Väljer Löfven extraval?

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Även om många partier har anledning att frukta ett extraval tycks det nu som att det rycker allt närmare. Enligt en ”regeringstjänsteman” som Svenska Dagbladet citerade i måndags ”tar Löfven hellre ett extraval än gör något som riskerar samarbetet med Annie Lööf. Det är hans långsiktiga projekt”.

Men januariavtalet kan inte längre utgöra grunden för ett samarbete mellan S och C och för att detta ”långsiktiga projekt” ska realiseras krävs att även Vänsterpartiet ingår i regeringsunderlaget. Efter att Löfven fällts måste Socialdemokraterna ”hitta en väg tillbaka till ett samarbete med Vänsterpartiet”, skrev Aftonbladet i en ledare den 22 juni och menade att ”ett snabbt extraval nog var den bästa lösningen”. 
Om Centern är beredd att regera med stöd av Vänsterpartiet är dock en annan fråga, men att alternativet är en regering bestående av de blåbruna partierna är en dörröppnare till nya samarbetskonstellationer.
Hotet från de blåbruna partierna kan bli den faktor som både möjliggör för Löfven att återkomma som statsminister och, om det blir extraval, räddar Socialdemokraterna undan en total valkatastrof. 
Det blåbruna blocket, som i våras fick tillökning av det krisande Liberalerna, framträder allt mer som ett samlat reaktionärt block. Liberalernas kris fortsätter dock och i Novus senaste väljarbarometer (juni) har partiet rasat till en ny bottennotering – 2,3 procent.

RS/Offensiv varnade redan när januariavtalet skrevs under 2019 att den skärpta högerpolitiken skulle gynna den traditionella högern och Sverigedemokraterna. De rasistiska högerpopulisterna SD gavs en möjlighet att parasitera på det missnöje som högerpolitiken orsakade. Samtidigt kunde de blåbruna partierna använda regeringens upprustning av polis och militär samt skuldbeläggning av förorten och flyktingar som en plattform för skärpt batongpolitik och rasism.
Får de blåbruna majoritet och bildar nästa regering blir det den mest högerinriktade regering som styrt sedan 1920-talet. De blåbruna förenas i upptrappad statlig rasism, drastiska försämringar i socialförsäkringarna särskilt för icke-svenska medborgare (alla välfärdstjänster ska knytas till medborgarskap), sämre a-kassa, fortsatta sänkningar av bolagsskatten, vinst i välfärd, kraftigt ökade militärutgifter och Nato-anslutning samt attacker på public service.
Det är också bara en tidsfråga innan övriga blåbruna partier sluter upp bakom SD:s attacker på demokratin och krav på att endast svenska medborgare ska ha rösträtt.
Är det något som de senaste åren har lärt oss så är det att högerpolitik och eftergifter göder de blåbruna och stärker arbetsgivarna.

Är det något som de senaste åren har lärt oss så är det att högerpolitik och eftergifter göder de blåbruna och stärker arbetsgivarna.

Kampen mot marknadshyror har inte bara visat att motstånd lönar sig, utan också satt klassfrågor på dagordningen och skapat nya förutsättningar för organiserat motstånd mot alla former av högerpolitik. 
Facken behöver bli med i proteströrelsen och låta kritiken följas av handling; inget stöd till socialdemokrater som driver högerpolitik och stå upp för flyktingars rättigheter – mot rasistisk splittring. 
Om facken och Hyresgästföreningen går samman med det växande gräsrots­motståndet skulle ett möjligt extraval kunna bli till en folkomröstning om högerpolitiken som slår tillbaka hotet från de blåbruna och lägger de första grundstenarna till den vänsterrörelse som behövs för att driva kampen vidare mot kapitalism och klassorättvisor samt för arbetarrörelsens socialistiska pånyttfödelse.