de antifackliga lagförändringar som januariavtalet driver igenom. 
Det visar även att facken måste vara beredda på att ställa sig upp, med en kraft som endast kan komma från en stark organisering underifrån. Det kanske är lätt att köra över några enstaka förhandlare, men det blir omöjligt för arbetsgivarna att köra över alla på golvet som faktiskt bär upp hela verksamheten och samhället.