Miljöpartiet hade sålt sig för några marginalanteckningar och stödde socialdemokraternas budget som var en sedvanlig nedskärningsbudget där skola och omsorg fick ta smällarna för kommunernas krympande resurser.
Potentialen för en hetare debatt fanns där, då socialdemokrater genomdrivit en mycket kostsam affär med Luleå Hockey dagen innan samtidigt som kärnverksamheterna drabbas av krympande resurser. Men av det blev inte mycket av. Den debatt som förekom saknade konkreta exempel och handlade mer om visioner och luftslott.
Jonas Brännberg från Rättvisepartiet Socialisterna (RS) påpekade att samma åtstramningar genomförs i alla kommuner oavsett kommunledningens politiska färg, och att oppositionen är kritisk utan att presentera några reella alternativ förutom en massa prat om marknadslösningar och pengsystem.
Skillnaden mellan socialdemokrater, högeralliansens partier och även vänsterpartister är alltså marginell. Den stora politiska skiljelinjerna tycks idag gå mellan dem som har makten och den så kallade oppositionen, då maktens män och kvinnor ställer sig bakom nedskärningspolitiken medan de som för tillfället står utanför är lagom kritiska – ända tills de själva får makten.
I år var det värre än vanligt då kristdemokraterna och centern till och med avstod från att presentera några som helst siffror och finansiering för sina satsningar på skola, vårdnadsbidrag och omsorg men ändå ockuperade talarstolen med substanslöst tomprat som saknade såväl ekonomiska förutsättningar som förankring i verkligheten.
Visioner är gratis, verksamhet kostar pengar. Så när den så kallade oppositionen pladdrar och babblar om visioner, satsningar och kvalitetshöjningar samtidigt som man inte redovisar kostnader och finansiering med en enda siffra är det bara varmluft. Det är dessutom slöseri med skattepengar när de står i talarstolen och förspiller tid.
Rättvisepartiet Socialisternas alternativbudget för Luleå kommun utgår från behov, redovisar kostnaderna och finansiering av dessa. Att ta från politikerförmåner och tramsverksamhet, utdelningar från de starka kommunala bolagen och minskad projektfinansiering täcker en del av kostnaderna, men det krävs också kamp för att återställa skolans och omsorgens andel av samhällets resurser som krymper år för år.
RS underbalanserar därför budgeten och kräver att staten täcker mellanskillnaden som kommunen bestulits på genom minskade statsbidrag och ofinansierade reformer.
På så sätt blir Rättvisepartiet Socialisterna den enda verkliga oppositionen, eftersom RS alternativbudget inte bara är ett seriöst alternativ utan också en budget som partiet kan stå för både i opposition och i maktställning.
Göran Thyni är en av tre RS:are i Luleå kommunfullmäktige.