VARNING FÖR TRUMP 2.0

Av Per Olsson // Artikel i Offensiv

När detta skrivs den 6 november är alla röster i USA:s presidentval ännu inte räknade. Men allt tyder på att Donald Trump blir USA:s nästa president. Talande är att den blåbruna statsministern Ulf Kristersson var bland de första att gratulera Trump.  Mycket pekar också mot att Republikanerna också vinner majoritet i kongressen (senaten och representanthuset). Den oro som detta väcker är befogad. Trumps rasism, sexism, klimatfientliga politik och ”America First”-politik är ett allvarligt hot mot såväl arbetare och fattiga på hemmaplan som globalt (läs mer på www.socialisterna.org/trump-vacker-stor-oro/). 

Den viktigaste frågan nu är hur hotet från Trump ska stoppas – vilken kamp och vilken politik behövs? Valet sätter fokus på behovet av att snabbt organisera ett motstånd för att dämpa den pessimism och känsla av hopplöshet som Trumps seger kan ge upphov till. Den uppåtstigande arbetarkampen i USA (läs mer på sid 4) och antikrigsmotståndet visar att det finns en potential för kamp mot Trump.  

Trumps program – Project 2025 – innehåller stora nedskärningar och  förslag som skulle sänka lönerna för miljoner arbetare och som hotar att förbjuda alla fackföreningar inom den offentliga sektorn” (Guardian den 4 augusti). Likt sina högerextrema vänner världen runt, som exempelvis Orbán i Ungern, har Trump målet att göra staten till sin egendom genom utrensningar och diktatoriska åtgärder. Världens rikaste man, högerextremisten Elon Musk, talade på Trumps valmöten, lottade ut miljoner till väljare och har erbjudit sig att leda arbetet för att slakta statens utgifter. I detta ingår så klart inte militären och jakten på migranter.  

Den kontrarevolutionära piska som Trumps politik utgör kommer oundvikligen att provocera fram kamp och resultera i att den nya administrationen blir allt impopulärare. Men också allt mer desperat, oförutsägbar och farligare. 

Att Trump ändå har lyckats vinna stöd beror främst på Bidenadministrationens alla misslyckanden och svek mot aborträtten, klimatet och Black Lives Matter-kampen 2020-21 samt exempelvis stödet till terrorkriget mot Gaza och Libanon. Detta i sin tur har blivit en jordmån för missnöje och en vilja att straffa den sittande administrationen. 

Enligt opinionsundersökningarna vid vallokalerna var ekonomi och demokrati valets två huvudfrågor. För de som röstade på Trump var ekonomin den avgörande frågan. Men en klar majoritet av alla väljare var missnöjda med de socioekonomiska förhållandena och den riktning som samhällsutvecklingen har tagit. 

Vanliga hushåll har det inte bättre nu än för fyra år sedan. Snarare tvärtom. Hushållen har dessutom blivit allt mer skuldsatta.  

För miljoner arbetare räcker det inte med ett jobb utan det krävs två eller tre jobb för att klara de nödvändiga utgifterna.  

Efter Bidenadministrationens fyra år vid makten står det klart att det krävs något annat än Demokraterna för att stoppa extremhögern. 

En röst på Harris och Demokraterna hade hindrat Trump från att bli president, men hade inte stoppat trumpismen.  

Bidenadministrationens kapitalistiska politik jämte bristen på  ett starkt vänsteralternativ möjliggjorde att trumpismen, som var kraftigt försvagad efter valet 2020 och stormningen av Kapitolium (ett misslyckat kuppförsök) den 6 januari 2021, kunde komma tillbaka. 

Trump är rasistisk och hotar med att utvisa miljoner migranter. Men vid makten fortsatte Bidenadministrationen Trumps flyktingfientliga politik. Ingen administration har utvisat lika många som Bidens, vilket bara har sporrat Trump till att trappa upp rasismen. 

Liknelsen kan göras med Sverige efter att övriga partier valde att kopiera SD:s politik och retorik, vilket vred hela den officiella politiken högerut och gynnade SD som trappade upp sin rasism. Högerpolitik i alla dess former spelar rasisterna och de högerextrema i händerna, det är lärdomen från såväl Sverige som USA. 

Polariseringen är stor och växande i USA. Men i avsaknad av en stor arbetarrörelse och svek från vänsterutmaningar som Bernie Sanders har polariseringen åtföljts av en ökad politisk förvirring, som har gett trumpismen näring. Förvirringen tar sig många uttryck, men bland annat att arbetare dras till Trumps ekonomiska politik, när Trump själv är en råkapitalist som stöds av världens rikaste man Elon Musk som har blivit så ofattbart rik genom att exploatera arbetares arbetskraft. Eller att fler från minoriteter, till exempel svarta män, röstar på rasisten Trump.

Det politiska tomrummet till vänster har dessutom ökat i USA efter sveket från Bernie Sanders och de så kallade progressiva demokraterna i The Squad samt DSA:s kollaps (Democratic Socialists of America). Alla hade de gemensamt att de svansade efter Demokraterna i ett hopplöst försök att vrida detta kapitalistiska parti till vänster istället för att lägga all kraft på att lägga grunden till ett nytt parti – ett arbetarparti. 

Årets presidentvalskampanj var inte bara den smutsigaste, utan slog också rekord i hur mycket pengar som spenderades på att köpa röster. Både Demokraternas och Republikanernas valrörelse har i huvudsak finansierats av superrika. 

Veckan innan valet publicerade Americans for Tax Fairness (ATF) en rapport som visade att 150 miljardärfamiljer dittills hade gett mer än 20 miljarder kronor i stöd till de båda partiernas president- och kongresskandidater under 2024, vilket var en ökning med 60 procent jämfört med 2020.  

Det har beräknats att enbart Kamala Harris hade en valkassa på dryga 10 miljarder kronor, vilket är mer än den årliga BNP:n i åtminstone 14 av världens länder. 

Presidentvalet gav en bild av ett politiskt system som är dysfunktionellt, i händerna på oligarker och i djup kris.   

Trots skillnad i retorik och framtoning var det i många frågor främst en gradskillnad mellan Trump och Harris. Båda var för fracking, allt högre flyktingmurar och att fortsätta med USA-imperialismens strävan efter världsdominans. Men till skillnad från Bidenadministrationen kommer den nya Trumpadministrationen inte vara mån om att bygga allianser, utan utrikespolitiken kommer att få både ett större inslag av ”America First” och vara oförutsägbar.  

Trump är en krigshök och det kan inte uteslutas att den nya administrationen ger Netanyahu grönt ljus för nya storskaliga attacker mot Iran. 

Trump var ytterst nära att starta ett krig mot Iran när han tidigare satt i Vita huset. Att Netanyahu sparkade sin försvarsminister på valdagen signalerar också en upptrappning.  

När Trump vann förra gången möttes han av en av de största proteströrelserna någonsin i form av jättelika Women’s Marches 2017. Men att protesterna då och den efterföljande kampen samt de antikapitalistiska stämningarna ännu inte har fött en rörelse mot ett nytt parti reducerade detta val till att bli en tvekamp mellan två kapitalistiska partier, som tjänar det bestående. 

Inget kan vara mer viktigt än att bryta upp den politiska ordningen och arbeta för att bygga ett nytt parti, vilket våra kamrater i USA, Socialist Alternative gör. Som en del i den kampen uppmanade Socialist Alternative till en proteströst på Jill Stein, som har stött arbetare i kamp och som är motståndare till kriget mot Gaza. Och idag, förbereder sig partiföreningarna över hela landet för att gå ut i demonstrationer och ta initiativ till kamp mot Trump. 

Många i världen är nu rädda för vad som ska hända. Kamala Harris viktigaste slogan på slutet av valkampanjen var att Donald Trump vill avskaffa demokratin och hon kallade honom även fascist. Det är helt klart så att de autokratiska tendenserna i världen stärks med Trumps seger. Däremot betyder inte det att det är slut med demokratin. Men det betyder att vi måste steppa upp organiseringen och kampen på gator, torg och arbetsplatser från arbetarklassen i alla länder. 

Det är genom masskamp underifrån som arbetare och unga har vunnit demokratiska framsteg och det är så de måste försvaras, fram till att ett nytt system – demokratisk socialism – kan säkra och expandera demokratin.

Följ utvecklingen efter valet på Socialistiskt Alternativs och Offensivs hemsida: socialisterna.org