Av Boris Brännberg // Artikel i Offensiv
Vårdförbundet strejkade för kortare arbetstid men utan en utåtriktad kampstrategi för att samla medlemmar och allmänhet blev resultatet magert.
Inför nästa års avtalsrörelse är frågan aktuell igen. Offensiv har frågat några arbetare om deras syn.
Anton Lindbäck, transportarbetare
– Kortare arbetstid skulle helt klart ge mig mer tid och energi till att få utlopp för min kreativa sida. I dagsläget så går nästan all min fritid under vardagar åt till återhämtning. Att uttrycka sig kreativt är en viktig del av min personlighet och att få mer tid över på vardagarna skulle ge mig en enorm skjuts i motivation och livskvalité.
Nicole Johansson, vårdbiträde i hemtjänsten
– Arbetstidsförkortning skulle betyda väldigt mycket, jag tror inte att jag är ensam om att känna mig helt slut efter ett arbetspass. Jag tror inte heller att jag är ensam om att känna att en inte hinner återhämta sig mellan arbetspassen. Min vardag ser ut på så sätt att jag åsidosätter basala ting för att orken inte räcker till. Arbetstidsförkortning skulle för mig innebära att jag ges bättre förutsättningar att ta hand om mig själv, mitt hem och mina relationer. Därtill skulle jag ha bättre förutsättningar för att engagera mig i vad som ofta beskrivs som ett demokratiskt samhälle, samhället blir i mina ögon väldigt odemokratiskt när gemene hen inte orkar bry sig; jag skulle ges bättre förutsättningar för att leva istället för att bara överleva.
Raymond Stokki, lärare
– Det skulle innebära tid att leva, tid för familjen och att engagera sig i närsamhället. Jag tror att det i sig skulle förbättra den psykiska hälsan hos många, då det skulle bli lättare att balansera fritiden utan dåligt samvete.
Men för att verkligen få den återhämtning som krävs i ett pressat samhälle så måste arbetsbördan kapas. Det kan inte vara förkortning av tid, men med samma mängd arbete.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.