I världsekonomin lurar mörka moln. Inte minst på grund av skuldkrisen i Grekland och övriga Europa men även på grund av att den amerikanska ekonomin går saktare framåt än väntat. Arbetslösheten fortsätter att stiga i USA och budgetunderskottet är stort. Massiva federala nedskärningar med brutala attacker på social service väntar. Motståndet har dock börjat växa.Den 22 juni meddelade den amerikanska centralbanken, Federal Reserve (Fed), att man skruvar ned sin tidigare prognos över BNP-tillväxten. En tidigare prognos från april beräknade en tillväxt på mellan 3,1 och 3,3 procent i år. Den nya prognosen är mellan 2,7 och 2,9 procent, då arbetslösheten och inflationen beräknas öka mer än vad man tidigare har trott.
Jämsides med stagnerande tillväxt växer skuldberget. I år väntas budgetunderskottet slå rekord och sluta på 1 480 miljarder dollar, nästan 10 000 miljarder kronor, eller ungefär tre gånger Sveriges BNP.
USA:s budgetunderskott motsvarar 10 procent av BNP och statsskulden snart 100 procent av BNP.
För att komma tillrätta med budgetunderskottet samarbetar både republikaner och demokrater i en grupp tillsatt av president Barack Obama. Enorma federala nedskärningar väntar och i delstaterna föreslås antifackliga lagar och stora nedskärningar planeras.
Obama fortsätter att med stöd av republikanerna genomföra nya skattesänkningar för storföretagen. De rättfärdigar detta med att säga att det kommer att sporra till investeringar och skapa jobb, men alla bevis talar emot detta. Istället för att investera pengar i jobbskapande företag stoppade företagen pengarna i madrassen eller spelade med dem på nya spekulationsbubblor.
När Wall Street föll ihop 2008 och drog med världen i den ”stora recessionen” var även företagssponsrade politiker tvungna att tillfälligt anklaga de stora bankerna och avreglerade marknaderna. Men tre år senare är det överbetalda offentliganställda och för stora budgetar för offentlig service som är orsaken till ekonomisk stagnation, arbetslöshet och sjunkande skatteinkomster. De finansiella oligarkerna som förstörde ekonomin återlanseras nu som ”jobbskapare” som behöver ytterligare skattesänkningar och avregleringar.
I borgerliga media är detta ett nytt mantra, för att vanligt folk ska betala kapitalismens kris.
De flesta demokrater accepterar också detta – de föreslår budgetnedskärningar och attacker på offentliganställdas fack istället för skattehöjningar för de rika eller regleringar för företag.
År 2009 steg bankernas vinster med 66 procent till totalt 29 miljarder dollar (190 miljarder kronor), efter att ha blivit räddade av skattebetalarna. Nästan hälften av alla pengar som storbankerna fick av skattebetalarna har lånats ut till utländska kommersiella och industriella låntagare. Summan av lån till småföretag och bönder, avgörande för att skapa jobb, sjönk till 2,8 procent.
Under 2009 sparkade de största 500 företagen i USA 697 448 arbetare. Enbart 50 företag stod för 75 procent av desssa neddragningar, trots att merparten av dem redovisade en vinst.
Obamas och republikanernas skattelättnader till storföretag och räddningspaket till banker skapar inte jobb.
Att höja skatterna för de rika är nödvändigt och det är skattehöjningar som har stöd. När Obama förlängde Bushs skattelättnader för de rika visade en undersökning att 61 procent av amerikanerna var för att beskatta de rika som det bästa sättet att ta itu med budgetunderskott. Den näst mest populära lösningen var att skära ned på militärutgifterna.
Den historiska kampen i Wisconsin tidigare i år var ett uttryck för den ilska som finns. Det var en imponerande rörelse som tog strid mot guvernör Walkers föreslagna attacker på de offentligt anställdas fackliga rättigheter. Den ilska som finns har götts på av de massiva räddningarna till Wall Street samtidigt som vanliga arbetare står ensamma och får ta hårda smällar av den ekonomiska krisen.
Orättvisorna i det amerikanska samhället är brutala.
Sedan 1977 har den andel av den nationella inkomsten som tas av den rikaste 1 procenten amerikaner fördubblats från 9 till över 20 procent. Den rikaste 0,1 procenten, 150 000 hushåll, har tredubblat sin del av inkomsten och tjänar nu lika mycket som de fattigaste 120 miljoner amerikanerna tillsammans. För 30 år sedan tjänade den genomsnittlige vd:n 30 gånger mer än en genomsnittlig arbetare, idag är den siffran 263 gånger mer.
Nobels fredspristagare Joseph Stiglitz beräknar att amerikanska skattebetalare nu har spenderat 3 000 miljarder dollar (20 000 miljarder kronor) i Irak och Afghanistan. Det är dubbelt så mycket som det federala budgetunderskottet.
Pengarna som går till krig i imperialismens intressen skulle istället, och borde istället, användas i majoritetens intressen.
Fem timmars krig är lika mycket som nedskärningarna som planeras på federala bostadsprogram och de totala federala nedskärningarna är lika mycket som två månaders krig kostar.
Mot dessa orättvisor och väntande attacker har dock motstånd börjat resas. I februari i år bröt en mäktig massrörelse ut i Wisconsin, där stadshuset Madison ockuperades.
Mycket av ilskan i Wisconsin har under senare tid kanaliserats i att via namninsamlingar få till stånd nyval och avsätta de politiker som stött Walker. De förtjänar absolut att bli återkallade, men frågan är vad de ska ersättas av? Demokraterna står även de för en nedskärningsbudget och attacker på arbetare, invandrare, fackliga rättigheter o s v.
Masskamp mot alla attacker, oavsett vem som genomför dem, kommer att krävas.
Den antifackliga lagen är ännu inte genomröstad, men ny kamp kommer att krävas för att Walker ska tvingas backa.
I Wisconsin finns också grupper som Wisconsin Resists och US Uncut, vilka försöker hålla kampen vid liv.
”US Uncut” är en gräsrotsrörelse som har organiserat drygt 300 aktioner över hela landet sedan februari i år. De har koncentrerat krutet mot ExxonMobil, General Electric, Bank of America och Citigroup som alla har betalat 0 dollar i federal inkomstskatt det senaste året.
Den 4 juni arrangerades protestdanser i Apples butiker i protest mot det faktum att Apple betalar 85 procent mindre i skatt än vad de borde, enligt arrangörerna.
US Uncut har inspirerats av rörelsen mot nedskärningar i Storbritannien och belyser det faktum att nära två av tre amerikanska företag inte betalar någon federal inkomstskatt (federal income taxes), utnyttjar kryphål och skatteflykt.
Om bara de största bankerna, olje- och kolföretagen verkligen betalade IRS företagsskatt skulle det ge 62 miljarder dollar (400 miljarder kronor) detta skatteår, vilket är nästan de dubbla 38 miljarder dollar (250 miljarder kronor) som är föreslaget i federala nedskärningar. Dessa företag gör enorma vinster, smiter från skatten och spenderar miljoner i lobbykampanjer för att förssäkra sig om att politiker från de båda partierna skyddar deras intressen.
En resolution från San Fransiscos ”Labour council”, som representerar majoriteten av fack- föreningarna i staden, visar vägen. Den säger att AFL-CIO och ”Change to Win” borde organisera massiva demonstrationer i stora städer runt om landet och kräva att den federala regeringen räddar de hårt ansatta delstaterna. Det kan genomföras med ett eller flera av dessa alternativ säger de: ett landsomfattande program för offentliga jobb för att ge 27 miljoner människor arbete, beskatta Wall Street och höj skatterna för de rika och storföretagen, en massiv minskning av Pentagons budget och/ eller ett återtagande av felaktigt använda federala räddningspengar som fortfarande ligger i Wall Streets kassakistor.
Även i kapitalismens högborg, USA, växer ilskan och motståndet mot den politik som försöker vältra över bördorna av kapitalismens kris på arbetare, ungdomar o s v – samtidigt som skurkarna räddas och de rika fortsätter att bli rikare. Masskamp och organisering på arbetsplatser, i skolor, bostadsområden och så vidare är vad som behövs för att vända utvecklingen.
Johanna Evans
