Vaccinet: Orättvis fördelning får förödande hälsoeffekter

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

I slutet av året kunde det efterlängtade vaccinet mot covid-19 tas i bruk. Den 27 december vaccinerades den första personen i Sverige och drygt fyra veckor senare, den 25 januari, hade 192 000 personer vaccinerats mot covid-19.
Enligt en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) ska alla boende i Sverige som är över 18 år erbjudas vaccinering mot covid-19 under det första halvåret i år. Men om det blir möjligt är inte säkert.

Läkemedelsbolagen drar ned på leveranser

Även vad gäller vaccineringen saknas en nationell plan och samordning, utan regionerna har till stor del ansvaret för planering och genomförande. Dessutom har det redan visat sig att läkemedelsbolagen har lovat mer än de kan hålla. 
Pfizer-BioNTech kommer under de närmaste veckorna inte leverera det antal doser som utlovats, vilket resulterat i att det i exempelvis Region Västra Götaland ”just nu inte finns något vaccin för någon i regionen” (Dagens Nyheter den 28 januari). De doser som väntas till regionen de kommande veckorna räcker endast till dos 2 till de som redan har fått en dos och det kommer att dröja innan nya grupper kan börja vaccineras.
I andra regioner är läget detsamma, de som skulle få sin första dos i slutet av januari eller början av februari får vänta i åtminstone tre veckor på grund av bristen (enligt SKR är målsättningen för alla regioner är att de som har fått dos 1 ska få dos 2 inom tre veckor).

Detta bakslag har sedan följts av att en annan läkemedelsjätte, AstraZeneca, har låtit meddela att man bara kan leverera drygt 30 miljoner doser under det första kvartalet och inte de drygt 80 miljoner doser som tidigare utlovats till EU och dess medlemsländer, en minskning med 60 procent.
AstraZenecas neddragning drabbar även länder utanför EU; thailändska myndigheter uppger exempelvis att de bara får 150,000 av de 200,000 doser man har planerat för. 
Det skäl som AstraZeneca angav var att ”vi fått ut mindre vaccin än vad man hade förväntat sig hos en av våra underleverantörer”. Men enligt nyhetssajten Politico Europe och som TT citerar i en artikel den 25 juni ”anser Bryssel (EU) att antingen har förskottsproduktionen aldrig skett eller så har vaccin tillverkats men sålts till någon annan som kanske har betalat mer”.
Att läkemedelsbolagen tar chansen att sälja till den som kan betala mest finns inneboende i den vaccinnationalism som följer på regeringarnas, inkluderat EU-ländernas regeringar, tävlan om vem som kan vaccinera flest och snabbast.

Vaccinet från AstraZeneca, som EU:s läkemedelsmyndighet EMA väntas godkänna för spridning den 29 januari, ska börja levereras till Sverige med start den 15 februari.
Det var planerat att Sverige skulle få 1 miljon doser, men nu ser det ut att bli 400,000 eller till och med lägre.
– Den prognos vi hade på AstraZeneca var att vi skulle få ungefär 61,000 doser under februari. Den senaste rapporten säger 29,000 doser och risken är väl att det sjunker ännu mer. Så redan nu har de mer än halverat mängden doser som kommer till Västernorrland, säger Karin Sellgren, som är vaccinationssamordnare i Region Västernorrland, till SVT Västernorrland den 27 januari.
De första läkemedelsbolag att leverera vaccin till Sverige var Pfizer-BioNTech och Moderna, vars vaccin baseras på en annan teknik, än AstraZencas. Även om de förstnämndas vaccin baseras på samma teknik skiljer det dock i pris och hur vaccinet måste förvaras. 
Pfizer-BioNTech vaccin kräver förvaring i minus 70–80 grader; Modernas vaccin, som är dyrast, i minus 20 grader; och AstraZeneca i kylskåpstemperatur.
Förutom vaccin från dessa tre bolag har Sverige genom EU också slutit avtal med två andra vaccintillverkare: Janssen Pharmaceutica NV (Johnson & Johnson) och CureVac.

I avsaknad av en tydlig nationell plan, och utelämnade till vinstjagande läkemedelsbolag, är risken stor för att den fortsatta vaccineringen kantas av nya bakslag, motstridiga besked och flaskhalsar, vilket sammantaget medför att tidsplanen förskjuts och massvaccinering dröjer. Brist på demokratisk kontroll och insyn öppnar också för fusk som att chefer inom vård- och omsorg har gett vaccin till anhöriga istället för personal och att några, likt kungaparet, går före i kön.
– Det är två olika välrenommerade privatpraktiserande läkare som hört av sig och erbjudit mig vaccin. Det var Pfizers vaccin, sa Leif GW Persson till Expressen den 27 januari.
Om det stämmer att vaccin för den som är beredd att betala för att gå före i kön (det är kostnadsfritt att vaccinera sig) är det ett svårslaget rekord i girighet och profithunger som kan kosta liv.

I avsaknad av en tydlig nationell plan, och utelämnade till vinstjagande läkemedelsbolag, är risken stor för att den fortsatta vaccineringen kantas av nya bakslag, motstridiga besked och flaskhalsar, vilket sammantaget medför att tidsplanen förskjuts och massvaccinering dröjer. 

Att det gick ovanligt snabbt att ta fram ett vaccin mot coronaviruset ger en bild av de möjligheter som vetenskapen rymmer och vad som skulle kunna vara möjligt idag. Men oftast gäller det motsatta, eftersom läkemedelsbolagen anser att vaccin ”kostar för mycket” att ta fram och att de behövande inte har råd att betala.
Enligt Jason Nickerson, humanitär rådgivare kring läkemedelsfrågor på Läkare Utan Gränser i Kanada, hade forskare i hans hemland upptäckt ett effektivt vaccin mot Ebola redan i början av 2000-talet. Men vaccinet kom inte ut på marknaden förrän nästan 20 år senare, och skälet var:
”Det fanns helt enkelt inte tillräckligt finansiellt intresse för att ta det vidare, i och med att Ebolautbrott historiskt har skett i låginkomstländer” (Läkare Utan Gränser: Den febrila jakten på vaccin, 22 juni 2020).
Men denna gång handlar det om ett virus som inte känner några gränser och som har orsakat den värsta globala hälsokrisen i modern tid. Sedan utbrottet för ett drygt år sedan har över 101 miljoner människor smittats och drygt 2,1 miljoner avlidit. USA är det land med flest smittade och döda, följt av Indien och Brasilien. Belgien är det land med flest antal avlidna i förhållande till befolkningen och därefter Slovenien och Storbritannien.

Pandemin var inte orsaken till den globala kapitalismens kris, men fördjupade och påskyndade krisförloppet. Allt förändrades. Makteliten var tvungen att satsa oemotsvarande belopp på att dämpa krisen och aldrig har så stora statliga bidrag pumpats in till medicinsk forskning som för covid-19. Regeringarna slöt samarbetes- och förköpsavtal, oftast hemliga, med olika läkemedelsbolag.
I december hade rika länderna som svarar för bara 14 procent av världsbefolkningen säkrat mer än hälften av den förväntade tillgången. De regeringar som betalade bäst kunde på sätt försäkra sig om tillgång. Detta har i sin tur resulterat i att de länder som beskrivs som höginkomstländer nu har runt 39 miljoner doser vaccin, medan ett fattigt land som västafrikanska Guinea hittills har erhållit 25 doser covidvaccin. Nio av tio invånare i fattiga länder riskerar att stå utan vaccin i år. 
Det påstådda internationella samarbete som skulle ge även fattiga länder vaccin har varit mer snack än verkstad. Den globala kapplöpning som följde om vilket land och bolag som blev först med ett vaccin mot covid-19 blev också en del i regeringarnas strävan att vinna tillbaka en del av det förtroende man förlorade efter den första i det närmaste kriminella passiva respons på smittspridningen i våras.

Hur mycket läkemedelsbolagen tjänar på vaccinet som tagits fram med statliga bidrag är ”affärshemligheter”. Den brist på samarbete, öppenhet, fritt utbyte och delning av forskningsresultat som följer av läkemedelsbolagens vinstjakt bildar tillsammans med de i immateriella rättigheter som ger ett bolag läkemedelspatent och rätt hemlighålla både teknologi och kunskap en dödlig mix. 
Att ”läkemedelspatent i sig skulle leda till biomedicinsk innovation är en långlivad myt. Antalet förnyande substanser i olika behandlingar har stagnerat, medan antalet patentregistreringar har skjutit i höjden” (Läkare Utan Gränser den 20 januari).
I skydd av patentreglerna kan läkemedelsjättarna stärka sin monopolställning, sätta höga priser och göra enorma vinster.
Att vaccinet inte fördelas i enlighet med behov och inom ramen av en global plan är hinder för smittbekämpningen; ingen är säker förrän alla är säkra.
De skriande orättvisorna i fördelningen kan illustreras med att Israels högerregering som snabbt köpte miljoner doser och som nu skryter med att man har vaccinerat flest i världen. Men de nästan fem miljoner palestinier som lever på den av Israel ockuperade Västbanken och i Gaza som är satt under blockad av den israeliska regeringen har inte fått enda dos, utan på Västbanken vaccineras endast de judiska bosättarna.

Miljarder fattiga människor riskerar att inte få tillgång till ett vaccin förrän 2024 och ”i en del länder kommer massvaccinering aldrig att ske”, varnar Economist Intelligence Unit i en ny rapport den 27 januari.
De kapitalistiska regeringarna och de vinstjagande läkemedelsbolagen utgör ett direkt hinder för global massvaccinering och smittbekämpning.
Fackföreningar och andra sociala rörelser behöver förenas i gemensam kampanj för att överföra läkemedels- och bioteknikbolagen i samhällets ägo för att möjliggöra en global och demokratisk plan för en snabb, rättvis och säker fördelning av ett gratis vaccin mot covid-19 i enlighet med behov.