”Vi ska ha – akut och obsen kvar Jokkmokk”

Av Nicole Johansson & Socialistiskt Alternativ Luleå // Artikel i Offensiv

Jokkmokks hälsocentral spås en oviss framtid. I skrivande stund är det 19 dagar kvar tills juni månad träder in och Region Norrbotten delvis stänger ner akutsjukvården i Jokkmokks kommun under sommaren. Regionen vägrar att betala för sommarpersonal till vårdplatser (obs-platser) och jourverksamhet dygnet runt.

Onekligen blir konsekvenserna av ett sådant beslut katastrofala för invånarna i Jokkmokks kommun. Det är en kommun med stora avstånd, där en stängning innebär långa resor till andra kommuner för vård. Det kan handla om 20 mil enkel väg för den som är i behov av akut vård.

Ett regionråd, Camilla Friberg (S), uttalar sig om att hon har ”stor respekt” för att Jokkmokksbor inte är bekväma med den situation som de nu ställs inför, på grund av regionens besparingar. Om ovanstående träder i kraft får vi se hur många som inte får vård i tid, hur många som inte kan besöka sina svårt sjuka anhöriga eller vilka som väljer att flytta till någon annan kommun då Jokkmokk blir patientosäker.

Redan har stora demonstrationer hållits mot den annalkande katastrofen, en till hölls under tisdagen den 14 maj i Luleå utanför regionhuset, i samband med att Region Norrbottens styrelse sammanträdde.

Självklart slöt medlemmar från SAV upp. Vi förstod att det här var en viktig demonstration. Vi förstår också att det här är ett av alla symptom på ett fallerande kapitalistiskt system som inte har råd med vården. Vi förstår framför allt att det finns ett socialistiskt alternativ till den annalkande dystopin.

De arga ropen, från omkring 120 demonstranter, de flesta tillresta från Jokkmokk, mötte regionpolitikerna inför sitt möte på Regionhuset i Luleå på tisdagsmorgonen den 14 maj.

Efter att förgäves ha försökt få Regionstyrelsens ordförande Anders Öberg (S) att komma till Jokkmokk beslutade sig gruppen för att om inte han kommer till oss får vi komma till honom.

Efter att Öberg tillsammans med övriga regionpolitiker något obekvämt uthärdat en stunds talkörer och spontan kritik bjöd han hela gruppen in i sessionssalen. Där följde en presentation från Christer Berggren, divisionschef för nära vård, som skulle ge “bakgrundsläget till beslutet som fattats”. Han möttes av av  ljudliga protester från och flera kritiska frågor.

Därefter bjöds protesternas initiativtagare Gunilla Nyberg upp att ställa gruppens frågor till regionrådet Öberg (S) som tog chansen till en floskelkavalkad, uppbackad av medstyrande Vänsterpartiets Linda Jonsson. Båda gav ett oerhört tondövt intryck.  

Den saboterade arbetsmiljön och förutsättningarna att rekrytera och behålla fast anställd personal var ett starkt inslag som flera vårdarbetare tog upp i diskussionen:

– Ni har skapat det här problemet. Ni lade ned läkarjouren och la allt ansvar på sjuksköterskorna, det blir för tungt! 

– Och sen vill ni inte betala de specialiserade sköterskor, som har den kunskap som faktiskt krävs i en sådan situation – klart ni inte får folk!

– Vem av er ska komma och se oss i ögonen om det som inte får hända händer – om någon dör?

Efter många långa slingriga svar blev det divisionschef Berggren som fick konstatera att beslutet ligger fast; att inte ha jourtider dygnet runt och flytta obs-platser 20 mil bort under sommaren.

En demonstrant ställde då politikerna mot väggen:

– Tar ni ansvar för det som kan hända under den tid som hälsocentralen inte har jourverksamhet – ja eller nej? Det är en direkt fråga vi vill svar på!

Frågan blev obesvarad. Istället upprepades mantrat om att akut beredskap finns, ambitionen finns att öppna igen… och efter att Tor Andreassen lämnat över demonstranternas 1 370 namnunderskrifter avslutades mötet. De 1 370 namnunderskrifterna hade samlats in på en vecka och var ett tillägg till de 1 341 som överlämnats tidigare.

Sjuksköterskan Stina Nordqvist, som jobbar natt på hälsocentralen, höjde rösten mot slutet av stormötet:

– Som personal vill jag säga något här också. Vi som jobbar vet inte vad som kommer ske med oss vid månadsslutet! Om vi har något jobb kvar. Är det en bra arbetsmiljö?! Jag vill ha svar.

Kontentan av divisionschefen Christer Berggrens svävande svar var att det fick hon ta med sin närmaste chef; “vi ansvarar inte för schemaläggningen” och ”har ingen aning om hur läget är lokalt”.

Stina kommenterade efteråt till Offensiv:

– Det är katastrof. Det är den här arbetsmiljön som jagar personal på flykten – de kan ju prata fint om att de vill ”rekrytera” men om de först kunde lära sig att behålla så hade de löst problemet. Det jag kan säga är att det säger fortfarande upp sig personal hos oss. 

Hon berättar att flera fast anställda kollegor gör sina sista arbetsdagar i månadsskiftet. Ytterligare andra har precis sagt upp sig.

Stina själv har under flera år valt att arbeta som nattsköterska och är osäker på framtiden nu. Jobbet är inte den enda orsaken:

 – Jag strider även för mitt barnbarn som har en funktionsnedsättning, de behöver ofta söka akutvård. Så jag protesterar också som mormor. 

Efter stormötet pratade vi också med demonstranten Hannes Bergqvist:

Vad tyckte du om svaren ni fick?

– Jag tyckte det var ett arrogant bemötande. Att de slår sig på bröstet också för att de fått fram tre extra timmar akutmottagning på dygnet. Det är som ett hån. Som att de gett oss något när de bara har tagit. Men det finns ingen risk att det kommer kunna lura oss.

Vad tror du slutsatserna kommer att vara från den här resan till regionledningen?

– Fram tills nu har det funnits en kampvilja att demonstrera men nu när det har blivit mer konkret så är det mer ilska. Det blir mer på allvar ju närmare datumet kommer för akutens stängning.

Tror du det finns ett sätt att få dom att backa helt?

– Absolut. Det är våran inställning. Det talas om ambitioner och förhoppningar. Förhoppningar är inte det vi behöver. Det är svårt att planera något alls runt förhoppningar. 

En av de som var först på plats utanför Regionhuset var sjuksköterskan Vanja Nyberg:

Regionen har gjort eftergifter nu, finns det medvind?

– Jag tror att dom försöker blidka oss, men det duger inte helt enkelt. Man kan fortfarande inte bestämma att man ska bli sjuk mellan 07:00 och 20:00.

– Ska man läggas in så ska vi bli forslade till Pajala (24 mil). Min mamma är cancersjuk, i cancerbehandling så kan en massa akuta problem uppstå, det är inte säkert att ta ett sådant här beslut.

Det talas om en paus, vad tror ni om det?

– Den pausen kommer ju att sluta av sig själv för att personalen kan inte bara pausa sin inkomstkälla, de kommer att hitta nya jobb och inte komma tillbaka.

– Exakt det hände när de drog in jourläkarna, då sa nästan alla sjuksköterskor upp sig, arbetsmiljön blev för dålig efter det beslutet.

– Många av de som tvingat säga upp sig är här och demonstrerar idag, så personalbristen är skapad genom dessa besparingar.

– Detta plus en hård konkurrens på arbetsmarknaden betyder att en massa utbildade vårdarbetare idag tyvärr jobbar inom industrin.

Hur är stämningen i Jokkmokk kring frågan?

– Det är det enda positiva, Jokkmokkarna har slutit samman och till och med dom som flyttat ut är här för att demonstrera, så vi är eniga.