Västsvensk bostadskramp & kamp

av Britta Brus // Artikel i Offensiv

Det var ju så fantastiskt med bostadskampen här i Göteborg. Vi samlade till stormöten, vi protesterade på gator och torg. Vi gick samman i gôtt tjôt, vi hojtade och röt, det var så häpnadsväckande, radikalt och alla skröt.
Det gick som smort, vi fick mycket gjort. Med ny rörelse i rörelsen under den tid som förflöt.
Ska man skriva om vår västkustska bostadskamp utan att trampa några tår, utan att fälla en tår, blir det svårt, nu när kampen bytts mot kramp och aktivister bytts mot pamp.
Det blir svårt för protesttanten att inte raljera över allt det där som faktiskt borde intressera.
Men efter den stora segeryran, efter slaget mot ”marknadshyran”, så kom där inget mera

Dock finns det ännu några öar kvar, och en stor splittring. Det gäller att leta noga det är svårt att få vittring. Tyvärr gror ännu hopplöshet och förbittring, ett fåtal isolerade små lokala kamper. Resten av bo-polen självdör i kramper.
Trots att det finns mången sedel och mycket att berätta behövs en del byktvättmedel för att komma till rätta. Några sitter fast i personliga vendettor, eviga dueller; vi sitter alla i samma båt utan åror och propeller.
Jakten på aktivisterna fortgår alltjämt, bara bort med allt som är störande och obekvämt!

Visst är det trist när glöden falnat och vinden har vänt? Vi frågar oss… vad är det egentligen som har hänt? Ställer du upp nu när det verkligen gäller? Vi tvekar medan marknadsmonstret pöser och sväller.
Ryggdunkare och lakejer bland löjrom och pastejer, Saltsjöbadsavtal och karteller. Nu när kapitalet bokstavligen tagit över Draken, när Krösus haft många framgångsrika år på raken.
Kämpar du med knuten näve? Eller står du vid ett broschyrställ, bjuder in till mingelkväll? Maktens maskot, tam och snäll… vad är du nu? En reklambyrårebell!
Utputtespelet har gått rasande fort. Häxjakten på oss som är av en annan sort. Och ännu har ingen av oss fått reda på vad exakt det är som vi har gjort!
Vi ska inte gå in på vad och vem och hur, för det är en enda soppa. Det som jag vill säga är att marknadsmonstret går att stoppa!

Det som är viktigt nu är att se bortom alla gamla hinder, att gå samman men bli inte bara en i medlemsmängden.
Med solidaritet, det enda som någonsin har hållit i längden, måste vi hålla enad front i hyresrörelsen. Stå emot förförelsen med fula genvägar till makten, glöm inte bort att det är vi gräsrötter som håller takten!