”Vi behöver verkligen våra tågvärdar kvar på tågen”

av Katja Raetz & Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv

I lördags den 5 mars arrangerade Seko Pendelklubben en manifestation på Sergels torg i Stockholm, för att protestera mot att tågvärdarna ombord på pendeltågen ska ersättas av kameror. Både SL och den privata aktören MTR ligger bakom detta, med det egentliga målet att spara in pengar.

På manifestationen samlades drygt 100 personer från flera olika organisationer. Från Seko deltog arbetare inom såväl pendeltågen och tunnelbanan som tvärbanan. Många av de som talade var tågvärdar, som beskrev sitt arbete och varför de verkligen behövs på pendeln.
Det finns dagligen en mängd säkerhetsrisker som en ensam lokförare inte kan hantera. Även lokförare talade och beskrev den försämring av arbetsmiljön som de står inför när tågvärdarna tas bort.
Petri Myllykoski, bussförare och skyddsombud samt medlem i Rättvisepartiet Socialisterna, talade och jämförde busschaufförernas situation med pendeltågspersonalens, och beskrev att problemen är samma.
Petri sade också att de anställda inom kollektivtrafiken har fått betala för privatiseringarna med sin arbetsmiljö och säkerhet.

Offensiv passade på att fråga några av demonstranterna om varför de kom och protesterade.
Felipe Lazo arbetar i spärren på pendeltågsstation och var också en av talarna på manifestationen. Han stödjer protesterna då försämringarna inte bara drabbar kollegorna på tåget, utan alla anställda och även resenärerna.
– Jag har jobbat i 17 år på pendeln. Under dessa år har jag fått fem olika arbetsgivare. Vid varje upphandling har det blivit försämringar. Nu är det MTR som driver verksamheten och vi i spärren behöver nu ringa ledningen och ”be om lov” för att gå på toa. En del behöver vänta 45 eller 60 minuter tills avlösning kommer.
Felipe menar att de anställda aldrig blir tillfrågade när SL gör undersökningar om pendeltågstrafiken:
– Det kommer nya saker hela tiden och det är vi som får skäll av resenärerna. Men ingen frågar oss.

Hans Eriksson är en av de som kommer att bli av med jobbet som tågvärd om planerna går igenom. Han berättar att han trivs med sitt jobb, men att det inte bara bli tågvärdarna, utan också lokförarna, som kommer att drabbas hårt. Han berättar att det händer saker hela tiden där man måste vara två på tåget, som vid hot och våld på tåget eller vid påkörningar.
– Vi har ju alla sorters resenärer; folk kan vara drogpåverkade, fulla och utslagna, må psykiskt dåligt eller bli akut sjuka. Det finns också många med olika sorters handikapp, inte bara att någon sitter i rullstol och behöver hjälp, utan också de med dålig hörsel eller syn – då hjälper vi till. Så även resenärerna kommer att lida när vi ersätts med kameror.
– Redan i september ska vi bli omplacerade allt eftersom kameror monteras. Då ska föraren göra allt: ge information, hjälpa de med extra behov och så vidare, och då blir det stor risk för förseningar.

Gunilla Gustafsson, som har arbetat som lokförare i 32 år, håller med om att lokföraren blir utsatt utan tågvärd på tåget:
– Det kan vara uppemot 1,800 resenärer på tåget som vi blir ensamma med. Vi kanske kan ha en påkörning och själva bli satta ur spel, vem ska då ta hand om passagerarna? Det är så mycket som kan hända. Det kan vara enkla saker som att en dörr blockeras, vilket då vi som förare behöver ordna med och gå längs hela tåget för. Det kan vara sjukdomsfall på tåget där det brukar vara tågvärden som tar hand om personen och vi förare har kontakt med trafikledningen.
– Det är också frågan om hur en situation ska lösas om lokföraren blir akut sjuk eller får hjärtstopp. Då finns det ingen där som kan ta över säkerhetsarbetet med att kontakta tågledning, arbetsledning, sjukvården, eller ge information till resenärerna och se till så att ingen kliver ut ur tåget i spårområdet. Vi behöver verkligen våra tågvärdar kvar på tågen.