Vänsterpartiet på ny kurs?

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

”Vi i Vänsterpartiet har varit alltför naiva, inte stått upp varje gång”. Det var ett av budskapen i Nooshi Dadgostars digitala tal under Almedalsveckan. Nu lovade hon att V hädanefter inte ska vara en dörrmatta. ”Vi byter inte fot hit och dit” och att V ska aldrig mer ge passivt stöd till Socialdemokraterna var andra viktiga löften i hennes tal.

Segern i kampen mot marknadshyror har utan tvekan skakat om svensk politik. Partierna och deras nyliberala dagordning var mycket svagare än politikerna och kommentatorerna trodde. Gräsrötter och aktivister känner det också – det går faktiskt att vinna, att stoppa högerpolitiken.
Om det innebär att Vänsterpartiet ändrar kurs och tar strid är det ett mycket viktigt steg. Just ökar stödet kraftigt för både V och dess partiledare.

”Vi förhindrade ett systemskifte”, sa Nooshi Dadgostar och gick vidare med kritik mot de privata profitörerna i hemtjänst, assistans och skola. Det är signaler som välkomnas av en bred opinion löntagare, pensionärer och unga. Att Vänsterpartiet 2019 släppte fram januariavtalet, inklusive paragrafen att de privata vinsterna i välfärden skulle vara kvar, har spelat en viktig roll i att sänka kampstämningarna de senaste åren.
Det är gräsrotsrörelsen och den starka opinionen underifrån tillsammans med trycket inifrån Vänsterpartiet som öppnar möjligheten till en ny kurs. Det betyder att bryta med den lojalitet till Socialdemokraterna som under lång tid har präglat V:s förtroendevalda i kommuner, regioner och i riksdagen. V deltog aktivt när Göran Persson slog världsrekord i nedskärningar på 1990-talet (se teckningen här nedan). I exempelvis region Norrbotten har V tidigare ”tagit ansvar” för nedskärningar.

En ny kurs behöver nya ”röda linjer”, som mot marknadshyror. Och framför allt en betoning av kamp och proteströrelser. Att öka medvetenheten om att politik inte främst är vad partierna ger och lovar, utan vad kampen kan ge. Nej till vinster i välfärden, återinförd värnskatt på de rika, massiv satsning på offentlig välfärd, nej till alla nedskärningar är viktiga röda linjer. Fortsatt hög profil mot rasism och sexism är mycket viktiga.
Det är inte fel att förhandla, och det är bra att V-ledaren kritiserat samtal bakom stängda dörrar. Vänsterpartiet bör öppet kommunicera med medlemmar och alla löntagare om vad partiet kräver och de bud som S och MP ger. V behöver säga tydligt nej till att stödja en budget som innehåller Centerns krav, automatiska nedskärningar på grund av budgetreglerna och ytterligare miljarder till militären.

Nooshi Dadgostars tal innehöll samtidigt illusioner om det svenska folkhemmet, inklusive citat från den socialdemokratiska statsministern Per Albin Hansson. Det är sant att välfärdsreformerna efter andra världskriget gjorde Sverige till ett av världens jämlikaste länder. Varför vände detta, med början på 1980-talet? Orsaken är att Socialdemokraterna lämnade kapitalisternas makt över ekonomin intakt och backade när dessa tog strid för att privatisera och riva upp välfärden. Det fanns ingen plan för ett demokratiskt socialistiskt samhälle.
Idag är antikapitalism och socialism än mer akuta, med pandemi, klimatkris och finanskriser. Dessa understryker också behovet av internationalism – en återgång till en ny ”svensk modell” av klassamarbete med kapitalet är inte möjlig. 
Vänsterpartiet utlovar och har chansen att inleda en ny kurs. Nu gäller det att gräsrotskampen håller trycket uppe.