Växande hopplöshet bland ungdomar

av Cesar Andersen Lindholm // Artikel i Offensiv

Utöver det hektiska tumultet under 2020 har pandemin också satt permanenta avtryck på många aspekter av samhället, vilka vi kommer att ha med oss långt in på det nya året. Men just ungdomar, med hela livet framför sig och framtiden i sina händer, misstänker själva att de kan ha en extra mörk framtid framför sig.

Endast 8 av 20 ungdomar känner att de kan påverka sina egna liv, visar årets resultat på enkätundersökningen Ungdomsbarometern. En minskning på nästan 30 procent från 2018 års barometer på 11 av 20.
Sarah, 18 år, tror att orsaken till detta kan vara hopplöshet. 
– Ju yngre man är, desto kortare tid har man levt. Dagarna känns därför längre. När man som tonåring har spenderat nästan ett år i en pandemi är det lätt att det känns som att det aldrig kommer att ta slut (alltså begränsningarna och restriktionerna utifrån Folkhälsomyndighetens rekommendationer med syfte att minska smittspridningen).
Dessa har främst begränsat sociala sammankomster – en väldigt stor del av de ungas vardag. ”Att inte kunna gå ut, umgås med de man älskar och träffa nya människor” var svaret jag fick på frågan om vad som personligen är den absolut värsta konsekvensen av pandemin. 

Men trots att hopplöshet till följd av det sociala bortfallet är en väl rimlig förklaring till framtidsoron, finns det också mer konkreta förklaringar.
Både bostads- och arbetsmarknaden samt studierna har blivit tuffare under det gångna året. För många bildar dessa tillsammans en ond spiral; svårigheter i skolan till följd av distansundervisningen gör att man inte klarar av sina studier, vilket försämrar möjligheterna att få ett jobb och en inkomst, vilket i sin tur hotar drömmen om att flytta hemifrån och skaffa en egen bostad.
Sanningen är dock att pandemin är långt ifrån orsaken till den här utvecklingen. Alla brister och svagheter är i grunden enbart ett resultat av dagens utbredda kapitalism och högervridna styre. Arbetslösheten och bostadsbristen är båda direkt kopplade till kapitalismens girighet, och studiesvårigheter är ofta ett resultat av antingen psykisk ohälsa eller de två förstnämnda sakerna – alla vilka mer eller mindre går in i varandra.
Just elevers underprestationer i skolan den sista tiden tror Sarah kan få avgörande långsiktiga konsekvenser på generationen efter dagens ungdomar. 
– Jag gissar på en sänkning i krav för att komma in på universitetet, vilket kan leda till kunskapsglapp om man vill plugga vidare. 

Oavsett orsak är det tydligt att unga inte är hoppfulla om framtiden, något som till stor del också påverkar deras mående nu. Statistiken från 2020 för stödchatten ”Jourhavande kompis” visar på en ökning på 1 500 sammanlagda samtal, 40 procent fler än året innan. Ett av de vanligaste samtalsämnena under dessa samtal var också just framtiden, tillsammans med ensamhet och känslor.
Vera Carlbaum Wrennmar på Röda Korsets Ungdomsförbund, vilka driver stödchatten, har en egen teori om vad det kan vara som gör att unga varit bland dem mest utsatta under pandemin: 
– Generellt sett är unga inte i riskgrupp, vilket gör att de inte har fått en tydlig plats i pandemin och det är få som lyssnar på dem. Men de påverkas. De chattar om oro över föräldrarnas ekonomi, eller så är man rädd att de ska bli sjuka.

Trots alla negativa konsekvenser och effekter är det viktigt att vara optimistisk. Sarah är inte bara hoppfull om att allt kommer att lösa sig, utan tror till och med att det för unga kan komma något bra ur dagens obalans i samhället. 
– Pandemin visar vilka jobb som är av nytta till samhället och vilka som håller oss tillbaka.
Men för att få uppleva de positiva eller negativa konsekvenserna krävs att vi får en framtid överhuvudtaget. För att stoppa den verkliga krisen – den världsomspännande kapitalismen – finns det bara en lösning: organisering och kamp av och från arbetarklassen. Unga inkluderat.