Vägra Kallas Hora – en rörelse mot kvinnohat

Av Mattias Bernhardsson, ordförande Elevkampanjen 1999 // Artikel i Offensiv

Ett viktigt kapitel i Offensivs 50-åriga historia är kampanjen Vägra Kallas Hora – ungdomsrörelsen mot sexuella trakasserier, sexism och porrindustri som satte färg på 2000-talets första kampår.

Kampanjen Vägra Kallas Hora (VKH) startades av Elevkampanjen på Åsö Gymnasium i februari 1999. Där samlade den första studiedagen om könsnormer och sexuella trakasserier 400 elever.

Elevkampanjen hade då funnits i 10 år – från den massiva skolkampen 1989 som stoppade S-regeringen sparpaket på skolan – och hade organiserat tiotusentals elever i kampen mot det ”rekord i välfärdsslakt” som kännetecknade 1990-talet och slog extra hårt mot skolan.

– För oss blev det väldigt tydligt att ett decennium av nedskärningspolitik hade lämnat större avtryck än bara gamla skolböcker och lärarlösa lektioner – klimatet hade hårdnat, särskilt mot unga tjejer, berättar Elin Gauffin från Rättvisepartiet Socialisterna (RS), som var med och sjösatte VKH-kampanjen, och fortsätter:

– Som marxister vet vi att den materiella grunden påverkar medvetandet. Det var tydligt att systemskiftet, de ökade klassklyftorna och nedskärningarnas förödande effekter hade reproducerat kvinnoförtrycket. Gamla värderingar som tidigare hade varit på reträtt fick åter fäste i form av sexuella trakasserier, sexistiska jargonger, horstämpling och våld mot unga tjejer.

– I slutet av 1990-talet hade det blivit vanligt att tjejer kallades för ”hora” och fick ofta höra det i skolorna. Så hade det inte varit tidigare. Vi diskuterade detta i RS partistyrelse hösten 1998 och bestämde att vi skulle försöka starta en kampanj emot det. Efter den lyckade starten på Åsö gymnasium samlade vi på oss mer kunskap och erfarenheter och gav snabbt ut första upplagan av handboken. Hela idén med kampanjen var att sätta igång grupper av elever på skolorna som själva började agera mot sexuella trakasserier och bryta tystnaden.

Handbok och lektioner
Handboken var en spjutspets för att organisera på skolorna. Handboken gick igenom vad sexuella trakasserier är och varför det inte är okej, om horstämpling, om könsroller och att de är socialt skapade och inte något biologiskt.
Den tog upp om de stora klassklyftorna mellan könen, om porrindustrin och vilka som tjänar på den, om skönhetsidealen och utseendehetsen, om hur elever själva kan organisera sig, en checklista över vilka resurser som bör finnas på en skola (elevvård, kurator med mera), kontaktuppgifter till kvinno- och tjejjourer och exempel på skolstrejker och aktioner.

Våren 1999 såldes hela den första upplagan på 1 000 handböcker slut. I slutet av året sålde den andra upplagan slut och 800 elever hade blivit medlemmar i Elevkampanjen sedan januari. Fram till att den fjärde upplagan gavs ut våren 2006 hade Elevkampanjen hållit i över 400 lektioner och studiedagar på skolor med VKH runt om i landet.
VKH blev ofta kontaktade av skolor som ville ha hjälp, eller av elever som blev trakasserade.

En huvuduppgift i våra lektioner var att visa att våld och förtryck i skolan också finns i hela samhället, och att visa hur glåpord som ”hora” inte bara var som vilken svordom som helst, utan att det handlade om värderingar.
När vi frågade klassen vilka ord tjejer och killar kan bli kallade för blev listorna långa. Men kopplingen till strukturer och förtryck blev desto tydligare när vi frågade klassen ”i vilka situationer” man kan bli kallad ”hora”.

Här är de vanligaste svaren vi skrev upp på tavlan:
• Haft sex med fler än en kille.
• Haft sex med en kille.
• Misstanke om att ha haft sex.
• Gjort slut med sin kille.
• Utmanande klädsel.
• Annorlunda klädsel.
• Höjer sin röst mot killar, är kaxig.
• Gör inte som killarna vill.
• Har för bra betyg.
• Umgås med killkompisar.
• Umgås med fel tjejkompisar.
• Umgås med fel killkompisar.
• Blir tafsad på utan att säga ifrån.
• Blir tafsad på men säger inte ifrån tillräckligt mycket.

Här blev det uppenbart att det handlade om killars försök att kontrollera tjejers livsval, klädsel, umgänge, sexliv med mera. I vår mall för lektionerna utvecklades att utifrån svaren (oftast svaren ovan) göra en ”frihetsruta” för att visa hur friheten krymper när du inte får klä dig hur du vill, umgås med de vill, ha för bra betyg etc.

Vi visade också hur flera av dessa saker tjejer ”inte får göra” tidigare var lagar i Sverige och fortfarande är i vissa delar i världen. Att horstämplingen, förbud mot sexuellt umgänge, klädselregler, umgängesbegränsningar, flickors exkludering från utbildning etc tidigare var lag, men har avskaffats genom kvinno- och arbetarkamp.

Vi visade också hur horstämpling fungerar som en förberedelse till övergrepp. Ju mer horstämplad en kvinna blir, desto mer försvarbart blir ett eventuellt övergrepp. Det är inte ovanligt att både män och kvinnor kan försvara just våldtäkt med argumentet att ”hon ville det”, ”uppmuntrade till det” eller ”hon får skylla sig själv, hon var ju redan en hora”.

Från enkät till krav och kampanj
På varje skola ställdes organisering på dagordningen efter lektionerna. Men organisering kräver kunskap. Inför lektionerna organiserade vi enkäter för att få en bild om omfattningen av sexuella trakasserier, men också deras uttryck. På till exempel Gubbängsskolan i Stockholm svarade 86 procent av tjejerna och 58 procent av killarna att det förekom sexuella trakasserier.

Efter temadag/lektioner samlade vi alla de som i varje klass skrivit upp att de ville göra något: Vilka är de konkreta problemen på vår skola och hur sätter vi kraft bakom kraven?

Skolstrejker och demonstrationer
VKH utarbetade kravlistor som var unika för varje skola, men också gemensamma gentemot stadsdelspolitiker och styrande i kommun och stadshus.

Den 6 oktober 1999 organiserade vi en skolstrejk med 800 elever i Stockholm med krav på mer pengar till skolorna. Året därefter marscherade åter hundratals till stadshuset och lämnade över 21 krav till dåvarande skolborgarrådet Jan Björklund (Folkpartiet, idag Liberalerna). Bland kraven fanns handlingsplaner mot sexuella trakasserier och elevvård på alla skolor, genusperspektiv i undervisningen, självförsvarsutbildning för tjejer, sex- och samlevnadsundervisning med jämställdhetsperspektiv, mindre klasser och 2 000 nya lärare till skolorna i Stockholm.

Det fanns krav för utbyggd och tjejinriktad fritidsverksamhet, mot privatiseringarna och segregationen samt för satsningar på kvinno- och tjejjourer, gratis p-piller och mensskydd. Detta var i stark kontrast till Björklunds och stadshusets reducering av problemen till att vara ”ordningsproblem” som skulle lösas med skriftliga varningar, tvångsförflyttning av elever och införande av skoluniform.

På 8 mars 2001 organiserade elever på Bergholmsskolan i Bagarmossen en skolstrejk mot sexuella trakasserier och nedskärningar, med en marsch från skolgården till grannskolans skolgård och därefter vidare till Stadsdelsnämnden.

Våga organisera
På Storvretenskolan försökte rektorn stoppa eleverna från att ordna en egen 8 marsdemonstration. Men eleverna stod på sig, genomförde demonstrationen och fick fackligt stöd: ”Genom att motarbeta flickorna som ville demonstrera och hota med att de skrivs upp med skolk innebär det indirekt att han stödjer den andra gruppen, det vill säga pojkarna som förtrycker flickorna”, protesterade Solweig Eklund, Lärarförbundets vice ordförande.

Det var alltså inte bara elevers medvetenhet om sexism och könsmaktsordning som det var fråga om. Precis som med alla strukturer upprätthålls värderingar inom maktstrukturen, från rektorer till politiker och industrin.

”Att tjejerna utmanar killarna, bland annat genom sina kläder, är en del av problemet”, uttalade exempelvis en rektor och ”om hon inte beter sig felaktigt kan hon vara trygg”.

Vårt budskap var tvärtom: ”Var dig själv och låt ingen trycka ner dig för det”. Detta kopplades alltid till behovet av gemensam kamp. I en av mina anteckningar från en temadag hittar jag följande rad: ”Killar agerar i grupp för att stärka sin dominans. Kom ihåg att du inte är ensam, fler är utsatta och går ni ihop så blir ni fler än gruppen som trakasserar”.

På lektionerna ritade vi också ”pyramiden” för att visa att de som förtrycker högst upp är få och om man kan få den stora tysta majoriteten att protestera faller pyramiden. Vi visade också att denna pyramid finns i hela samhället: med ett fåtal kapitalister högst upp och att den stora majoriteten, arbetarklassen, kan välta pyramiden.

Agera direkt
”Agera direkt” var ett centralt ledord. Övergrepp måste besvaras omedelbart. När ännu en ung flicka hade blivit våldtagen på Husbybadet 2006 startade vi en kampanj där vi samlade de boende i området och lokala organisationer till en manifestation med talare från både Lärarförbundet och kvinnojouren Somaya.

Vi samlade in över 1 500 namn med krav på bland annat fler anställda på badet, temadagar i skolorna, självförsvar för tjejer och satsningar på kvinnojourer som vi lämnade över till Stadsdelsnämnden. Likaså när en 12-årig flicka våldtogs på väg till skolan på Södermalm tog några elevkampanjare omedelbart initiativ till demonstration.

Under 2000-talet exploderade sociala medier, vilket förändrade allt, på gott och på ont. I december 2012 blossade vad media presenterade som ”instagramupploppet” upp i Göteborg. Ett instagramkonto användes för att hänga ut ”horor” och spridningen blev massiv. Hundratals elever samlades till spontana protester, med tendenser till bråk och tal om ”hämnd”. Men RS och VKH lyckades samla till ett organiserat motstånd som styrde ilskan till politikerna.

Hedersförtryck
Förtryck i hederns namn var en viktig del i Vägra Kallas Hora-lektionerna. När Fadime Sahindal mördades 2002 deltog vi i demonstrationerna som ordnades av de kurdiska, iranska, turkiska och grekiska riksförbunden. Den övriga vänstern lyste med sin frånvaro.

De kommande veckorna samlade vi in tusentals namnunderskrifter som lämnades över till Mona Sahlin (S), dåvarande integrationsminister, av en delegation bestående av 30 elever från Elevkampanjen som argumenterade för våra krav på mer kunskap i hedersfrågor i skolan, ett stopp för utvisningar av utsatta samt för mer resurser till skola, fritid och psykiatri.

Provocerande
”Vägra Kallas Hora” var en paroll som attraherade tiotusentals elever. Men den skapade också debatt. Inte bara bland unga killar på skolorna, också bland krönikörer: ”Varför då? En effektivare paroll – om kritik mot rådande könsmaktsordning var avsikten – hade varit den rakt motsatta: ’Våga kallas hora!’. Eller, än bättre: ’Våga vara hora!’”, skrev dåvarande chefsredaktören för Arena, Magnus Linton i Expressen.

Vi anklagades – så felaktigt det kan bli – för att vara ”moralister”, men själva vägrade de se trakasserierna eller industrin.

Porrindustrin applåderade och stämde in i argumenten varje gång det upprepades från etablissemanget eller delar av vänstern, som i bästa fall var förvirrade i dessa frågor; som inte förstod hur sexuella trakasserier frodas, vilken roll horstämpling har i könsmaktsordningen, vilken roll porrindustrin har i övergreppen och våldtäkter, eller vilken roll människohandeln har för porrindustrin och hela kapitalismen.

Kamp mot porrindustrin
Det hårdare klimatet mot unga tjejer på skolorna växte också fram med hjälp av en snabbt växande porrindustri som reducerade kvinnors kroppar till varor män kunde konsumera. Det fanns en tydlig koppling mellan de stereotyper och antydningar om att ett ”Nej inte är ett nej” som trummades ut genom porrindustrin och de värderingar som fick ökat fäste bland unga killar.

Vår kampanj och våra blockader mot då nyöppnade porrklubben Cabaré Royal blev en riksnyhet då förgrundsgestalten för klubben var Camilla Henemark, känd från bandet Army of Lovers, men också då en socialdemokratisk profil och förstamajtalare.

Klubben och dess tidigare ägare, som Henemark gav sig i lag med, hade tydliga band till porrkungen Carl Serung (som gjorde sig till mångmiljonär genom förnedrings- och våldtäktsporr, ibland med så unga tjejer som 16 år) såväl som med den organiserade brottsligheten, exempelvis till Brödraskapet Wolfpack samt sfären kring Mille Markovic, central i flera av 1990-talets våldsamma gängkrig. Det var inte ovanligt att vi hotades till livet under protesterna.

Detta var en tid då porren börsnöterades och gängkriminella blev kapitalister. Det visade sig att flera poliser från Nova, polisens egen underrättelsegrupp mot organiserad brottslighet, lät sig värvas. 

– Vi kämpar mot porrindustrin och mot det kapitalistiska samhällssystemet som vi anser suger ut människor och lägger grunden för sexuella trakasserier, citerade tidningarnas telegrambyrå (TT) den 4 mars år 2000 Elevkampanjens ordförande Carolin Evander när några hundra marscherade under parollen ”Hugg huv’et av porrindustrin”, mot porrprofitören Berth Miltons distributör Max som var på väg att lansera ett eget klädmärke.

Kampen ledde till flera omedelbara segrar. Våra kampanjer ledde till att porrklubben Studio Anna i Stockholm tvingades stänga och vi stoppade öppnandet av strippklubben Afrodite i Umeå (som hade för avsikt att även bli en förtäckt mötesplats för sexhandel).

Betydelse
Vägra Kallas Hora skolade inte bara nya generationer feminister och organisatörer, utan ledde till konkreta förbättringar. Inte bara på en lång rad skolor – S-regeringen kände pressen av organiseringen. Exempelvis anslogs pengar i budgeten för bildandet av feministiska grupper på skolor.

Detta var tillfälligt och ledde ingen vart, för samtidigt urholkades elevdemokratin och rätten till organisering på skolorna. Istället har organisationer som Friends – som föreläser om mobbning i allmänhet och får tillträde till skolorna – tagit över. De debiterar som företag, är sponsrade och manar inte till självorganisering.

Men bestående däremot var att regeringen år 2004 tvingades lagstifta mot sexuella trakasserier, så att elever i skolan har samma rättigheter i arbetsmiljölagen som löntagare. Det var som en ”Lex Vägra Kallas Hora”.

Idag, två decennier senare, är sexuella trakasserier och våld mot kvinnor ett minst lika stort problem. Mer än varannan kvinna (55 procent) har blivit utsatt för sexuellt våld, fysiskt våld eller hot om våld av någon man efter sin 15-årsdag. Om man inkluderar sexuella trakasserier i övergreppen blir siffran 66 procent, det vill säga två tredjedelar av alla kvinnor (studien Kvinnors trygghet, 2022).

Men lärdomarna av Vägra Kallas Hora, både innehållet och organiseringen, är livsviktiga för kvinnokampens framtid. ■