Vilken valfrihet hade de elever som blev utkastade av Engelska skolan?

av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

”Vi går inte in i någon kommun som inte vill ha oss,” säger Hans Bergström på Engelska skolan i DN:s lördagsbilaga. ”Vi går in där det behövs nya skolor på grund av demografin och då gärna en friskola av vår typ för att öka attraktionskraften.” Öka attraktionskraften var vad det nyvalda borgerliga styret i Östersund önskade när de strax efter det senaste valet åkte till Stockholm för att uppvakta Engelska skolan.

Det var snabba ryck som gällde. Kommunen hade tidigare lagt ner fem miljoner kronor på planer på en F-9-skola integrerad med särskolan. Nödvändigt utrymme skulle man få genom att slå ihop befintlig skola med en gammal närbelägen gymnasieskola som stod tom. 
Man hade genom flera föräldramöten förankrat planerna hos berörda föräldrar. Det var bara att sätta igång renovering och ombyggnad av den gamla gymnasieskolan.

Den 1 april 2019 meddelades det att planerna hade ändrats. Gymnasieskolan skulle nu renoveras för att passa Engelska skolans behov. Vad som skulle hända med särskoleverksamheten var nu osäkert. Nytillträdde oppositionsrådet Niklas Daoson trodde först att det hela var ett aprilskämt. Föräldrarna kände sig överkörda. Fem miljoner av kommunens pengar kastades hux flux rakt ner i Storsjön. 
Följden av allt det här blev att Engelska skolan fick nyrenoverade lokaler till en kostnad av över 100 miljoner kronor. Det hela fick också konsekvenser för de kommunala skolorna. Körfältsskolan, som i princip ligger vägg i vägg med Engelska skolan, lades ner och eleverna splittrades upp till olika skolor i Östersund. De hade tidigare haft gångavstånd till skolan.

Hela processen gick i raketfart. Dåvarande ordförande i Barn-och utbildningsnämnden Joel Nordqvist (M) förklarade att ett öppet förfarande hade kunnat påverka aktiekursen (Engelska skolans).
Efter ett föräldramöte samlade föräldrarna på Körfältsskolan på en vecka in 1,800 namnunderskrifter för att lyfta ett medborgarförslag. Tiden var för knapp fram till fullmäktigemötet och medborgarförslaget togs aldrig upp. 
Föräldrarna ville skjuta upp beslutet så att deras förslag skulle hinna behandlas. Det skulle dock kosta för mycket att göra om planerna enligt de som nyss har kastat bort ett genomarbetat förslag som kostat fem miljoner kronor att ta fram.

Engelska skolans etablering kuppades igenom av Alliansstyret helt utan demokratisk insyn och i strid med tidigare beslut som hade fattats i demokratisk ordning. Fem miljoner kronor kastades bort, allt för att ”öka Östersunds attraktionskraft”. 
Det talas vitt och brett om demokrati, men när mäktiga intressen talar är talet om demokrati bara just tal. Man talar om valfrihet i skoldebatten, men vilken valfrihet hade Körfältsskolans elever som med kort varsel tvingades byta skola? Vad säger förfarandet om människors lika värde när särskolans elever och föräldrar inte får den skola de har blivit lovade och arbetat för? De var med på planeringsstadiet.