foto: Pressbild
Tjära människa om en unik allkonstnär.
Efter en lång bilresa från Luleå kom jag fram till Folkets hus Gunnarsbyn där Jan Johansson fritt tolkade Vilho Ollikainens sånger, bilder och dikter i föreställningen Tjära människa.
Inne var det en stor sal, en aula med högt till tak, några utplacerade biofåtöljer längs väggarna och fyra runda bord med pinnstolar mitt på golvet.
På scenen står det en tramporgel, ett litet bord med två stolar och en kapphängare. En man, Jan Johansson, går diskret in på scen och sätter sig på en stol, med ryggen mot publiken och börjar jojka.
Sedan presenterar han sig som Vilho Ollikainen och förklarar att musik är livets medicin.
Vilho Ollikainen var ett riktigt original. Vi får följa med i en liten bit av Vilhos liv, med hans tankar.
Han föddes 1934 i Saavolax, Finland. Men redan som 15-åring flyttade han till sin mor i Gällivare. Han bodde sedan i olika byar runt om i Gällivare kommun.
Han var allkonstnär, i sann mening. En rolig detalj nu i efterhand var ju att det kan vara lite besvärligt för finsktalande att skilja på bokstaven p och b. När man efter Vilhos död gick in i hans hem hittade man där bokhyllor fulla med sångtexter i pärmar. Pärmarna var märkta Bärm 1, Bärm 2, och så vidare.
I hans hem fanns också flera flyttkartonger fulla av kasettband, på vilka han spelat in sina sånger.
Han levde med en kvinna i Nilivaara och trivdes där. Men senare i livet träffade han en ny kvinna, som bodde i Ullatti. Innan han flyttade planterade han en potatis vid varje hus, på gatan han bodde.
Föreställningen var klart sevärd och vi fick en inblick i ett sant originals unika liv.
