Vårdskulden hotar hälsan

av Katja Raetz // Artikel i Offensiv

Antalet genomförda operationer minskade med en femtedel mellan mars 2020 och januari 2021, jämfört med samma period ett år tidigare. Det visar en ny rapport från Socialstyrelsen, som har analyserat besök, behandlingar och väntetider under covid-19-pandemins första och andra våg.

Andelen av dem som har stått i operationskön längre än vårdgarantins 90 dagar har under samma tid ökat till omkring hälften av alla väntande. Det är områdena ortopedi, allmän kirurgi och ögonsjukvård där operationerna har minskat mest. Detta gäller till exempel personer som väntar på knä- eller höftoperationer. 
Bakgrunden är att resurserna fördelades om till att skapa fler vårdplatser inom covid-vården. Långa väntetider är dock inget nytt. Rapporten Vården ur befolkningens perspektiv 2020 (Rapport 2021:04), som är en jämförelse mellan Sverige och tio andra länder och baseras på undersökningar gjorda strax innan pandemin, visade att Sverige hade de längsta väntetiderna till icke-akut vård. Pandemin har därmed förvärrat en redan ansträngd situation inom vården. 

Liknande gäller även överbeläggningar, det vill säga att patienter vårdas på en plats som inte motsvarar en fullvärdig vårdplats när det gäller utrustning, fysisk utformning och bemanning, samt utlokalisering, alltså att en patient vårdas på annan avdelning än den som har det medicinska ansvaret. 
I mars 2021 låg överbeläggningar i hela Sverige på 3,7 per 100 vårdplatser jämfört med 2,8 i mars 2020. Det finns dock stora regionala skillnader, med Gävleborg som hade högsta siffran med 22,2 överbeläggningar på 100 vårdplatser, följt av Västernorrland med 5,7 och Blekinge med 5,5.
När det gäller utlokaliseringar låg de i mars 2021 i hela Sverige på 2,6 per 100 vårdplatser jämfört med 1,4 i mars 2020. Sedan tidigare har forskningen visat att risken att drabbas av allvarlig vårdskada ökar vid både överbeläggningar och utlokaliseringar.

Det behövs strukturella förändringar med ökat personal-inflytande och bättre arbetsmiljö.

Mot denna bakgrund är det inte underligt att andelen personer som skaffar sig en privat sjukförsäkring ökar. Samtidigt riskerar detta en tudelning av vården där de som kan betala privata utförare kan gå före. 
En varning kommer till exempel från vården om personer med kraftig övervikt. Obesitasvården har på många håll i landet fått anstå under pandemin, trots att fetma är en stor riskfaktor för många allvarliga följdsjukdomar och även förtida död. 
Samtidigt som den offentligt betalda obesitaskirurgin har minskat kraftigt rapporterar Dagen Medicin om att andelen operationer som betalas av patienterna själva knappt har påverkats alls, vilket innebär att tre av tio patienter själva betalar sin kirurgi.

Med tanke på det är det nästan ett hån att majoriteten av regionerna har gått med ekonomiskt överskott under pandemiåret 2020, tack vare extra miljarder från regeringen. All denna fakta pekar på nödvändigheten av en omställning av vården. Det ska vara slut med New public management med ledorden om budgetdisciplin, vårdval och fri etableringsrätt som sedan 1990-talet har öppnat välfärden för vinstdrivande företag.
Som det har visat sig räcker det inte med extra resurser, utan det behövs strukturella förändringar med ökat personalinflytande och bättre arbetsmiljö, till en sammanhållen vård mellan och inom regionerna, och även mellan regioner och kommuner.