foto: Den Nya Generationen
Vi äro tusenden – bejublad pjäs.
På teater Reflexen i Kärrtorp iscensätts en efterlängtad nyuppsättning av Vi äro tusenden.
Den gräsrotsbaserade teatergruppen Den Nya Generationen har gjort en nytolkning av denna föreställning från 70-talet, som handlar om den svenska arbetarrörelsens utveckling från Sundsvallsstrejken 1879 och framåt. Vi får följa pjäsens huvudperson Ellen, vars föräldrar blir avskedade efter sågverksstrejken i Sundsvall. Ellen växer upp med sin politiskt engagerade far och organiserar sig själv tidigt inom fackföreningsrörelsen. Vi får sedan följa hennes barn och barnbarn, och genom dem arbetarrörelsens framväxt och kamp genom åren och generationerna.
Pjäsen innehåller strejkande fabriksarbetare, starka kvinnor, nazismen i Sverige under 1930-talet och socialdemokratins redan då fjäskande för borgarklassen. Föreställningen präglas av arbetarrörelsens landsomfattande organisering och internationalism, men också av arbetarens vardag och om kapitalisternas motorganisering.
Framförallt ges en bild av människors kämpaglöd, trots svåra motgångar, och vilket oerhört mod och beslutsamhet de tidiga socialister som vågade stå upp mot överheten måste ha besuttit.
Vi får träffa olika personligheter, som till exempel agitatorerna August Palm och Kata Dalström och även vår första socialdemokratiske statsminister Hjalmar Branting när han gråtandes tar avstånd från Lenin och bolsjevikerna.
Den Nya Generationen kopplar på nutiden genom att inleda föreställningen med en vild diskussion kring hur pjäsen borde utformas. Med detta driver de med hur vänstern inte ens kan enas kring att göra en pjäs, vilket var en rolig detalj. De förnyar pjäsen genom hbtq-representation, hänvisning till manifestationen i Kärrtorp och musik från de subkulturer som förde proggen och vänsteridealen vidare efter 1970-talet. Det skulle dock ha varit spännande att se en akt som spelade upp händelserna i Kärrtorp och organiseringen kring det.
Originalföreställningen, som även var känd under namnet Tältprojektet, turnerade 1977 och sågs av över hundratusen besökare. Tältprojektet var ett socialistiskt teaterprojekt, där en stor del av Sveriges dåvarande vänsterpolitiska musik- och teaterrörelse var involverad. Initiativtagarna bakom Tältprojektet ville göra en kulturpolitisk manifestation för att återuppväcka ett politiskt intresse och en ideologisk debatt som de ansåg hade börjat avstanna.
Projektet var utöver en historieskildring över kampen för ett socialistiskt samhälle även en kritisk analys över vad som förhindrade denna process. Den Nya Generationen lyckas att med allvar, engagemang och humor förmedla dessa delar och på så vis göra originalversionen rättvisa.
Att Den Nya Generationen har återupplivat denna föreställning känns både väldigt roligt och lägligt med tanke på de senaste årens slakt av den välfärd och rättigheter som arbetarrörelsen slogs för. Klassförakt och utnyttjande av arbetskraft är fortfarande oerhört aktuellt i dagens Sverige. Fascismen växer och klyftorna ökar, men med detta även ett motstånd. Den antirasistiska vågen och feminismens framväxt bara under detta år är exempel som påvisar att det finns starka motkrafter i samhället.
Nyuppsättningen av denna föreställning är en del av denna motkraft och vi får en påminnelse om tidigare generationers hårda arbetarkamp. Vi kan inte låta denna kamp vara förgäves – vi måste ta vid och åter ta upp stridsyxan mot kapitalismen och dess representanter och fortsätta kämpa för ett solidariskt, socialistiskt samhälle. Vi äro tusenden. ■
