Av Edin Bellanius // Artikel i Offensiv
På sjukhusområdet i Malmö möter jag några strejkvakter, som vill vara anonyma. De är trötta och frusna, men vid gott mod.
–De som är uttagna i strejk, men inte är här idag – vad gör de? Ansvaret ligger på förtroendevalda inom varje enhet att anordna gruppaktiviteter som utbildningar och liknande. Vissa jobbar hemifrån eller har möjlighet att sitta på Vårdförbundets lokal och skriva artiklar. Sen är vi utplacerade i grupper runt sjukhuset där vi också står och samlar namnunderskrifter, delar ut flyers och syns.
Vidare så berättar de för mig att de har varit ute sedan tisdagen förra veckan.
– Men vi får mycket stöd och pepp från personer runtomkring oss här och av Vårdförbundet.
Hur är stämningen?
– Där är en stor frustration riktat mot arbetsgivaren, vi får ta del av många berättelser om det av kollegor. Sen finns där en allmän smutskastning från Hälso- och sjukvårdsstyrelsen här i Malmö. Det känns bara lite konstigt att vi ska arbeta för dem när vi sen kommer tillbaka till arbetet. Igår på Facebook så var det en sjuksköterska som skrev att det känns lite sisådär när man blir kallad för samhällsfarlig när vi faktiskt bara gör vårt jobb och att vi bryr oss genom att gå ut i strejk.
– Under pandemin jobbade vi på infektionsavdelningen, vi skulle ställa upp en massa och arbeta övertid. Vi kämpade och slet och vi blev kallade hjältar och fick applåder och nu blir vi utsatta för en smutskastningskampanj där vi blir utpekade och svartmåladesom samhällsfarliga och där media förstärker den bilden och påverkar folk. Det gör jätteont att ta emot detta från folk på sociala medier och på tv. Vi strejkar för att vi älskar vårt arbete, för vi bryr oss om vården och vi vill vara där för våra patienter. Det är en konsekvens av hur arbetsgivare – ledning – politiker har hanterat vården i Sverige.
Vi ser ju från vår situation att vi är helt utarbetade.
Upplever ni att ni har fått stöd från andra fackförbund?
– SEKO var med den dagen vi togs ut i strejk och så fick jag veta idag att Danmarks motsvarighet till Vårdförbundet också stöttar oss.
Kommunal är det största fackförbundet och det fackförbund som organiserar flest medlemmar på sjukhuset, dessutom har de en strejkkassa på ungefär ca 3,8 miljarder kronor, hur känner ni att de inte stödjer er?
– Det är klart det är ledsamt att Kommunal inte kan ta ställning i en kamp som berör oss alla, inte heller backa upp oss i en sympatistrejk. Speciellt när vi svartmålas som samhällsfarliga.
Er kamp är allas vår kamp. Hur kan allmänheten stödja er?
– Det finns en del insändare och debattartiklar skrivna av både sjuksköterskor och läkare, men det är ju också att det upplevs vara lite otillgängligt och det är också att man får en sida från ett perspektiv som är ganska ensidigt.
– Annars får man gärna komma förbi och prata med oss, få ett annat perspektiv än den smutskastning som vi utsätts för. Sen är det levande samtalet i den offentliga sfären viktig, men också att vara medveten om hur man röstar politiskt. Att man verkligen ska fundera över hur man tänker rösta, för det gör skillnad och det gör skillnad i operationsköerna.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.