Valrörelsen skickar många varningar

Med mindre än en vecka kvar till valdagen den 11 september är valutgången lika öppen som tidigare. I valet 2018 var det hotet från högern och särskilt Sverigedemokraterna som blev avgörande.

I valets slutskede stoppades väljarflykten från Socialdemokraterna och partiet räddades undan en total valkatastrof. Det skulle dock ta lång tid innan en ny regering kunde bildas, först i januari 2019 blev den nya regeringen klar som en följd av det januariavtal som S, MP, L och C slutit.

Valet 2018 blev inledningen till en fördjupad politisk kris som i årets valrörelse tagits till en ny nivå. De etablerade partiernas valrörelse har dominerats av batongpolitik och en tävlan i vem som kan slå hårdast nedåt.

Rasism och skuldbeläggning har genomsyrat inte bara de blåbrunas valkampanj utan också varit en del av Socialdemokraternas, vilket sänder tydliga varningar om vad som väntar efter valet, oavsett vem och vilka som bildar regering.

Aldrig har en valrörelse varit så frikopplad från verkligheten och den dramatiska krisutvecklingen, globalt och i Sverige.

Prischocken, välfärden, klassklyftorna och klimatet har varit icke-frågor. Dessa avgörande frågor har även tagit liten plats i Vänsterpartiets valrörelse eftersom V-ledningens övergripande mål är att få bilda regering med S och C.

Sedan det förra valet 2018 har högern omgrupperat sig och format ett blåbrunt block som länge hade Moderaterna som största parti. Men i valrörelsen har M tappat väljare till SD, som i opinionsundersökningar blivit landets näst största parti. M har också tappat till S, särskilt i Stockholm.

Det växande reaktionära hot som SD:s frammarsch utgör tillsammans med den snabbt förvärrade ekonomiska krisen kan fälla avgörandet och ge Socialdemokraterna möjlighet att på nytt bilda regering. Men polariseringen är starkare nu än 2018 och den högerpolitik som bedrivits under de senaste fyra åren har fördjupat Socialdemokraternas förtroendekris. Under valrörelsen har dessutom S aviserat att man är beredd att ta nya steg högerut, vilket spelar de blåbruna med det rasistiska, kvinnofientliga SD i spetsen i händerna.

Opinionen är dock extremt flyktig och även bland högerväljare sprider uppgången för SD rädsla och oro, som i valrörelsens elfte timme kan resultera i röstförluster för de blåbruna.

Det återstår också att se i vilken mån som den snabbt fördjupade globala kapitalistiska krisen påverkar valutgången. ”Det (den accelererande krisutvecklingen) kan ställa oss inför situationer som många för bara ett år sedan skulle tagit för osannolika: Hushåll som går omkull ekonomiskt, företag som inte klarar produktionskostnaderna och ett i största allmänhet fattigare samhälle”, skrev Göteborgs-Posten i en ledare den 3 september och tvingades samtidigt medge att framtiden hade kommit bort i partiernas valrörelse.

”Detta är ett Lehman-ögonblick för energimarknaden”, sa Finlands ekonomiminister Mika Lintilä efter att landets regering i söndags (den 4 september) beslutat att ställa upp med räddningspaket på motsvarande 110 miljarder kronor för att rädda energibolagen. (Kollapsen för investmentbanken Lehman Brothers hösten 2008 kastade världen ned i en global finanskris.) Det var också hotet om en ny finanskris samt för att ge sken av handlingskraft som fick den svenska S-regeringen, med stöd av övriga partier, att snabbt besluta om att ge de svenska energibolagen likviditetsgarantier på flera hundra miljarder kronor för att skydda deras vinster (läs mer).

Hushållen väntar dock fortfarande på kompensation.

Efter valet hotar en av de värsta dyrtidsvintrarna på länge och ytterligare nedskärningar i välfärden. I det läget skulle en ny blåbrun regerings piska och batong mycket snabbt kunna provocera fram en låglönerevolt liknande den som blev svaret på Carl Bildts högerregering 1991-94 eller den revolt underifrån som den första Alliansregeringen mötte hösten 2006.

Men även om de blåbruna inte får majoritet och en ny S-ledd regering bildas så står en ny tid för dörren, där den ackumulerade ilskan mot orättvisor och ”dom där uppe”, stämningar som årets hemska valrörelse har förstärkt, också uttrycks i kamp för sociala förbättringar och för klimatet – de frågor som valrörelsen inte handlat om – samt antikapitalism. ■