Vården pressas allt mer av smittan

av Katja Raetz // Artikel i Offensiv

Den tredje vågens smitta sätter hård press på vården i Sverige i ett läge där personalen är både fysiskt och psykiskt slutkörd.

Antalet fall av covid-19 har enligt Folkhälsomyndigheten ökat för varje vecka sedan vecka 6. Särskilt har den brittiska virusvarianten ökat.
I regionerna Dalarna, Uppsala, Gävleborg, Jönköping, Västerbotten och Stockholm har krislägesavtalet aktiverat. Avtalet innebär att arbetstiden höjs till 48 timmar i veckan, och det är även möjligt för arbetsgivaren att beordra nödfallsövertid samt att låna in och ut personal för att kunna flytta resurser efter behov. Som kompensation betalas en särskild ersättning på 120 procent av ordinarie lön för alla arbetade timmar. 
På flera håll har man även stängt mottagningar och skjuter på planerad vård, som på Gällivare sjukhus i Norrbotten och Akademiska sjukhuset i Uppsala. Region Västernorrland har flaggat för att all planerad vård kan ställas in. Följden av detta är utan tvivel att den så kallade vårdskulden byggs på.
Få om ens några av åtgärderna syftar dock till att angripa de underliggande orsakerna till problemen. I och med krislägesavtal kan regionerna lämpa över personalkostnader till staten.

Vårdkrisen uppstod inte med pandemin. Vårdens dilemma är och har varit personalbristen på många håll samt att vårdens styrning varken utgår från befolkningens eller personalens behov. 
Istället för planering efter behov har detaljstyrning, uppstyckning av verksamheter i enskilda enheter och snäva budgetramar varit på dagordningen. Privata vårdföretag har tillåtits göra vinster på skattemedel. Brist på personal har lösts med inhyrning som i sin tur har drivit upp kostnaderna som sedan besvaras med nya nedskärningarna, såsom har skett i Västernorrland och Stockholm. 

I ett läge där liv står på spel är det självklart att resurserna omfördelas till den mest akuta vården. Men samtidigt behövs en grundläggande omstrukturering av vård och omsorg. Istället för den uppstyckning som har skett behövs samordning. Detta gäller inom regioner, särskilt region Stockholm där vården har blivit uppstyckat i över 30 vårdval med en uppsjö av olika vårdgivare, men också regionerna sinsemellan och även mellan regioner och kommuner. 
Det behövs en stopp på vinstjakt och gräddfiler. Vård och omsorg ska drivas i offentlig regi utan vinstsyfte och under demokratisk styrning av de anställda. 
Att antalet covid-fall på äldreboenden, där nu 93 procent av alla boenden har fått minst en vaccindos, inte har ökat under de senaste veckorna ger en glimt av hopp. Det visar också hur avgörande vaccineringen är för att få stopp på pandemin, i Sverige och globalt.
För detta krävs en socialistisk omställning av produktion och vård så att de med störst behov kan prioriteras.