”Vi kör med risk för våra liv”

av Mattias Bernhardsson // Artikel i Offensiv

Antalet taxiresor har kollapsat under coronakrisen. Men taxijätten Cabonline Group – som får krisstöd av staten på miljontals kronor – fortsätter pungslå sina chaufförer på samma fasta avgifter.

Åkaren Özcann Özcan berättar för Offensiv:
– Jag måste betala samma fasta avgift till Cabonline varje månad, 12 500 kronor per månad och bil, vilket innebär att jag går back med tusentals kronor varje månad. 
Nu har både de egenanställda åkarna och de anställda förarna fått nog av hur de behandlas av Cabonline under coronakrisen. Tisdagen den 14 april samlades det till manifestation vid Gärdet, där taxichaufförer från hela Stockholm ställde sina bilar i protest.
– Jag har inte pengar till hyran, jag har inte pengar till mat. Jag har tre barn, säger åkaren Daniel Derhan. 

Cabonline är Nordens ledande taxi­företag, en växel som äger jättarna Sverigetaxi, Taxi kurir och Top cab. De har 3 000 anslutna åkerier (de flesta egenanställda eller egenföretagare med bara en bil som de själva kör) och cirka 5 700 taxibilar.
– Vi kör med risk för våra liv, vi hamnar i närkontakt med kunder helt utan skyddsutrustning. Vi har inte fått handskar eller munskydd, säger åkaren Samuel Dimkpa.

Elisabeth Lundbladh, aktiv i Taxiklubben, förklarar desperationen som alla känner:
– Det är ett helvete, konkurserna har ökat med 175 procent inom taxi jämfört med mars förra året. Riskkapitalbolaget Cabonline suger ut varenda krona ur åkarna. 
– Region Stockholm har betalat ut miljoner till de som kör rullstols­taxi, men de andra bilarna får inte del av kakan. Cabonline håller dessutom inne med en del av miljonerna.
– Åkare och förare sitter i samma sits. Om föraren ska få behålla jobbet och lönen måste åkaren kunna driva ett företag som har råd att anställa förare. Tyvärr sitter de flesta åkare fast i ett modernt pyramidspel där toppen är ett riskkapitalbolag vars enda syfte är att tjäna pengar för egen vinning. De struntar fullständigt i om åkaren eller föraren kan gå runt.

Även i de andra stora taxibolagen är det chaufförerna som drabbas medan företagen får krisstöd:
– I februari tjänade jag ihop en lön på 23 000 kronor. I mars fick jag ihop 12 000 kronor. Just nu ligger jag bara på några hundringar och då har halva månaden gått, berättar Zalmay Nanng, förare på Taxi Stockholm.

Rättvisepartiet Socialisterna ger sitt helhjärtade stöd till taxichaufförernas kamp. Nu behövs kamp inom hela arbetarrörelsen för krav på stödpaket till vanliga arbetare och välfärden – inte storföretagen.

Taxiklubben är en stridbar organisation för taxichaufförer – både åkare och förare – som har kämpat för kollektivavtal och löner som går att leva på i åratal. I mars 2016 strejkade hundratals taxichaufförer vid två tillfällen och över 200 bilar blockerade centrala gator i Stockholm i en historisk kortege. 
I Haninge lyckades Rättvisepartiet Socialisterna och Taxiklubben samt andra fackliga tillsammans pressa kommunen att skärpa kraven i upphandlingarna av färdtjänst (Skol-, LSS- och rullstols­taxi) så att alla chaufförer ska omfattas av kollektivavtalsenliga försäkringar och pensioner.

---

”Taxipersonalen måste testas!”

Offensiv har träffat en taxichaufför som berättar om en bransch i förlamning, och hur rädslan är stor bland de som ännu har jobbet kvar att bli en smittspridare i samhället. 
– Vi kanske kör på 20-25 procent av kapaciteten. 25 procent av förarna har redan fått sluta. Normalt sett, innan coronakrisen, har vi kunnat köra in 3 000 kronor på ett pass, vilket har inneburit att man kunde få ut 13-15 000 kronor i månaden. Nu är man överlycklig om man kör in hälften. Det är inga pengar som går att leva på. Som tur är kommer vi att kunna stämpla upp med a-kassa – annars hade det varit kört.

Hur hanteras coronaviruset inom taxibranschen?
– Inte bra. Jag slår vad om att vi har corona i bilarna utan att veta om det. Vi kör ju skolungdomar, äldre och flygpersonal. I natt körde jag en läkare som jobbar på en corona-avdelning. De måste ju såklart fram till jobbet, så på så sätt är vi en samhällsbärande verksamhet. 

Har ni några skydd för er själva och för kunderna?
– Inte mycket. Jag vet en bil som har satt in plexiglas mellan förare och kund, så där som det var på 1970-talet. Fler är på gång, men det tar tid. Vi rengör förstås bilen så gott vi kan hela tiden, spritar kortläsare mellan varje kund och så vidare, men det känns tveksamt om det räcker.
– En annan oro är sjukresorna. När det inte finns entrévärdar på sjukhusen går vi ju in på avdelningar och hämtar patienter helt utan skydd. Vi borde åtminstone få tillgång till munskydd så att vi inte sprider smittan in på sjukhusen utan att veta om det. 

Vad tycker du borde göras?
– Förutom skydd vid sjukhusbesök och för förare borde tester genomföras på personal i taxi, så vi vet om vi är smittade.

Offensiv har pratat med smittskyddet i den berörda regionen. Inga tester planeras utanför vården och inga speciella riktlinjer finns för taxi eller andra delar av transportsektorn.