Världen rusar mot ohejdbara brytpunkter för klimatet

av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

Sverige har just genomlidit en valrörelse där samtliga riksdagspartier har ignorerat det största säkerhetshot mot allt civiliserat liv som mänskligheten någonsin stått inför. Tyvärr syns heller inga ljuspunkter i några andra delar av den kapitalistiska världen. Enligt en ny FN-rapport, United in Science, krävs att världen omedelbart sjudubblar takten i sina motåtgärder för att innan 2030 stoppa uppvärmning vid 1,5 grader och förhindra ohejdbara brytpunkter mot en ”obanad terräng av förstörelse”.

Inför den energikris som har spetsats till av kriget i Ukraina och de sanktioner som har följt av detta har alla hämningar släppts för att åter omfamna smutsig energi från kol, olja, gas och kärnkraft.
Som SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström rapporterade var till exempel ett av de första beslut som fattades av den nya brittiska premiärministern Liz Truss ”att ge hundra nya tillstånd till att utvinna olja och naturgas i Nordsjön. Polen har bestämt sig för att förlänga livslängden på Turow, ett av Europas största kolkraftverk, trots höga strafförelägganden från EU. Tyskland har öppnat flera kolkraftverk som har legat i malpåse och får sedan början av september en tredjedel av sin el från kolkraft”.
Därmed rasar också det lilla förtroende som kan ha funnits om Europas ledande roll i en klimatomställning inför FN:s nästa klimattoppmöte, COP27, som hålls i Egypten i november. ”Det här är beslut som följs med största intresse av regeringarna i länder som Indien, Nigeria och Brasilien”, noterar Bjerström. Det förberedande möte som hölls i Bonn i augusti uppges ha varit ”iskallt”.

Att Kina, Indien och många andra länder idag kan köpa den ryska olja som Europa har avstått från till reapriser påskyndar heller ingen omställning till förnybar energi. Inte heller att de stora oljebolagen i väst som ExxonMobil och Total nu kan göra rekordvinster.
Inte ens de översvämningar som har lagt en tredjedel av Pakistan under vatten eller torkan i Östafrika förmår de rika länderna att infria sina tidigare löften om ekonomiskt stöd till de fattiga ländernas klimatomställning.
Tystnaden från de utvecklade ländernas regeringar är också total om de nya skadeståndskrav till en ”förlust och skador-fond” för att återuppbygga infrastruktur och hela samhällen som har raserats av dagens klimatkatastrofer och som drivs av Pakistan och Barbados i spetsen för hotade östater. Från den brunblå högerregeringen i Sverige kan en kraftig nedskärning av biståndet väntas.
”Det är en skandal att de utvecklade länderna har misslyckats med att ta klimatanpassningen på allvar och ryckt på axlarna åt sina svikna åtaganden om att hjälpa utvecklingsländerna”, säger FN-chefen António Guterres.
Men att de rika länderna skulle öka klimatbiståndet från 40 till 300 miljarder dollar per år 2030 är i dagens läge utopiskt.

Varför dagens kapitalistiska krisregeringar inte lyckas göra något åt allt detta beror på att det är en oundviklig konsekvens av ett ekonomiskt och socialt system som bygger på konkurrens och vinstjakt.

Ändå är inget av detta bara ”det nya normala” då vi med varje tiondels grad av uppvärmning snabbt närmar oss brytpunkter, tipping points, varav några enligt forskarna redan kan vara uppnådda. En ”tipping point” innebär att en katastrofal process inleds som har blivit så stark att den blir ohejdbar och självförstärkande, även om det i vissa fall som till exempel Grönlandsisen kan dröja hundratals år innan isen helt har smält och havsnivån höjts med flera meter.
Enligt en sammanställning av 200 forskarrapporter som har gjorts av Stockholm Resilience Center och publicerats i tidskriften Science kan vi redan vid 1,1 grads uppvärmning ha nått fem av 16 hotande brytpunkter, där planetära gränser är på väg att passeras.
Allra värst ute är de döende tropiska korallrev som är så centrala för havens artrikedom. Dessa förstörs i snabb takt av såväl uppvärmningen, den försurning som orsakas av uppvärmningen och av de höjda havsnivåer som reducerar det solljus som de är beroende av.
– De två (tipping points) som jag tycker är väldigt oroande är dels avsmältningen av istäckena på Grönland och Västantarktis som inte bara har stor påverkan på klimatet utan även kan leda till stor höjning av havsnivåerna. Och dels den tinande permafrosten som kan orsaka metanutsläpp som snabbar på uppvärmningen ytterligare, säger Ingo Fetzer, forskare vid Stockholm Resilience Center till SVT.

I förra veckan varnade en ny stor FN-rapport med namnet United in Science för att världen är på väg mot ett ”outforskat territorium av förödelse”. Översvämningen i Pakistan och den extrema värmens skogsbränder är konsekvenser som blir allt vanligare.
Inget tyder på att den målsättning som senast i november förra året uttalades vid klimattoppmötet i Glasgow, COP26, om att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader kommer att klaras. Chanserna bedöms vara fifty-fifty för att vi redan inom fem år kan ha uppnått ett första år med en uppvärmning på 1,5 grader, där konsekvenserna inte är gradvisa och varje tiondel innebär en accelererad försämring.
Varför dagens kapitalistiska krisregeringar inte lyckas göra något åt allt detta beror på att det är en oundviklig konsekvens av ett ekonomiskt och socialt system som bygger på konkurrens och vinstjakt.
Enligt en annan ny rapport som har redovisas i brittiska Guardian har globala riskkapitalbolag investerat tusen miljarder dollar i energisektorn sedan 2010, varav den stora merparten i olja, gas och kol. Utan att helt stoppa utvinningen av fossila bränslen blir det helt omöjligt att klara klimatmålen, vilket om det gjordes i en kapitalistisk ekonomi tvärt skulle framkalla en oemotsvarad global finanskris.

Inte desto mindre krävs en ekologisk revolution för att undvika en ekologisk ruin. Den stora frågan blir nu om de piskrapp av reaktion vi idag ser som en konsekvens av kapitalismens kris också kan provocera fram nya massrörelser mot det rådande systemet, som för att lyckas måste bli socialistiska.
De globala massprotester som kan väntas av Fridays For Future fredagen den 11 november och av nätverket COP27 lördagen den 12 november i samband med COP27 i Egypten kan bli en första fingervisning om de aktuella kampstämningarna.

Några av slutsatserna i United in Science-rapporten:

De senaste sju åren var de hetaste som någonsin registrerats och det finns en 48-procentig chans att den årliga medeltemperaturen under minst ett år de kommande fem åren tillfälligt kommer att vara 1,5 grader högre än genomsnittet 1850-1900.
Globala medeltemperaturer förutspås vara mellan 1,1 C och 1,7 C högre än förindustriella nivåer från 2022-2026.
De nationella löften som har getts om minskade utsläpp av växthusgaser är otillräckliga för att hålla den globala uppvärmningen till 1,5 C över förindustriella nivåer.
Nästan halva planeten – 3,3 till 3,6 miljarder människor – lever i områden som är mycket sårbara för effekterna av klimatkrisen, men färre än hälften av länderna har system för tidig varning för extremt väder.
I takt med att den globala uppvärmningen ökar kan ”tipping points” i klimatsystemet inte uteslutas. Dessa inkluderar uttorkningen av Amazonas regnskog, smältningen av inlandsisarna och försvagningen av den atlantiska meridionala vältande cirkulationen, känd som Golfströmmen.
Fram till 2050-talet kommer mer än 1,6 miljarder människor som bor i 97 städer regelbundet att utsättas för tre månaders medeltemperaturer som når minst 35 grader Celsius.