Vad behöver skolan?

av RAYMOND STOKKI // Artikel i Offensiv

Under 2023 protesterade personal, elever och föräldrar från skolor och förskolor på flera platser runt om i landet. Och protesterna mot de nedskärningar som under decennier har dränerat skolan har fortsatt i år.
Enligt fackförbundet Sveriges Lärare skulle skolan ett tillskott på 28 miljarder kronor för att överhuvudtaget kunna hålla samma nivå som de senaste åren.

Ett lite äldre exempel på hur kamp mot nedskärningar kan föras med både skolpersonal, föräldrar och elever är skolkampen i Luleå som verkligen tog kampen till både stadshuset och gatorna. Med nätverket ”Hela Luleå ska leva och lära”, där Socialistiskt Alternativ (som då hette Rättvisepartiet Socialisterna) var en viktig del av samordningen, fördes kampen under fem år 2015-2020.
Protesterna fick igenom en folkomröstning i kommunen mot nedskärningar och en så kallad storskola, där gensvaret var en vinst med 92 procent mot det dåvarande S-M-styret. Kampen med tusentals föräldrar, barn och personal räddade skolor från nedläggning och återöppnade skolor som tidigare hade stängts.

Flera rapporter, inte minst Sveriges Lärares Döden för svenska skolan (2023) tar upp om hur arbetsmiljön för lärare, i alla delar av skolväsendet, är ohållbar på grund av för många uppgifter, för stora elev- och barngrupper samt för lite tid till för- och efterarbete.
Såväl en konsekvens som en psykosocial belastning för lärare är att elever i behov av stöd inte får den hjälp de har rätt till, vilket bara är ett av många exempel på hur eleverna drabbas av nedskärningarna.
Socialistiskt Alternativ för fram varför det behövs en socialistisk omställning av samhället för att rädda skolan. Kampinitiativ som skolstrejker och demonstrationer är viktiga och kan leda till segrar som räddar nedläggningshotade skolor, men det är tillfälligt.

Vilka frågor som ska drivas för skolan måste baseras på verkliga behov, som tas fram i dialog med personal, elever och föräldrar samt utifrån vad som kommer fram från forskning. De i huvudsak största frågorna är:

• Förstatliga skolan – det betyder att skrota skolvalet och ett totalt stopp för vinstdrift i välfärden. Avskaffa friskolorna för alla elevers rätt till en bra, likvärdig skola efter behov, oavsett var i landet en är bosatt.

• Nej till skolnedläggningar och stordrift – ja till skolor i närmiljön.

• Drastiskt minskade elev- och barngrupper för en vettig arbetsmiljö, möjlighet till stöd och uppmärksamhet.

• Max 20 elever per normalklass i grundskolan, gymnasiet, komvux och SFI. Max 15 barn per storbarnsgrupp i förskolan på tre anställda; 12 per mellanbarnsgrupp; och 10 barn per småbarnsgrupp.

• Max 30 barn per fritidshemsavdelning.

• Ökad planeringstid – möjlighet för all pedagogisk personal att planera, genomföra och följa upp arbetet.

• Avskaffa betyg och läxläsning i hemmet – massiv satsning på stödundervisning, specialpedagoger och läxläsning på skoltid. Lärande ska varken vara en klassfråga eller ha produktionsmål och istället utveckla människan och samhället.

• Anpassa läroplanen så att elever ges möjlighet att på ett individuellt och behovsbaserat plan uppnå kunskapsmålen. I detta ingår att öka lärares kunskap om NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) och resurspersonal till alla som behöver det.

• Bryt politiker- och tjänstemannastyret – ökat inflytande av anställda och elever. Demokratiska och kämpande fackföreningar som samarbetar för all skolpersonal.

• Fri intagning och avgiftsfria högskolor och universitet – studielön istället för studielån. Samhället måste gemensamt ansvara för personalförsörjningen av skolan. ■