Världsekonomin på nytt i gungning

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Orosmolnen hopar sig över den globala ekonomin, och den optimism som tidigare präglade makteliten har under hösten ersatts av en tilltagande pessimism.

”Under hösten har läget (det ekonomiska) förändrats till det sämre. Gamla problem har dröjt sig kvar och nya har dykt upp. Även om återhämtningen fortsätter efter den kraftiga nedgången i pandemins inledning är de återstående farthindren både många och besvärliga”, summerar storbanken SEB i sin senaste prognos.
Till det ska läggas att den ekonomiska uppgången redan från början var ojämn, obalanserad och gick en stor del av världens invånare förbi, samt klimatkrisen.

Sedan sommaren har de hinder som kapitalismen nu möter i form av exempelvis krisen i de globala leveranskedjorna och ökad inflation blivit både högre och mer riskfyllda. Det är inga tillfälliga problem, utan strukturella och en återspegling av att det kapitalistiska systemet är i en återvändsgränd. De fördelar som kapitalismen kunde dra av globaliseringen, som pressade priser och löner nedåt och skapade nya globala värde- och leveranskedjor, har börjat vändas till sin motsats, vilket inte minst den globala leveranskrisen ger besked om.
”Under pandemikrisen började leveranskedjorna rasa samman som ett korthus och många företag har helt tagits på sängen av dagens globala låsningar och att återhämtningen varit så förrädisk” (World Economic Forum den 11 november).

Kapitalismen som system är låst i en återvändsgränd. 

Transportkostnaderna har skenat. Att frakta en container kostade cirka 8,600 kronor för ett år sedan, men kostar nu 34,000 kronor. Och nyligen varnade FN för en prischock där de globala importprisnivåerna ökar med 11 procent fram till 2023, vilket inte bara dämpar konsumtionen, utan även produktionen. 
Den inflation som länge påstods vara tillfällig och övergående har tenderat att bli bestående och i oktober nådde inflationstakten i USA sin högsta nivå på 30 år. 
Inflationen är ytterst en följd av krisen och att kapitalismen nu befinner sig i en ny global politisk-ekonomisk omgivning kantad av ett nytt kallt krig, deglobalisering, växande underskott och skuld­arv. 
Detta, tillsammans med marknadens kaos, orsakar dagens många ”flaskhalsar” och exempelvis den brist på arbetskraft som finns i delar av ekonomin, samtidigt som arbetslösheten globalt fortfarande är betydligt högre än innan krisen och beräknas förbli så även nästa år.
Av rädsla för nya chocker som knäcker den sköra återhämtningen tvekar regeringarna och centralbankerna om att försöka få ner inflationen genom att strama åt och höja räntorna. Men med fortsatt inflation blir det omöjligt och det kommer därför inte dröja länge innan räntan stiger igen, vilket kan inleda utvecklingen som till sist knäcker återhämtningen.
Pandemikrisen blev slutet på en era och början till en ny period av kronisk instabilitet, globala maktstrider och inte minst av kamp och en ny politisk medvetenhet.

”År 2020 var inget undantag, utan snarare ett förebud om vad som komma skall. Vi förutser att den smärtsamma ekonomiska återhämtningen kommer att elda på allmänhetens befintliga missnöje och att fler kommer marschera på gatorna mot långvariga missförhållanden (…) ett scenario med få paralleller under de senaste decennierna”, skriver riskbedömningsföretaget Verisk i en varning till sina kunder inom kapitalistklassen.
Varningen är mer än berättigad och ett motvilligt erkännande av att dagens sociala, politiska och ekonomiska stormar är en bris i jämförelse med vad som väntar i form av motstånd mot kapitalismen och dess regeringar.