Våldsutsatta kvinnor riskerar bli bostadslösa

av RS Göteborg

I en majoritet av landets kommuner råder bostadsbrist. Samhällets mest utsatta grupper, däribland kvinnor som utsätts för mäns våld, är bland de som drabbas värst. En ny bostad är en förutsättning för att kvinnor ska kunna lämna en våldsam relation. Bostadsbristen slår därför hårt mot utsatta kvinnor.

Mäns våld mot kvinnor är ett omfattande samhällsproblem och drabbar även de barn som växer upp i hem där våldet är vardag med otrygghet och rädsla för sin egen far som följd. Vart tionde barn i Sverige upplever våld i hemmet.

Det finns också en risk att våldsutsatta kvinnor på grund av bostadsbristen tvingas bo kvar på kvinnojourernas skyddade boenden, i avsaknad av egen lägenhet, vilket resulterar i att jourerna tvingas säga nej till andra hjälpsökande. 

Statistik för 2016 från paraplyorganisationen Unizon, baserad på uppgifter från 113 jourer i landet, visar att jourer tvingas neka sju av tio kvinnor plats och att vistelsetiden på de skyddade boendena har ökat med 50 procent på fyra år. 

En annan orsak till att kvinnor inte kan flytta är hyresvärdars allt hårdare krav på dem som vill hyra. Det blir vanligare att hyresvärdar kräver fast inkomst, tre gånger hyran och skuldfrihet. Om en kvinna har skulder, kanske tagna av mannen, blir det ännu svårare.

Mäns ekonomiska våld är inte ovanligt som hämnd mot en kvinna som lämnat honom; de slutar helt enkelt att betala. Det finns fall där mannen bor kvar i kvinnans lägenhet och låter bli att betala hyran. Kvinnan blir den med ekonomiska skulder, markering hos kronofogden och svartlistad hos hyresvärdar, medan mannen går ekonomiskt fri.

I slutändan blir det socialtjänsten som är ansvarig för att lösa problemet med bostad. Många kvinnor inkvarteras på härbärgen, hotell och vandrarhem i väntan på ett eget boende. De flyttar ständigt runt, vilket försvårar möjlighet till arbete och studier samt orsakar stress och psykisk ohälsa hos både kvinnor och barn.

En kvinna i Göteborg vittnar till Offensiv om hur hon uppmanats att gå tillbaka till sin man för att det saknas bostäder. Socialen har då erbjudit ”familjerådgivning”. 

Ett strukturellt samhällsproblem lämnas över till ett problem att lösa för individen med en stor stress och oro hos kvinnor  som resultat.

Kvinnor som visat styrka och mod genom att ta sig ur en våldsam relation tvingas tillbaka för att de riskerar att sakna tak över huvudet. För att råda bot på problemet måste fler billiga hyreslägenheter byggas. Det behövs en nationell handlingsplan för att bygga bort bostadsbristen för att alla ska få trygghet i boendet. 

Kvinnor som vill lämna våldsamma förhållanden måste garanteras en ny och egen bostad.

Det behövs en samverkan mellan kvinnojourer, socialtjänst och de kommunala bostadsbolagen för att hjälpa utsatta kvinnor. För särskilt utsatta kvinnor måste kommuner erbjuda en social förtur till en ny bostad för att säkra trygghet och välmående.

Vi måste ta kamp för en social bostadspolitik där bostaden, ett tryggt och säkert boende, är en social rättighet.

Mäns våld mot kvinnor måste bekämpas på alla plan och vi måste alla bidra till denna förändring. 

Det är otillräckligt att lämna över stödet för utsatta kvinnor till socialarbetare och ideella krafter på kvinnojourer för att ge stöd och skydd till kvinnor och barn. 

Politiken på såväl kommunal som riksnivå måste ta frågan på allvar och bygga bort bostadsbristen då denna vidmakthåller mäns våld mot kvinnor.

Det behövs omedelbart öronmärkas fler lägenheter för våldsutsatta kvinnor för att de ska få ett eget tryggt hem och inte tvingas stanna i eller återvända till nedbrytande och destruktiva relationer i hot och våld.