Världens hungriga får inga stödpaket

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Coronakrisen har enorma effekter på samhällets alla skikt. Inte bara förlorar människor sina jobb och inkomster: produktion och distribution av mat vi alla behöver för att överleva riskerar att helt slås ut. Matkrisen kan komma att bli ännu mer akut i stora delar av världen – vilket återigen visar på kapitalismens oförmåga.

Enligt FN:s siffror var det ungefär 815 miljoner som led av kronisk undernäring, alltså hungersnöd, innan krisen slog till. I förra veckan sa World Food Program att på grund av coronakrisen riskerar 265 miljoner att svälta ihjäl; ifjol var det 100 miljoner. De menade att det är ”en katastrof av bibliska proportioner”, och precis som kapitalistiska kriser tidigare drabbar det här framför allt världens fattiga, särskilt i Afrika och Sydostasien.
Och hungersnöd och svält har länge varit ett av kapitalismens och klassamhällets mest brutala effekter. Trots att det produceras tillräckligt med mat för att föda världens befolkning flera gånger om är detta inte ”lönsamt” för systemet. Istället utnyttjar man fattiga som billig arbetskraft för att överproducera mat till de rikare västländerna. 
Varje år förstörs eller slängs runt 1,6 miljarder ton mat i världen. Det är drygt en tredjedel av all mat som produceras och motsvarar cirka 50 ton mat i sekunden, enligt siffror från Sveriges Natur.

Sedan coronakrisen tog fart har priserna på basvaror, som grönsaker, ris, vete och annat spannmål, ökat mer och mer. Det är en effekt av att stora delar av arbetsstyrkan som arbetar inom jordbruk och övrig matproduktion, samt den handels- och logistikkedja som transporterar maten, inte kan eller får jobba. 
Den kedjan är för övrigt också helt galen och klimatförödande, där varor kan transporteras kors och tvärs över hela världen för bearbetning, paketering och annat innan det når livsmedelsbutiken. 

Allt fler länder har ju helt stängt ner, vilket får dödliga effekter. Man står mellan valet att jobba och bli smittad, eller isolera sig och förlora all inkomst. I Indien har jordbruket nästintill kollapsat då bönderna inte kan skörda sina grödor i brist på arbetskraft – och allt färre har råd att handla mat oavsett. 
Indiska bönder tvingas nu låta vissa av sina grödor ruttna eftersom kostnaden för att skörda dem överstiger vad de skulle få in på att sälja dem i grosshandeln, men också eftersom de i många fall inte kan jobba.
44 procent i Indien jobbar inom jordbruk, men majoriteten kan inte jobba. Många miljontals har hamnat i extrem nöd, där de säger att ”det är inte corona som kommer att döda oss, utan hungern, svälten”. Fruktansvärda rapporter om att folk dör längs med gatorna har kommit de senaste veckorna, vilket sker i allt fler av världens fattigare länder. 
Även om det skulle finnas mat att köpa skulle många inte ha råd. I Sydafrika har desperata länsat matbutiker, kapat leveranser till stormarknadskedjorna och så vidare. Landet har varit nedstängt i drygt en månad i en situation där en tredjedel av barnen hungrar i normala fall. 
I Frankrike har köerna till soppköken börjat ringla sig mångdubbelt längre. 

Skulle coronaviruset få spridning i Afrikas landsbygd, vars småbönder utgör 60-70 procent av kontinentens befolkning och producerar uppskattningsvis 90 procent av all mat som konsumeras i kontinenten (siffror enligt Africa Development Bank 2017 och Oxford Business Group), skulle matproduktionen där helt kollapsa. 
När ebolaepidemin svepte igenom Västafrika odlades det ingenting på 40 procent av all jordbruksmark i de berörda länderna eftersom bönderna inte kunde arbeta, sälja sina varor etcetera. Om något liknande blir effekten av coronaviruset är det risk för att den redan stora hungersnöden och svälten snabbt och brutalt ökar och sprids i kontinenten.
FN uppskattade i en rapport från i höstas att 257 miljoner människor lider av hungersnöd i Afrika, varav majoriteten (237 miljoner) i Afrika söder om Sahara. UNHCR rapporterar exempelvis att miljontals inte har mat för dagen redan innan allt det här; 7 miljoner i Nigeria, 17 miljoner i det krigshärjade Jemen, 6,2 miljoner i Somalia, med mera.

Den största riskfaktorn för att smittas eller påverkas av coronaviruset och coronakrisen är att vara längst ner i klassamhällets pyramid.

Norra Afrika och delar av Mellan­östern hade redan innan coronakrisen lamslagits av en massiv gräs­hoppssvärm som åt upp enorma mängder grödor, vilket enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisa­tion (FAO) var ett resultat av klimatkrisen och ovanliga väderfenomen (bland annat ovanligt stora mängder regn).
Nu har en andra våg av denna svärm, som rapporteras vara 20 gånger större än den första, svept över regionen. Jemen och länderna kring Persiska viken är hårt ansatta, tillsammans med Kenya, Etiopien och Somalia. 
Stora delar av regionens matproduktion slås alltså ut av klimatkrisens effekter, ovanpå coronakrisens effekter. Världens hungriga får ju inga stödpaket för att kunna överleva.
– Tajmingen är hemsk, eftersom grödorna just börjar komma upp nu i början av regnsäsongen. Och det är på samma gång som du har ett ökande antal svärmar i Kenya och Etiopien. Det rapporteras redan om hur grödornas skott blir ”hamrade” av svärmar. Så det är i princip över för dessa bönders grödor, säger Keith Cressman på FAO i ett uttalande den 18 april.
De på landsbygden i Afrika är också särskilt utsatta. I många afrikanska länder råder det stor brist på tillgänglig sjukvård, tillgång till rent vatten, möjlighet till att tvätta händerna och övriga sanitära saker. Detta är mångdubbelt fallet på landsbygden, där infrastrukturen är ännu mindre utbyggd. Underliggande sjukdomar och undernäring kan dessutom öka risken att smittas.

Den största riskfaktorn för att smittas eller påverkas av coronaviruset och coronakrisen är egentligen att vara längst ner i klassamhällets pyramid.
Det är ofta väldigt billig arbetskraft som utnyttjas inom jordbruken, som migrantarbetare som jobbar på slavlöner och slavvillkor över hela världen, även i Europa; Spanien, Italien, Tyskland, Frankrike med flera länder. 
Tyskland har dock börjat göra undantag, där de i vissa områden har öppnat gränserna – men bara för den billiga arbetskraften att komma in och jobba på sparris­odlingarna. Och den 11 april var det en rumänsk arbetare som dog i sitt slavarbete att skörda. Personen kom inte ens in till sjukhus, utan dog i den barrack han bodde i. 
Därför är det så billigt att producera dessa varor: det är en industri som bokstavligen går över lik, ett system som dödar för att hålla igång ”ekonomin”.

Coronakrisen blixtbelyser behovet av en annan sorts planering av all produktion och distribution av varor och tjänster, särskilt mat. Det kapitalistiska systemet är genomruttet och medvetenheten om att det krävs ett helt annat slags samhälle kommer att öka bland allt fler ju längre krisen fortskrider. 
Covid-19-pandemin kan också följas av fler pandemier av olika slag i framtiden. Det går inte att lita på att det här systemet, där profit går före allt annat, ska kunna förse världens befolkning med mat, tak över huvudet och vård- och omsorgsbehov. Det har coronakrisen visat med all önskvärd tydlighet. 
Det krävs en global socialistisk samhällsomvandling, där ägande av livsmedelsindustrier, storföretag och banker styrs och kontrolleras demokratiskt underifrån av världens arbetarklass.
Det behövs en grön omställning av all produktion och distribution av varor, energi, service och tjänster i samhället.