Drygt 100 år efter det att den skrevs behåller Lenins bok ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium” sin aktualitet.

Läs mer: Vad är imperialism? Nya kalla kriget aktualiserar Lenins unika text

av Jonas Brännberg//Artikel i Offensiv

År 2022 fördubblades antal döda i världen i militära konflikter, och inget tyder på att 2023 skulle innebära något trendbrott. Tvärtom inleddes under 2023 en ny massaker på huvudsakligen civila i Gaza. Varför blir världen allt våldsammare? Tack vare marxismen har socialister unika verktyg att förstå den nuvarande militära upprustningen och det allt hetare kalla krig som förs med USA och Kina som huvudsakliga motpoler. Grunden är att förstå imperialismen, den form kapitalismen tog för drygt 100 år sedan, men vars kännetecken har blivit allt mer uppenbara den senaste perioden.

När detta skrivs är det ganska exakt 100 år sedan den ryska revolutionären Vladimir Lenin dog. Sju år tidigare hade den ryska revolutionen startat. Ytterligare ett år tidigare, 1916 – mitt under brinnande världskrig, skrev han ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium”. Boken är en lysande analys av kapitalismens utveckling och orsakerna till första världskrigets kriminella miljonslakt på arbetare:

”Beviset på krigets verkliga sociala, eller rättare sagt, verkliga klasskaraktär, kan man naturligtvis inte finna i krigets diplomatiska historia, utan genom en analys av det objektiva läget för alla de krigförande makternas härskande klasser. För att kunna ge en bild av detta objektiva läge bör man inte ta exempel och enskilda uppgifter (så ytterligt komplicerade som företeelserna inom det samhälleliga livet är, kan man alltid finna så många exempel eller enskilda uppgifter man önskar för att bekräfta vilken sats som helst), utan man måste ovillkorligen ta helheten av uppgifterna om grunderna för alla krigförande makters och hela världens ekonomiska liv.”

Lenin konstaterade att den ”fria marknadens” kapitalism precis som Marx hade förutspått hade ersatts av storföretag, monopol och karteller baserade i några rika länder som dominerade och delade upp världsmarknader mellan sig. Det resulterade i en enorm koncentration av kapital som i sin tur kontrollerades av bankmonopol som hade vuxit ihop med storföretagen – resultatet var ett finanskapital som dominerade världen.

Samtidigt hade koloniseringen (uppdelningen av världen mellan de kapitalistiska stormakterna) mer eller mindre fullbordats kring år 1900.

”Kapitalismen har vuxit över i ett världssystem av kolonialt förtryck och finansiellt kvävande av det överväldigande flertalet av jordens befolkning genom ett fåtal ’framskridna’ länder. Och delningen av detta ’byte’ försiggår mellan två, tre i världen dominerande, till tänderna beväpnade rövare (Amerika, England, Japan), vilka drar in hela jorden i sitt krig om delningen av sitt byte.”

Idag har utvecklingen förstås gått mycket längre. Å ena sidan är de forna kolonierna formellt fria, men å andra sidan är monopolens och de imperialistiska staterna oändligt mer mäktiga för att ändå kunna upprätthålla sitt herravälde. Ett fåtal multinationella storföretag står enligt OECD för cirka en tredjedel av världens BNP och ägandet är extremt koncentrerat.

För Lenin var imperialismen en naturlig utveckling av kapitalismens ekonomiska utveckling. Han kritiserade hårt ”revisionisten” (förfalskare av marxismen) Kautsky som försökte framställa imperialismen som en politik som finanskapitalet i stormakter som England, Amerika, Frankrike och Tyskland ”föredrog”. Lenin förklarade att det handlade om långt mer än politik:

”Dessa fyra länder äger tillsammans 479 miljarder franc, det vill säga nästan 80 procent av världens finanskapital. Nästa hela den övriga världen spelar i en eller annan form roller av gäldenär eller tributpliktig till dessa länder. (…) Finanskapitalets övervikt gentemot kapitalets alla övriga former innebär rentierens (de som lånar ut kapital) och finansoligarkins herravälde, det innebär att några få stater vilka besitter finansiell ’makt’ avskiljer sig från de övriga.”

Lenin betonade att även om stormakterna tagit hela världen i besittning för sin utsugning av arbetare, råmaterial, marknader med mera betydde det inte att kampen var över. Men från och med den tiden kunde stormakternas härskande kapitalistklass bara öka sin intressesfär och därmed sina vinster på någon annan stormakts bekostnad.

Det var grunden till första världskriget 1914-1918, där de nya kapitalistiska stormakterna USA och Tyskland, som utvecklats snabbt men i princip saknade kolonier, utmanade de gamla kolonialmakterna England och Frankrike.

Uppdelningen av världen mellan de största imperialistiska länderna sker än idag baserat på kapital och makt, både i fredstid och krig.

Häri ligger grunden till den nuvarande konflikten mellan USA och Kina. Sedan kapitalismens återinförande i Kina på 1980-talet och framför allt sedan mitten av 1990-talet har Kinas andel av världsekonomin växt kraftigt (se diagram). Samtidigt har USA:s (och än mer Europas) andel sjunkit.

Den kinesiska härskande eliten är idag den enda utmanaren till USA om att vara ”Nummer Ett” under detta århundrade. Det är huvudskälet till att USA-imperialismen har vänt från att betona frihandel och användande av Kina som en fabrik för sin egna vinsters skull till protektionism och ursinnig attack mot alla kinesiska intressen.

Den ständiga kampen om världsherravälde handlar inte om ”ondska”, utan om kapitalistisk logik: deras system krisar om kapitalisterna inte hittar möjligheter till nya profiter. Lenin förklarade hur imperialismen ger storföretagen i de imperialistiska länderna enorma vinster, men också skapar problem – hur ska kapitalet kunna återinvesteras?

Ett av imperialismens kännetecken är därför kapitalexporten – att stormakternas härskande klass ”investerar” i och tar kontroll över de fattigare ländernas ekonomier.

”Nödvändigheten av kapitalexport skapas därav att i några få länder kapitalismen blivit ’övermogen’ och att det fattas spelrum för en ’räntabel’ placering av kapitalet”.

Inom delar av vänstern finns en förvriden syn på Kina där man vägrar att se den kinesiska härskande klassens imperialism och menar att landet är en slags ”antiimperialistisk” motvikt till USA. Man behöver dock bara se till Kinas kapitalexport sedan 1990-talet för att se imperialismens tydliga kännetecken.

De imperialistiska motsättningarna och det nya kalla kriget förvärras av kapitalismens mångfald av kriser: vad gäller ekonomisk och social utveckling, politisk instabilitet och klimat/miljökris. Med svag tillväxt blir det mindre vinster att slåss om, politisk svaga regimer hetsar mot ”yttre fiender” för att undvika social oro, och klimatkrisen ökar konkurrensen om resurser som mat, vatten och råvaror till den gröna omställningen (såsom sällsynta jordartsmetaller).

Samtidigt förvärrar imperialismens motsättningar kriserna (ett dialektiskt samband). Uppenbart är till exempel hur klimatåtgärder skrotas ifall de inte gynnar den egna eliten i det globala maktspelet.

Kan imperialismens nya stadium av kraftigt hårdnande motsättningar och kallt krig leda till ”heta” krig? Det har det redan gjort – både Ukrainakriget och Israels brutala attack på Gaza är uttryck för den nya våldsamma eran.

Just nu ser varken Kina eller USA en direkt militär konfrontation som fördelaktig, men det kan komma att ändras, trots de enorma politiska och ekonomiska konsekvenserna av ett sådant krig för de styrande på båda sidorna.

Vad historien visar är att ingen imperialistmakt har några skrupler i att offra sitt lands arbetande befolkning i krig för att säkra sina vinster och sin makt. Att bygga en global antikrigsrörelse är en huvuduppgift för socialister i det nya kalla krigets epok. ■

Imperialismens 5 viktigaste kännetecken enligt Lenin:

• Koncentration av produktion och kapital som utvecklats till monopol ”avgörande för det ekonomiska livet”.

• Bankkapitalets sammansmältning med industrikapitalet och uppkomst av en finansoligarki baserat på detta finanskapital.

• Kapitalexport viktigare än varuexport.

• Internationella kapitalistiska monopol delar världen mellan sig.

• Planetens territoriella uppdelning mellan stormakterna är avslutad men kamp om omfördelning fortsätter.