foto: Offensiv
Den 6 december publiceras Pisarapporten, utbildningstudien som utkommer vart tredje år och mäter kunskaperna bland 15-åringar i OECD-länderna. De senaste gångerna har Sverige gått från illa till värre och har sjunkit som en sten i resultaten.
– Det finns ingen tydlig nationell linje, ingen stark betoning på vilken roll läraren ska ha. Allt är väldigt isolerat och fragmenterat. Ett skolsystem måste vara mer än tusen individuella skolor, säger Andreas Schleicher, direktör för OECD:s utbildningsdirektorat och ansvarig för Pisaundersökningarna, till Svenska Dagbladet (SvD) den 28 november.
Den politiska debatten angående skolan och skolpolitiken skruvades upp rejält senaste gången som Pisaundersökningen rullades ut. Men inte mycket har hänt för att komma åt de verkliga orsakerna till de dalande skolresultaten, även om den så kallade Timss-undersökningen nyligen visade att svenska elevers kunskaper i matematik och naturkunskap i årskurs 4 och 8 har blivit marginellt bättre jämfört med den föregående Timss-undersökningen.
Privata vinstaktörers intressen inom välfärdssektorn, kommunaliseringen av skolan, det fria skolvalet och friskolereformen i början av 1990-talet är de starkast bidragande orsakerna till skolans nedgång vad gäller elevers resultat, lärarnas arbetssituation och den generella arbetsmiljön inom skolan.
Lärarnas Riksförbund (LR) hade helt rätt i sina farhågor vad gäller kommunaliseringen av skolan, som drevs igenom av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet med dåvarande utbildningsminister Göran Persson i spetsen.
De fruktade att skolan skulle bli mindre likvärdig, alltför beroende av hur de olika kommunerna förvaltade sitt uppdrag och att läraryrkets status skulle urholkas med sämre löneutveckling som följd, vilket också har skett. Kommunaliseringen medförde att staten kunde skjuta kostnader och ansvar ifrån sig. Det blev även ett sätt att försvåra riksomfattande proteströrelser mot nedskärningarna.
Friskoleeländet har kontinuerligt dränerat den kommunala skolan på pengar, där riskkapitalbolagsägda friskolors vinst går till aktieutdelningar och skatteparadis. Samtidigt har elevpengen också hjälpt till att skapa en skolmarknad där varje elev är värd en viss summa pengar. Friskolor ratar dessutom elever som verkar stökiga eller i behov av särskilt stöd, vilket skapar en segregering mellan den kommunala skolan och friskolan. Därmed går den likvärdiga skolan förlorad.
Främst är det skolor i arbetarklassområden, såsom i landets förorter, som får betala det högsta priset för friskoleeländet.
Men Ilmar Reepalus tandlösa förslag om en begränsning av vinsterna till 7 procent plus statslåneränta på investerat kapital för privata bolag inom välfärden kommer knappast att tackla alla de problem som skolan och resten av välfärdsområdena lider under. Förslaget kommer troligtvis ändå att stoppas i riksdagen då Allianspartierna och Sverigedemokraterna står för att bolagen ohämmat ska kunna ta ut vilka vinster som helst på bekostnad av vem som helst.
Vad som kan stoppa plundringen av välfärden och göra den likvärdig och tillgänglig för alla är massiv kamp underifrån. Gräsrotsrörelser, nätverk, fackförbund och alla rättvisekämpar behöver enas i stora demonstrationer mot kapitalets intressen inom välfärden. ■
