– Vi vill inte dö, vi vill stanna, vi vill inte dö, ropar de sju hungerstrejkande sudaneserna på manifestationen som ägde rum i måndags på Gustav Adolfs torg i Göteborg.
I nio dagar hade de då suttit på torget i regn och blåst och hungerstrejkat. Alla sju riskerar de att utvisas till Sudan. De är människorättsaktivister, dömda i sin frånvaro för politisk aktivitet och förräderi, vilket är det värsta man kan dömas för.
300 000 dör
Migrationsverket menar att situationen i Sudan inte är tillräckligt
allvarlig för att de ska beviljas asyl. Ett Sudan där 300 000
människor redan dött i ett utrotningskrig och 2,5 miljoner
tvingats fly.
I Darfur, varifrån de flesta kommer, har 180 000 dödats. Läkare
utan gränser kallar situationen i Sudan för en mardröm
för civilbefolkningen – FN och UNHCR säger att man absolut
inte kan utvisa till Sudan – ändå har en av dem redan
fått utvisningsbeslutet och de andra väntar.
Kristofer Lundberg, Rättvisepartiet Socialisterna, öppnade
manifestationen som samlade 200 personer.
–
Hur kan Migrationsverket säga att situationen inte är tillräckligt
allvarlig? Sudan är en av världens värsta diktaturer.
–
Migrationsverket vet om situationen i Sudan ändå väljer
de att utvisa, detta visar att det inte existerar någon individuell
prövning, sa Teysir, som hjälpt sudaneserna redan från
början.
De strejkande sitter vid Offensivs pressläggning (30 maj) fortfarande
kvar på Gustav Adolf torg och planerar inte att avsluta sin hungerstrejk:
–
Vi har inget val, vi kan inte återvända.
Jimmy Lied
Dafalla Omar:
–
Jag har inte ätit på 9 dagar, efter sju hamnade jag på sjukhuset
efter att ha svimmat.
–
I Darfur var jag aktiv människorättsaktivist och dömdes
för att ha spridit propaganda tillsammans med två vänner,
de dödades. Förutom att vara efterlyst av regeringen har mina
vänners familjer krävt blodshämnd då de menar att
det var mitt fel att deras söner dödats.
– Jag kom till Sverige i hopp om skydd. Människorna här har ställt
upp för oss men myndigheterna har varit hemska.
”Jag är besviken”
Mouhgoub Abdakhakim:
–
Jag blev oskyldigt anklagad för att vara med i en organiserad rebellgrupp.
Regeringen vill skrämma folk från att organisera sig. Det gör
de genom att anklaga oskyldiga.
–
Det enda jag vill är att leva ett värdigt liv, jag vill tillbaka till
mitt land men kan inte, ingen vill fly men jag var tvungen.
–
Jag är besviken på Migrationsverket. De har kränkt mig, varit
oärliga och behandlar inte oss som människor.
