De rika i Sverige har blivit allt rikare och klyftorna till vanligt folk växt. Den ekonomiska maktelitens inkomst var 51 gånger större än en industriarbetarlön år 2007. Det visar LO:s rapport Makteliten – mycket vill ha mer.Ericsson varslar 5 000 anställda, varav 1 000 i Sverige samtidigt som de redovisar en ”kanonrapport”. H&M:s storägare Stefan Persson får ensam 4,7 miljarder kronor i aktieutdelning nu under våren. Det är mer pengar än hela Huddinge kommuns budget (4 miljarder kronor) och skulle kunna rädda tusentals vårdjobb. Men när LO i förra veckan visade att direktörerna tjänar 51 gånger en industriarbetarlön, vissa så mycket som flera hundra gånger en industrirarbetarlön, så fryser flera direktörer sina redan skyhöga löner för att undvika protester. Dock inte Vovlos vd Leif Johansson – han ”vill inte jobba gratis”.
I rapporten Makteliten – mycket vill ha mer, har inkomstutvecklingen för makteliten (uppdelade i den ekonomiska, demokratiska och byråkratiska eliten) granskats från 1950 till 2007.
LO:s ordförande, som själv tillhör gruppen ”den demokratiska eliten”, hade en inkomst som motsvarade 4 industriarbetarlöner år 2007.
Det förklarar möjligen varför LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin skriver i DN debatt att ”Det är hög tid att samhället bidrar till en normering av hur näringslivets ersättningar och bonussystem ska utformas … Här har Anders Borg en upp- gift.”
Ordföranden i LO (och i Europafacket) anser alltså att det är den borgerliga finansministerns uppgift att begränsa guldregnet över näringslivet. Klasskampen mot kapitalisternas utsugning kan dock inte föras av några andra än arbetarklassen själv.
Den ekonomiska eliten (som omfattar 50 vd:er ur näringslivet) är den grupp som har dragit ifrån mest.
År 1950 hade den ekonomiska eliten en inkomst som motsvarade 26 gånger en industriarbetares lön. Gapet minskade sedan till att år 1980 ligga på 9 gånger en industriarbetarlön. Det avståndet började dock öka i slutet av 1980-talet för att 1995 vara tillbaka på 1950 års nivå. Det stora in- komstgapet mellan den ekonomiska eliten och vanliga löntagare kulminerade år 2000 på 46 industriarbetarlöner till att rekordåret 2007 ligga på 51.
Sedan år 2003 har även en ”elit inom den ekonomiska eliten” granskats. Inom de tio största riskkapitalbolagen hade de ledande personerna i genomsnitt inkomster motsvarande 95 industriarbetarlöner år 2007, vissa på flera hundra industriarbetarlöner. Dessa riskkapitalister som håvat in multum är alltså de som bär ansvaret för den rådande ekonomiska krisen där tusentals inom både industri och offentlig sektor nu varslas!
Den demokratiska eliten är den andra gruppen inom makteliten som granskats. Den omfattar 52 folk- och förtroendevalda, däribland politiker och fackliga representanter som högt uppsatta inom LO samt alla ordförandena för 15 LO-förbund.
Dessa personers inkomster motsvarade i genomsnitt 7 industriarbetarlöner år 2007, jämfört med 4 indu- striarbetarlöner år 1950. Liksom de andra elitgrupperna var skillnaden i inkomst lägst år 1980, då deras lön motsvarade knappt tre industriarbetarlöner. Den tredje och sista gruppen, den byråkratiska eliten (96 personer) utgörs främst av högre tjänste- män inom det offentliga, men inkluderar även kungen. Dessa hade i genomsnitt 7,5 industriarbetarlöner i in- komst år 2007.
För kvinnorna inom makteliten är den genomsnittliga inkomsten bara 35 procent av männens. I gruppen den ekonomiska eliten fanns inte en enda kvinna före år 2000, men år 2007 två kvinnor. I den demokratiska eliten var drygt 30 procent kvinnor år 2007, och i den byråkratiska eliten en fjärdedel.
Syftet med rapporten är att ”synliggöra skillnaden i löneutveckling mellan den vanliga löntagaren och eliten. Vår utgångspunkt är att det har en betydelse om makteliten har långt högre inkomster än de människor som påverkas av deras beslut”.
Då bör det poängteras att facktopparna är en del av den maktelit som har granskats och att ”den vanliga löntagaren” har en industriarbetarlön på drygt 23 000 kronor, medan månadslönen för en arbetare inom den offentliga sektorn i snitt ligger på bara 18 500 kronor.
Om fackliga ledare inte förstår att det är deras uppgift att föra klasskampen, och inte Anders Borgs uppgift som Wanja Lundby-Wedin tror, förstår de heller inte vilka det är de företräder.
Tabellen över maktelitens inkomstutveckling visar att klyftan har minskat under tider av arbetarkamp, medan den har ökat under de senaste två decennierna av nyliberalism och tillbakagång för arbetarklassen.
Sopgubbarnas vilda strejk för bättre arbetsförhållanden mot företagens vinsthunger visar vägen för hela arbe-tarklassen.
Lina Westerlund
