Vad innebär Riksbankens räntehöjning?

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

I tisdags höjde Riksbanken styrräntan med hela 1,0 procentenheter – den största höjningen sedan inflationsmålet infördes 1993. Orsaken är den rekordhöga inflationen men också att Riksbanken måste ”hänga med” i ränteracet i världen – Europeiska centralbanken har höjt räntan kraftfullt och i veckan väntas höjningar i USA, Norge, Japan med flera länder.

För en redan inbromsande ekonomin är räntehöjningen mycket dåliga nyheter och kommer förvärra nedgången – frågan är bara hur mycket. Priset för höjda räntor kommer att betalas av högt belånade hushåll och hyresgäster, som redan drabbats av höjda mat- och energipriser.
Enligt Riksbankens prognos kommer räntan att fortsätta höjas det närmaste halvåret för att sedan falla tillbaka. Det är dock uppenbart att Riksbanken inte vet vad som händer, och de erkänner att de tagits på sängen av den höga inflationen – 9 procent i augusti.
– Ränta på sikt är mer en förhoppning än en prognos – att situationen någon gång går tillbaka till det vanliga, erkände Riksbankens chef Stefan Ingves på presskonferensen i samband med räntebeslutet.
Ekonomer tror nu på en styrränta från Riksbanken på omkring 3,5 procent nästa sommar. En rörlig bolåneränta brukar ligga cirka två procent över, vilket i så fall skulle innebära boräntor på minst 5 procent. Sådana räntenivåer sågs senast vid krisen 2008, men effekterna för hushåll och företag nu är mycket större – eftersom skuldnivåerna har stigit dramatiskt.

Bankerna är som vanligt snabba att höja utlåningsräntan – medan räntan på ditt sparkonto knappt höjts alls. Efter räntehöjningarna tidigare i år har till exempel Nordea höjt rörliga bolåneräntan 1,09 procent, men räntan på ett sparkonto är fortfarande 0,05 procent!
Det är tveksamt i vilken mån räntehöjningen kommer att pressa tillbaka inflationen. Visserligen drabbas hushåll och företag hårt av höjda räntor på grund av den höga skuldsättningen och lär tvingas minska sin konsumtion och levnadsstandard rejält – men även i Riksbankens egen förklaring av de höjda priserna är tre av fyra orsaker internationella: ”Obalanser i utbud efterfrågan efter pandemin”, ”Rysslands invasion av Ukraina” och ”problem på europeiska energimarknaden”. De förhållandena ändras inte av Riksbanken räntebesked.
Till detta ska läggas det Riksbanken undviker att nämna: den enorma ökning av penningmängden som Riksbanken tillsammans med andra riksbanker själva är ansvariga för – efter deras enorma stimulanspaket till redan superrika dollarmiljardärer och storföretag under pandemin och hela perioden efter 2008.

Riksbankens besked visar allvaret i den kapitalistiska krisen.

Enligt Riksbanken kommer Sverige nu gå in i en lågkonjunktur och ekonomin krympa med 0,7 procent under 2023. Risken finns dock att det blir betydligt värre än så. Fallande reallöner när flera fack inte verkar vilja ta strid för att kompensera den inflation som redan har varit undergräver konsumtionen.
Räntehöjningen spär också på fallet i bostadspriser. Bolåneföretaget SBAB tror på 20 procents fall i genomsnitt i bopriserna, men med en av Europas mest uppblåsta fastighetspriser finns betydligt större fallhöjd än så. Det innebär i sin tur fallande bostadsbyggande – ett exempel på hur lågkonjunkturen kommer att pressa upp arbetslösheten igen.
Riksbankens besked visar allvaret i den kapitalistiska krisen. För arbetare, unga och pensionärer handlar det nu om att förbereda sig för att ta strid när de styrande vill vältra krisens bördor på oss.