Vad hände i Spanien den 8 mars?

av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Offensiv intervjuar John Hird, lärare och socialist i Baskien i Spanien, om hur det går med den massiva feministiska rörelsen i landet. Stora medier har slutat att rapportera. Vad hände på den internationella kvinnodagen?

–Höjdpunkten för kvinnokampen var år 2018/19 när demonstrationer med hundratusentals och även strejker stannade delar av landet. Pandemin skar av den uppåtgående rörelsen, men den lever än.
– Den 8 mars hade PSOE-UP-regeringen gett tillstånd till marscherna, men det var precis i uppstartsfasen av covid-19. Detta utnyttjade högerpartierna VOX och PP genom att hävda att det var kvinnornas fel (alla som hade varit ute och demonstrerat för feminism) att viruset fick sådan spridning i Spanien.
– Pandemin och sättet som etablissemanget bekämpade den innebar en stark ökning av kvinnoförtrycket. 79 procent av kvinnorna har i undersökningar svarat att de upplevde mer hot under pandemin. 486 fall av våld mot kvinnor rapporteras in till polisen varje dag (och då är ändå mörkertalet stort). Det har skett en 9,6-procentig ökning av inrapporterat våld mot kvinnor.

– VOX- och PP-högern har börjat ändra språkbruket. Förut kallades våldet för ”våld i hemmet”. Den feministiska rörelsen har ändrat detta till ”genusvåldet” som det allmänt accepterade begreppet.
– När det sker ett mord på en kvinna, femicide, är det alltid en protest. Detta får aldrig ske i tysthet – detta har kvinnorörelsen sett till.
– Det var i mitten av oktober som Erika Tavares dödades av sin exmake i Viktoria-Gastiez. Denna gång blev det inte bara protester, utan även en strejkaktion när hennes arbetskamrater på Mercedesfabriken gick av sitt skift i 30 minuter för att markera sin avsky mot detta fruktansvärda dåd. Sedan dess har det varit fler sådana uttryck för feministisk arbetarkamp.

– I tunnelbanan i Bilbao jobbar många städare på underhandskontrakt. När en av dem rapporterade sexuella trakasserier ordnade fackföreningen en demonstration utanför tunnelbanan.
– En kvinna på bussen blev misshandlad av sin partner och föraren som försökte stoppa det blev också attackerad. Fackföreningen svarade med att delta på en så kallad koncentration – protest mot våldet.
– I regionalvalet i regionen Kastilien och León gick nyfascistiska VOX framåt. Den traditionella högern, PP, behövde göra upp med dem för att få till en gemensam regering. Dessa högerpartier har nu lagt ett lagförslag om att man ska sluta kalla mäns våld mot kvinnor för genusvåldet, utan istället ska det kallas för det inomfamiljära våldet. Detta är ett sätt att göra offren osynliga.
– Högern hetsar också mot kvinnor och alla som protesterar och kallar dem “feminazis”.

– Den mest radikala fackföreningen, ELA, organiserar många arbetare som tidigare har varit oorganiserade, som lokalvårdare, vårdanställda mot nedskärningar och hemtjänstpersonal. De förenar medvetet arbetarkampen med feminismen genom att man på protesterna ofta klär sig i lila. De har fått igenom att privata företag måste redovisa lönerna öppet och de har hjälpt kvinnor att se hur de är diskriminerade och att protestera mot detta.
– Kvinnokampen pågår dagligen. På självaste 8 mars var det återigen stora elevstrejker, och även om demonstrationerna på kvällen inte var lika stora som förut var de fortfarande stora. Det var till exempel 50,000 i Madrid och lika många i Barcelona samt demonstrationer med tusentals deltagare i alla stora och medelstora städer över hela landet.