750 gruvarbetare vid LKAB fyllde förra onsdagen stadshushallen
i Kiruna. En del fick nöja sig med ståplats på övervåningarnas
gallerier.
Och budskapet till både facket, som trots dagens medlemskap i IF
Metall fortfarande kallas Gruvtolvan, och bolagets direktörer var
kristallklart: Kom inte tillbaka med mindre än de 5,7 procent som
facket krävt i lönepåslag!
–
Det här är det största mötet sedan gruvstrejken 1969.
Då är det tryck i frågan, säger Harry Rantakyrö till
Offensiv mitt under de efterföljande förhandlingarna 22 maj.
Nya förhandlingar visar att även LKAB:s chefer inser att de
faktiskt hotas av en ny, ”vild” gruvstrejk. I 24 av 34 möten
som hållits har bolaget hållit fast vid det centrala avtalets
2,3 procent, för att sedan höja till de 3,7 procent som blankt
avvisades i Kirunas stadshushall.
5,7 är kravet
Vad är målet med de återupptagna förhandlingarna?
–
5,7, svarar Rantakyrö utan tvekan.
Offensiv har också talat med den föräldralediga raslastaren
Sixten Snell. Han var den som på mötet tog debatten mot LKAB:s
närvarande VD Martin Ivert om direktörernas privilegier.
–
Jo, visst är det kampstämningar, säger även han,
och fortsätter:
–
Det har det varit flera år tidigare också under de här
treårsuppgörelserna som styrs uppifrån och fungerar
som en slags statlig inkomstpolitik. Men nu har ju vinsterna ökat
med flera hundra procent, från en bra vinst på runt 1 miljard
förr om åren till nästan 7 miljarder nu.
–
Då måste vi kunna begära litet mer i lön, utan
att det drabbar andra arbetare. Det kan ju dra med andra också,
och för den ökade skatt vi betalar in kan pengar gå till åldringsvården
och annat, resonerar Snell.
Till gruvarbetarnas självförtroende bidrar de stora investeringar
som tryggar både deras jobb och malmfältens framtid för
många år framöver.
LK-chefen Martin Ivert, vars enorma pensionsavtal på 80 miljoner
väckt stor uppmärksamhet, kom till mötet för att ”förklara
sig” med en vals om att han själv inte får något
påslag i år och att Ola Johnsson, chefen för division
Mining, bara skulle få ett påslag i år på 4 procent.
Höga chefslöner måste man ha så att inte någon
konkurrent kommer och värvar dem, menade Ivert.
Svar på tal
–
Det där är argument som ingen tar till sig, säger Snell,
som snabbt gick i svaromål mot Ivert.
–
De drar åt sig tiotals miljoner och då spelar det väl
ingen roll vilket år höjningen kom, eller om det kallas lön,
bonus eller pensionspengar.
–
Om Ivert lever i 20 år efter pensionen får han ut 4 miljoner
per år. På såna ersättningar till direktörerna
kan flera generationer av deras avkomma slippa arbeta. Det blir en dyr överklass
som inte vill integrera sig i samhället. Vill de ha en sådan
framtid som arbetarklassen till slut måste sopa undan som en tsunamivåg?
säger Sixten Snell till Offensiv.
Arne Johansson
LKAB:s vinst
i världstopp
Det fortfarande statligt ägda gruvbolaget LKAB gör en vinst
på 45 kronor för varje såld hundralapp.
Det utklassar enligt industrifackens nättidning Dagens arbete samtliga
bolag på det amerikanska affärsmagasinet Fortunes lista över
världens mest lönsamma företag.
Det enligt Fortune lönsammaste företaget i världen är
China Construction Bank, med en vinst på 30 kronor per hundralapp.
Andra bolag i den topplista som utklassas av LKAB är det amerikanska
naturgasföretaget EnCana, bankjätten US Bankcorp, transportbolaget
FedEx, läkemedelsföretaget Merck, kosmetikaföretaget L’Oréal,
telebolaget Nextel, Microsoft och Coca Cola.
På fem år har LKAB:s försäljning ökat med
294 procent och vinsten efter skatt med 967 procent.
