Mot bakgrund av de runt 100 lärartjänster (varav 20 på Schillerska gymnasiet) som planeras att bantas bort på Göteborgs kommunala gymnasier har vi hittills manifesterat utanför utbildningsnämndens möte på Gustav Adolfs torg och arrangerat en skolstrejk.”Vi är som vandrande sedlar!”, utbrast en tvåa på Åmåls praktiska gymnasium, som ska läggas ned på grund av för litet elevunderlag. Och det är en ganska träffande beskrivning av en elev idag.
Nior jagas och lockas på gymnasiemässor, i reklamfoldrar med mera till skolor, inte som elever utan som pengapåsar.
Detta är en konsekvens av konkurrensen mellan skolor, vilken trissas upp av vinstmaximerande friskolor, och leder i förlängningen till dålig kontinuitet för dessa ”sedlar”/elever.
Nedskärningarna strider mot de flesta av de ”strategier” som Göteborgs kommun har satt upp för sina skolor. Man kan närmast plocka en slumpmässigt: ”Vi anpassar utbildningen efter de studerandes förutsättningar, behov och önskemål inom olika skolformer.” Man frågar sig hur de ska kunna ”anpassa” något efter individens förutsättningar när lärare får mindre tid med sina elever och att man inte ens har tillfrågat oss elever (och lärare) när de planerar att banta ned verksamheten drastiskt.
Redan idag är skolan underbemannad. Elever blir inte sedda, lärare är stressade och elever med extra behov får inte det stöd de bör få. Lärartätheten är också exceptionellt låg på Schillerska: 5,5 lärare per 100 elever, mot ett snitt i kommunen på 6,5 lärare per 100 elever och över hela landet 8,5 lärare per 100 elever.
Det är också därför Projektgruppen utbildningspåverkan Schillerska (PUP) ställer följande krav:
– Dra tillbaka nedskärningarna, låt lärarna vara kvar och minska klasstorlekarna.
– Höj skolpengen efter behov. (En början kan vara att den kommer upp i den nivå som Stockholm och Malmö har.)
Vi demokratiserar skolan med våra protester och oavsett utgången av våra aktioner denna vår, kommer troligen föreningslivet på Schillerska till hösten att spira lite mer än det har gjort under de senaste åren.
Motståndet mot minskat antal lärare handlar om vår rätt till en bra utbildning, men satt i ett större sammanhang även om kommande generationer och vidare om vilket samhälle vi vill leva i.
Vägra nedskärningarna! Det finns alternativ.
Elias Theodorsson
elev på Schillerska
