Vänsterpartiet – Var är kampen och oppositionen?

Vänsterpartiet har aldrig suttit i en regering sedan partiet grundades år 1917. Efter årtionden som stödparti till S-ledda regeringar anser V:s partiledning att tiden nu är kommen för att kräva att få sitta med i nästa regering, då troligast i en koalition med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet.

Av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

”Vi behöver sitta i en regering så att Sverige kan byggas starkt igen”, som partiledaren Nooshi Dadgostar förklarade för Aftonbladet den 8 december 2024, och fortsatte: ”Partistyrelsen har ett jättetydligt besked. Vi röstar på den regering vi kommer att sitta i. Vi kommer nu att ställa om partiorganisationen för att vinna valet.” 

Den 23 januari avslöjade Expressen att Vänsterpartiet lanserat en intern ”spetsutbildning om konsten att regera, för efter nästa val ska Vänsterpartiet sitta i regeringen och ge Sverige en ny inriktning” i förberedelse för sina eventuella ministerposter i en ny regering. Ledmotivet fram till riksdagsvalet den 13 september 2026 är nu bestämt. 

I en krönika i Folkbladet den 7 januari utvecklade Jonas Sjöstedt, Europaparlamentariker och före detta partiledare för V, den nya linjen där regeringssamarbete med nyliberala Centerpartiet ingår: ”Faktum är att även de partier som står längst ifrån varandra i frågor som privatiseringar och ekonomisk politik, Vänsterpartiet och Centerpartiet, har andra frågor som förenar dem”. 

Hur ska detta aldrig tidigare skådade regeringsprojekt fungera? Vad räknar Vänsterpartiet med att kunna åstadkomma tillsammans med partier i tre nyanser av högerpolitik? Sjöstedt fortsätter: 

”Vänsterpartiet kommer att få acceptera Natomedlemskapet, men kan påverka utrikespolitiken så att den står upp för folkrätten även vad gäller Palestina, inte bara Ukraina. Socialdemokraterna kommer att stå fast vid en mycket stram migrationspolitik, men tillsammans med Miljöpartiet och Centerpartiet kan vänstern göra mindre förbättringar. Samtidigt kommer Vänsterpartiet att kunna få igenom ett pärlhalsband av nödvändiga reformer för välfärden och jämlikheten i Sverige, det har partiet gjort i tidigare samarbeten om statsbudgeten”. 

Föga förvånande är svek och förräderi mot den internationella arbetarklassen redan inräknat i Vänsterpartiets plan för Sverigeherravälde. Fortsatt eskalerande militarism, rasism och jakt på flyktingar i utbyte mot diverse ”mindre förbättringar”. Vänsterpartiet har signalerat denna högersväng sedan länge. 

I februari 2022 var V det enda riksdagspartiet som röstade emot stödpaketet med vapen till Ukraina. Men principbeslutet upphävdes av partistyrelsen efter intern debatt och extern kritik. Sedan dess har Vänsterpartiet röstat ja till samtliga följande 17 stödpaket till Ukraina, totalt beräknat till ett värde på 61,9 miljarder kronor (Regeringskansliet 30/01/2025). 

I december 2023 deklarerade Hanna Gunnarsson, V-ledamot i riksdagens försvarsutskott, till Aftonbladet att ”Vänsterpartiet är fortfarande emot ett Natomedlemskap, men vi vet att det kommer att ske och då behöver vi vara realistiska och planera för vad det kommer att innebära”, och fortsatte: ”Vänsterpartiet skulle inte säga nej till att Nato ger oss bättre järnväg i norra eller västra Sverige. Vi får se det som att något gott kanske kommer från det här medlemskapet”. 

Inför Vänsterpartiets partikongress den 8 maj 2024 lämnades strax under 1 000 motioner in, varav många i protest mot programkommissionens förslag till ett nytt, politiskt urvattnat partiprogram. I det föreslagna programmet nämndes ordet ”socialism” bara 6 gånger och ”kapitalism” noll gånger, jämfört med 44 respektive 17 gånger i det tidigare programmet (DN 02/04/2024). 

Programmet reviderades efter hård kritik till att åter inkludera portalparagrafen ”Vänsterpartiet är ett socialistiskt och feministiskt parti som vilar på ekologisk grund”. ”Kapitalismen” återinfördes i programmet, dock med den nya formuleringen att Vänsterpartiet vill ”frigöra samhället från kapitalismen” istället för den tidigare formuleringen om att ”avskaffa kapitalismen”. 

Under kongressen presenterades också en utvärdering av de fyra år som gått sedan det senaste strategidokumentet beslutades om år 2020. I strategidokumentet, som är en plan för de kommande tio åren, står det bland annat att ”Vänsterpartiet behöver spela en ny roll och ta större utrymme i svensk politik”. Samtidigt konstateras det att ”Den möjligheten kommer dock vara svagare framöver, eftersom det finns färre sådana öppningar i det politiska läget. Därför finns det all anledning för Vänsterpartiet att bli bättre på att mobilisera och vinna segrar genom utomparlamentarisk mobilisering i tät koordination med agerande i parlamenten”, i stark kontrast till dagens desperata regeringsambitioner. 

Medan Vänsterpartiet drar åt höger i en allt snabbare takt  har ett flertal politiska projekt uppstått, varav vissa med det explicita målet att skapa ett alternativ ”till vänster om Vänsterpartiet”. Gemensamt för dessa är att de har dragit slutsatsen att det behövs en organiserad arbetarklass och en enad vänsterrörelse till vänster om Vänsterpartiet. Det återstår att se om initiativ som dessa, eller andra, kan länkas samman och inte bara utmana etablissemanget via den parlamentariska vägen, utan även på gatorna, i skolorna, och på arbetsplatserna.