foto: rosa.ie
På Irland har kampanjen ROSA samlat tiotusentals till olika demonstrationer mot patriarkat och kvinnoförtryck. Sådana massrörelser krävs för att förändra samhället.
Före den nuvarande regeringen styrde en alliansregering under två mandatperioder. Ett område som under den perioden inte förbättrades, och även i vissa fall försämrades, var frågan om jämställdhet. Samtidigt råder utmaningar idag för en förbättring när det gäller jämställdheten.
Under åren 2006-2014, då högerpartierna inom Alliansen styrde som regering, var det inte mycket förbättringar som gjordes när det gällde kvinnors situation i samhället – varken socialt, arbetsmarknadsmässigt eller ekonomiskt.
Att Jämställdhetsombudsmannen avskaffades år 2009 är ett av de tydliga exemplen. Alliansen hade dessutom en del mål från år 2006 som de ville uppnå och det är intressant att se hur det gick med dessa. Ett av målen var att det skulle råda en jämn fördelning av makt och inflytande mellan män och kvinnor, men mellan valet år 2006 och 2010 minskade antal kvinnor valda i regering och riksdag, samtidigt som antal män ökade.
Ytterligare mål som Alliansen hade var den om ekonomisk jämlikhet, men löneskillnaden mellan män och kvinnor ökade med fyra procent från år 2005 till 2009.
Jämställdhetsmålen som Alliansen hade lyckades de med andra ord aldrig nå, och i vissa fall förvärrades situationen. Vad har de lyckats göra när det gäller jämställdhet på arbetsmarknaden? Rätten till heltid är fortfarande inte garanterad och arbetare i de kvinnodominerade yrkena inom offentlig sektor fortsätter att gå på knäna i en allt mer pressad arbetssituation.
Det här visar på vilket spel för gallerierna som de så kallade jämställdhetsmålen från Alliansen syftade till att vara. Det visar samtidigt på den ovilja och oförmögenhet som finns för högerpolitiken att faktiskt råda bot på ojämställdheten, just för att det skulle gå emot politiken som bygger på ojämlikhet – nedskärningar på främst offentlig sektor och enbart satsningar där konkurrenskraften är stark och där vinster kan genereras.
Jämställdhet är nu även ett viktigt ord för nuvarande regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet i spetsen. De kallar sig dessutom för den första ”feministiska regeringen”. Det är en del progressiva förbättringar som denna regering nu önskar att genomföra och som de har genomfört i några få kommuner där de styr, som bland annat rätten till heltidsanställning och införandet av sex timmars arbetsdag inom vissa kvinnodominerade yrken och arbetsplatser. De avskaffar RUT-avdraget för de allra rikaste och vill ge ökat ekonomiskt stöd till ensamstående föräldrar, vilket skulle gynna kvinnor allra mest.
Men inte heller dessa åtgärder räcker för att uppnå full jämställdhet mellan män och kvinnor, och faktum är att regeringen och de partier som ingår i den för nästintill samma högerpolitik som den föregående Alliansregeringen, med nedskärningar och attacker mot arbetarklassen på kommunal, regional och nationell nivå. Tyvärr accepterar även Vänsterpartiet i många fall denna högerpolitik.
Så länge klassklyftorna ökar, så länge vård, skola och omsorg nedmonteras och privatiseras, så länge över tio kvinnor dör i Sverige varje år av en närstående man, så länge bostadsbristen existerar och våldsutsatta kvinnor inte har en möjlighet att fysiskt lämna förhållandet, då har vi inte uppnått jämställdhet. Det är inga lätta utmaningar, det är inga isolerade utmaningar och det är inget som dagens politiker på allvar vill utmana – varken den nuvarande regeringen eller dåvarande Alliansregeringen.
Det som krävs är just en enad masskamp underifrån i en kvinnorörelse med klassbas och förankring hos arbetarklassen som kan ställa krav på dessa förändringar, för en förbättring av majoritetens livs- och arbetsvillkor. För att detta ska vara möjligt behövs också krav mot hela högerpolitiken som har visat sig totalt oförmögen i att klara av arbetet för jämställdhet.
Endast i ett samhälle där det inte är den globala konkurrens och ekonomin som styr, utan behoven och människors välmående, kan kvinnors rättigheter uppnås och förutsättningar för sexismens utrotning garanteras. ■
