Vilket nytt parti, Sjöstedt?

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Efter att ha avgått som Vänsterpartiets ledare har Jonas Sjöstedt blivit kolumnist hos socialdemokratiska Dagens Arena och den 21 november bar hans kolumn den spännande rubriken ”Jonas Sjöstedt om ett nytt parti”. Tyvärr motsvarade rubriken inte artikelns innehåll. Artikeln riktar sig främst till medlemmar i S-föreningen Reformisterna som uppmanas att gå med i Vänsterpartiet.
”Arbetarrörelsen delades en gång mellan reformister och revolutionärer. Socialdemokrater och kommunister. Bägge ville socialismen, men hade olika vägar dit. Socialdemokraterna slutade vara socialister. Vänstern övergav kommunismen och revolutionen. Idag är Vänsterpartiet det reformistiska partiet i svensk politik”, skriver Sjöstedt och slår därmed fast att han ser dagens Vänsterparti som en socialdemokrati 2.0.

Men reformist eller revolutionär handlar inte om ”olika vägar” till samma mål. Som socialister kämpar vi för varje reform som förbättrar arbetarnas villkor och mot exempelvis varje nedskärning och attack på demokratin. Det råder, som Rosa Luxemburg påpekade, ett oupplös­ligt samband mellan kampen för omedelbara förbättringar av levnadsvillkoren och den sociala revolutionen (kapitalismens avskaffande).
Kapitalismen kan inte avskaffas stegvis utan det krävs en medveten, organiserad revolutionär kamp och massrörelse för att i grunden förändra samhället. Socialismen är en dagsfråga och behovet av en omställning till ett hållbart samhälle är akut. Att detta inte utgjort den politiska startpunkten för de nya vänsterpartier som vuxit fram under de senaste 10-20 åren har resulterat i att många av dessa partier försvagats och blivit stödpartier till S eller som i grekiska Syrizas fall helt urartat.
I reformismen, som reducerade socialismen till ett avlägset icke-förpliktigande mål, såddes fröet till dagens borgerliga socialdemokrati. Välfärdsreformerna under de första decennierna efter andra världskriget skapade illusioner om reformismen, men att kapitalets makt lämnades intakt innebar att stora delar av välfärden nu har raserats. Reformismen i dagens V leder också bort från en kamp för att avskaffa kapitalismen när målet att storföretag och banker ska socialiseras (bli samhällsegendom) försvinner ur partiprogrammet.

Istället för en socialdemokrati 2.0 behövs ett nytt och kämpande arbetarparti.

I ett snorkigt avvisande svar till Sjöstedt svarar Reformisterna, som inget har gjort för att mobilisera motstånd mot januariavtalet, att dörren är öppen för alla vänsterpartister som efter 103 år vill tillbaka till Socialdemokraterna. 
Men Reformisternas svar sätter åter fokus på frågan hur en stark vänsterkraft ska byggas som kan bli stommen till ett nytt arbetarparti, inte ett socialdemokratiskt parti 2.0, och med betydligt större potential än att nå 15-20 procent i valen som Sjöstedt hoppas ska vara möjligt. 
Corbyns Labour gav en glimt om vilket stöd ett tydligt vänsterprogram kan få, men att striden inte togs fullt ut mot Labours höger kom att släcka det hopp som tändes och nu är vänstern i Labour på väg att utplånas. 
Ett Vänsterpartiet som är tydligt antikapitalistiskt och en del av kampen skulle ge stöd och impulser till bygget av det nya arbetarparti som behövs. 
Om Vänsterpartiet övergav det ensidiga inomparlamentariska perspektivet och strävan att samregera med S för att istället öppna dörren till den utomparlamentariska kampen och socialister vid sidan av V, klimatrörelsen, tvärfackliga nätverk och andra gräs­rots­rö­rel­ser samt den ungdomsradikalisering mot rasism och sexism som har börjat bryta fram skulle nya förutsättningar skapas för bygget av en ny stark antikapitalistisk vänster förankrad i kamp. 
Omedelbart gäller att fortsätta kampanjen för politisk strejk mot försämringar i LAS för att bygga den typ av motstånd som krävs och som kan bidra till att återuppbygga en vänsteropposition inom facken.

Rättvisepartiet Socialisterna välkomnar och deltar i varje initiativ som kan bidra till arbetarrörelsens socialistiska återfödelse – ett nytt arbetarparti och demokratiska kämpande fack. Vägen dit kan tyckas lång, men uppgiften kan inte vänta.