Västernorrlands vård i akutläge

Snart sex veckor efter valet står Region Västernorrland utan svar på vilket eller vilka politiska partier som ska leda länets hälso- och sjukvård.
Den fortsatta vårdkrisen under det förra S-M-L-regionstyret resulterade i att S och M förlorade mandat i årets val och att L åkte ut ur regionfullmäktige. Valet blev stället en framgång för Sjukvårdspartiet (SJVP), som fick 14 nya mandat i regionfullmäktige, även Sverigedemokraterna ökade och fick ett nytt mandat.
Valresultatet blev till en ny protest mot vårdslakten i nordvästra länsdelen.

SJVP fick mångas förtroende och fördubblade sina mandat. Västernorrlänningar har ännu inte den dyrköpta erfarenhet av SJVP som finns i till exempel Norrbotten.
Som valets stora vinnare, och numera regionfullmäktiges näst största parti efter S, sonderade SJVP först möjligheterna att bilda en majoritetsallians med alla partier utom S och V, men fick snabbt ge upp. Försöket var dömt att misslyckas eftersom Moderaterna gjort stor sak av att som enda parti kräva att hela Sollefteå sjukhus ska läggas ned, medan SJVP vill återställa både BB och akutsjukhuset.
I början av denna vecka aviserade SJVP att man vill bilda ett minoritetsstyre med SD och KD. Om det är möjligt återstår att se.
Även Socialdemokraterna har undersökt möjligheten att få fortsätta styra regionen med en ny majoritet i koalition med andra partier. Men alla försök har hittills slutat i ett misslyckande.
Vid regionfullmäktige den 17-18 oktober fanns fortfarande ingen lösning på nytt regionstyre.
Regiondirektör Åsa Bellander informerade fullmäktige om att regionen, tack vare tillskott från staten under pandemin, nog kommer att göra ett bra resultat för 2022. Men sedan sa hon att ”nästa år är det nästan fritt fall”.
Regionen har ett underskott på 380-400 miljoner kronor att hantera. I november ska fullmäktige besluta om skattesats. Vänsterpartiet vill som ensamt parti klara budgeten genom att höja skatten, medan övriga partier som inte har gått till val på skattehöjning föreslår en oförändrad skattesats och litar till ”kostnadsreduceringar” och paket från staten.

Vården går på knäna. En i längden omöjlig arbetsmiljö har lett till fortsatta uppsägningar på Sundsvalls sjukhus när hoppet om en förbättring slocknat och andra jobb med bättre lön och arbetsmiljö erbjuds utanför sjukhuset.
Brist på framför allt sjuksköterskor har under många år varit ett problem som skapat brist på vårdplatser och överbeläggningar. Det har i sin tur skapat en ond cirkel med förvärrad arbetsmiljö och ytterligare uppsägningar som följd.
Den dåliga arbetsmiljön drabbar givetvis även övriga yrkeskategorier, till exempel undersköterskorna. Förra veckan agerade Kommunal och kräver nu åtgärder mot den dåliga arbetsmiljön och har lämnat in en 6:6a-anmälan.

I Sollefteå med omnejd har nedläggningen av BB fått stora konsekvenser för föräldrar och barn, avslöjade Dagens Nyheter (DN) i en granskande artikel den 7 oktober, ”Varför har Sollefteåmammor slutat föda barn på vintern?”.
Av granskningen, som grundar sig på regionens egen statistik, framgår att barnafödslarna i Sollefteå under vintermånaderna har sjunkit med cirka 40 procent sedan BB lades ned.
Dessutom har antalet igångsättningar av förlossningar av icke-medicinska skäl, som till exempel lång resväg, fördubblats och ligger långt över rikssnittet.
Blivande föräldrar tar inte risken när det är dags, att akut tvingas åka iväg på mörka hala vintervägar i en och en halv timme till Sundsvall eller Örnsköldsvik. De planerar sina förlossningar till en lämpligare årstid eller ansöker om igångsättning av förlossning på konstgjord väg.
Regionen motiverade nedläggningen av BB med besparingsskäl – 16 miljoner kronor. Men DN:s granskning visar att de totala kostnaderna för kvinnosjukvården har ökat sedan dess.
Nils-Gunnar Molin, känd aktivist i ”Sollefteå framtidens akutsjukhus” säger i artikeln att ”besparingen” har ätits upp av fördyringar orsakade av nedläggningen av BB.

Regionens sjuk- och hälsovård har idag landets lägsta förtroende.
Den politiska fragmentisering som misstroendet har lett till har skapat ett politiskt dödläge vars lösning är svår att sia om, förutom att det blir nya ”oheliga” allianser.
Kampen för vården utanför den politiska röran i regionfullmäktige blir därför så mycket viktigare.
Det som krävs är att vårdfacken tillsammans med olika nätverk tar strid för att ”Rädda vården” i Västernorrland liksom i övriga landet. Rusta vården – inte militären.

Stefan Lundqvist
Per Johansson