Vacker och oreligiös barnbok om döden

av Mattias Bernhardsson // Artikel i Offensiv

Per Gustavssons barnbok börjar med orden ”Det var en gång”. Sen upphör alla likheter med något vi läst i en barnbok. Död, förändring, saknad, sorg och ensamhet. Det är teman i boken som avhandlas.

Hur vi än kanske inte vill uppmärksamma det finns det tankar och känslor om detta hos varje barn. Det finns begrundan av olika slag i varje kapitel av Pojken, pappan och björnen. I en liten pojkes fantasifulla värld, utan änglar eller himmelrike, finns en resa att göra för varje nattande förälder.
Berättelsen är om pojken som bor med sin pappa ”vid slutet av den stora skogen och vid början av det blåa havet”.
”Ibland plockade de bär i utkanten av skogen. Vissa dagar fiskade dom. Andra dagar spelade dom fotboll. Pappan sköt mot pojken som stod i mål. Dagarna gick och det var inget konstigt med det.”

Åren gick och pappan blir äldre. ”Det är så det är tänkt”, förklarar pappan. Snart orkar han inte sparka boll längre.
”Pojken såg att pappan blivit så gammal att det börjat växa rötter från honom. Rötterna borrade sig genom golvet. Pappan blev mer likt ett träd. Ett träd mitt i köket.”
Trädet växer så att tak och väggar faller. Huset som pojken vuxit upp i finns inte mer. Pojken klättrar på grenarna och kan se horisonten, skogen åt ena hållet och havet åt andra hållet, där han alltid undrat vad mer som fanns.
Förändring. Det regnar och regnar, och vattnet stiger. Pojken finner sig fastklamrad på trädstammen, mitt i det mörka havet, ensam och drivandes mot det okända. ”Allt ordnar sig gnisslade grenarna”, av det träd som en gång var pappa, men som nu är något annat. Sen träffar pojken björnen och de blir vänner.

Narrativet är befriande. Inga tvångsmässiga berättelser om änglar och himmelriken, där de bortgångna vakar över oss från ett moln. Narrativet är naturen; liksom förändring och utveckling, där det gamla blir något nytt.
Vi saknar våra kära som ej finns kvar, men livet går vidare och vi skaffar nya nära och kära; nya vänner, egna barn, kanske en björn.
Pappa kan inte stå målvakt längre, för pappa blev ett träd, någonting nytt som kom ut det gamla. Björnen står målvakt nu. Och livet går vidare. Bilderna är lika omsorgsfullt arbetare som berättelsen, i varje kapitel som olika färgnyanser; som i livets olika stadier av sorg, utsatthet, förväntan eller glädje.

”Nu är jag inte sorgsen mer
Det grå, det var förut
ljus och rymd är allt jag ser
en himmel utan slut

Nu är jag inte sorgsen mer
En vind har tagit tag
en gryningssol jag för mig ser
och natten blir till dag

Nu är jag inte sorgsen mer
en fjäril fladdrar fri
dom goda tankarna blir fler
allt mörker är förbi”

Författare: Per Gustafsson
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utgivningsår: 2022
Antal sidor: 96